Dr Akram Al-Deek – Middle East Monitor
Den 7 oktober åt jag middag i Neukolln, Berlin. På gatan bad tyska poliser folk om deras ID-kort, avfärdade pro-palestinska folkmassor och såg till att folk inte längre delade ut klistermärken med Palestinas flagga på dem eller skanderade ”Befria Palestina”. Detta påminde mig om en scen från den ökända tyska filmen Sonnenallee från 1999, där en checkpoint fortfarande var i drift under några månader och öst berlinare var tvungna att visa upp sina identitetshandlingar, som vid den tiden stämplades av DDR:s gränsmyndigheter.
Några palestinska ungdomar firade på Hermannplatz tidigare genom att hålla fram arabiska godis mitt i Berlin. Detta var deras sätt att fira återupplivandet av det palestinska motståndet som har minskat i många år inom det ockuperade Palestina på grund av den palestinska myndighetens medverkan med Israel, såväl som utanför Palestina på grund av det omedvetna internationella samfundet och dess vägran att tillämpa internationella lagar och konventioner till ockupationen. Dessa ungdomar är landsförvisade barn och barnbarn till de palestinier som drivits ut ur sitt hemland under 1948 års Nakba och 1967 års arabisk-israeliska kriget (Naksa). De kommer att heja på allt som ger dem hopp om att de kan återvända till sitt hemland. Enligt Nagib Mahfouz, egyptisk författare och nobelpristagare, ”Hem är inte platsen där du föds. Det är platsen där alla dina försök att fly upphör.” Kanske kommer Tyskland att bli en sådan plats en dag.
När du väl anländer till det som kallas ”Arabernas gata” i Berlin, möts du av den officiella gatuskylten: Sonnenallee (Sun Avenue). Skriften är understruken av ett klistermärke som proklamerar ”Fritt Palestina”. Gå på de livliga gatorna i grannskapet och spöken från palestinska fångar, fångar och martyrer tittar på dig från varje affisch på deras väggar. Olika arabiska dialekter hörs, poetisk graffiti sprutas till vänster och höger, skyltarna är på arabiska, tyska och turkiska, och dofterna är av frityrolja och tobak, syriska desserter, turkisk doner och baklava, irakiska kryddor och libanesiska bakverk, med ett soundtrack av kurdisk och egyptisk musik. Det är väldigt högljutt och kaotiskt jämfört med andra delar av staden. Sånt är livet. Sonnenallee är ett utrymme som möjliggör kulturell översättning och sunda dialoger.
Tyska hipsters finns i överflöd i detta område med sina arabiska och turkiska vänner. Det är en mycket uppfriskande syn. Man kunde inte se att det här är en gata som byggdes på 1800-talet, döptes 1938 om till Braunauer Strasse efter Adolf Hitlers födelseplats, och en gång var delad av Berlinmuren. Det var gränslandet mellan Öst- och Västtyskland innan Sovjetunionens fall och Berlins och Tysklands återförening. Idag dekonstruerar Sonnenallee och befriar gatan från dess koloniala sammanhang, vidgar dess kulturella gränser, utmanar parametrarna för sitt lokalsamhälle och erbjuder utrymmen för politisk revidering. Integrering med tysk kultur och samhälle, av araber i allmänhet och palestinska ungdomar i synnerhet, kommer dock alltid att vara problematisk.
Tysklands försvarsminister Boris Pistorius sa den 12 oktober att två Heron beväpnade stridsdrönare, hyrda av den tyska militären, samt transporter av tysk ammunition, skickades på en dag för användning av israeliska styrkor och krigsfartyg. Miljontals euro har betalats ut denna månad som ytterligare hjälp för att hjälpa Israel i dess bombningar och invasion av Gazaremsan. Över en och en halv miljard har betalats ut i ersättning till överlevande från Förintelsen.
”Det finns bara en plats för Tyskland”, sade förbundskansler Olaf Scholz i ett tal till lagstiftarna. ”Denna platsen ligger vid Israels sida.”
Några dagar senare lyste Scholz ansikte upp den annars tråkiga röda omslaget till Die Spiegel. Bildtexten löd: ”Vi måste äntligen utvisa människor i stor skala”.
I en motion som antogs några dagar efter den 7 oktober enades den tyska förbundsdagen enhälligt om att Israels säkerhet inte anses vara förhandlingsbar. Fram till Rysslands krig med Ukraina förra året hade det varit Tysklands långvariga officiella policy att inte leverera vapen till konfliktområden. Trots Berlins åtagande att ompröva sin säkerhets- och utrikespolitik, sitter motståndet mot tysk militär intrassling i utomeuropeiska konflikter fortfarande djupt i det tyska samhället. Demonstranter på gatan hävdar idag sin nationella identitet som en försvarsmekanism inför västerländsk kapitalism, kolonialism och materialism utomlands.
Under de senaste veckorna har polisen i Berlin patrullerat, skrämt och arresterat arabisktalande i Sonnenallee-området. Det är hem för ett av de största palestinska samhällena i Europa.
Jag har läst vittnesmål och sett videor om hot, riktade förolämpningar och hot om uppsägning för alla som uttrycker stöd för det palestinska folket. Mainz Football Club sade upp kontraktet med sin arabiska marockanska spelare, Anwar El-Ghazi, för ett inlägg på Instagram som uppmanade till ett slut på folkmordet i Gaza. Denna selektiva kriminalisering av palestinier och araber, våra röster och våra nationella symboler är omänsklig. Detta selektiva förbud mot människor som stöder oss och de som utövar sin rätt till fredlig protest och antikolonialt motstånd är orättvist. Denna internationellt delaktiga tystnad mot vårt förtryck är oacceptabel. Den palestinska flaggan, den palestinska Keffiyeh-halsduken och sloganen ”Fritt Palestina” är alla delar av vår kulturella identitet och ickevåldsmässiga medel för motstånd mot kolonialism och etnisk rensning.
För bara ett par veckor sedan den arabiska bokföreningen i Egypten och Sharjah bokmässan i Förenade Arabemiraten med drog sig tillbaka från årets bokmässa i Frankfurt, och efterlyser att kulturens och böckernas roll för att uppmuntra dialog och förståelse mellan människor ska lyftas fram. Detta var deras svar på uttalandet från mässchefen till stöd för Israel, och beslutet från evenemangets ledning att dra tillbaka ett pris till den palestinska författaren Adania Shibli för hennes roman Minor Detail, som listades för Booker-priset 2021. Romanen skildrar livet för en palestinsk kvinna som våldtogs av israeliska soldater 1949 och berör det palestinska folkets våld, minne och lidanden. Den tyska offentliga och statliga internationella TV-sändaren Deutsche Welle rapporterade att prisarrangörerna ställde in evenemanget i sista minuten.
Antisemitism är ett europeiskt problem som genererats under två tusen år av kristna som marginaliserat och mördat judar. Förklaringar av de sociopolitiska och historiska förhållanden som ledde till fasorna den 7 oktober och FN:s delningsplan för Palestina från november 1947 är inte antisemitiska, eftersom kontextualisering inte betyder rättfärdigande. Denna fråga startade inte den 7 oktober 2023. Det började 1896 med upprättandet av den politiska sionismrörelsen och den efterföljande palestinska Nakba i maj 1948.
Tyskland bör tillåta fredliga protester till stöd för palestinsk frihet, legalisera uttryck för solidaritet med hjälp av palestinska symboler och slagord, återkalla polisbevakning av studenter och hålla polisen till svars för deras våld och diskriminering. Den federala republiken har en moralisk och politisk skyldighet att uppmana till vapenvila och sluta beväpna och stödja Israel i dess krig mot palestinierna. Den bör följa sin demokratiska lagstiftning och se till att historien inte upprepar sig, för ingen vill ha ett nytt Auschwitz i Gaza eller någon annanstans.
Referenser:
Akram Al-Deek är exilförfattare, aktivist, litteraturkritiker och biträdande professor i engelska, med huvudämne i postkoloniala studier och världslitteratur. Han är tidigare tillförordnad vice dekanus vid fakulteten för språk och kommunikation, och chef för avdelningarna för engelska språk och litteratur, och avdelningen för översättning vid American University of Madaba, Jordanien. Han är en bidragande krönikör till The Left Berlin, Jordan Times, Al Rai Alyoum och The Palestine Chronicle. Al-Deek har en BA i engelska språk och litteratur, en magisterexamen i världslitteratur och en doktorsexamen i postkoloniala studier och litteratur från Sunderland University, Storbritannien.
