Soumaya Pernilla Ouis

Det finns få frågor där muslimer blivit så attackerade som i frågan rörande jämlikhet mellan könen och könsroller i Islam.
Den vanliga strategin för muslimer har varit att gå i försvarsställning genom att peka på flera exempel att kvinnan inte är
så jämställd i andra religioner, samhällen och kulturer heller. Detta är visserligen sant men jag anser att tiden är inne
att, utan att hyckla, deklarera mannens respektive kvinnans roll och uppgifter i ett muslimskt sammanhang. Först då blir vi
trovärdiga.

Mannens och kvinnans lika värde

I begreppet jämlikhet ingår en människosyn där alla, oavsett kön är lika värda. I koranen förmedlas budskapet om att män
och kvinnor är lika inför Gud:

”FÖR DE män och de kvinnor som har underkastat sig Guds vilja, de troende männen och de troende kvinnorna, de män och de
kvinnor som visar sann fromhet, de män och de kvinnor som älskar sanningen, de män och de kvinnor som tåligt uthärdar
motgång, de män och de kvinnor som visar ödmjukhet, de män och de kvinnor som ger åt de fattiga, de män och de kvinnor som
fastar, de män och de kvinnor som lägger band på sin sinnlighet, de män och de kvinnor som alltid har Gud i tankarna – [för
dem alla] har Gud i beredskap förlåtelse för deras synder och en rik belöning.” (33:35)

”Och Gud svarar dem: ’Jag skall inte låta någon av er som arbetar och strävar, vare sig man eller kvinna, se sin strävan gå
förlorad – ni är [alla] av samma rot [och skall lönas på samma sätt].’” (3:195)

I den islamiska människosynen är det enbart individens relation till Gud och sina medmänniskor som avgör vem som kan anses
som ”bäst”, enligt Koranen (49:13) ”… Inför Gud är den av er den bäste vars gudsfruktan är djupast. Gud vet allt, är
underrättad om allt.” Jag vill understryka detta och förklara att jämlikhet i Islam aldrig kan diskuteras utanför sin
andliga kontext. Islams sociala system är en konsekvens av denna grundinställning. Män och kvinnor har lika stort ansvar
för att det muslimska samhället skall hålla sig till den rätta vägen.

”MEN DE troende, männen såväl som kvinnorna, är varandras [sanna] vänner och fasta stöd; de anbefaller det som är rätt och
förbjuder det som är orätt och förrättar bönen och betalar allmoseskatten och de lyder Gud och Hans Sändebud. Dem skall Gud
visa barmhärtighet. Gud är allsmäktig, vis.

Gud har lovat de troende, männen såväl som kvinnorna, ett paradis, vattnat av bäckar, där de skall förbli till evig tid,
och sköna boningar i dessa Edens lustgårdar; men större än allt detta är Guds välbehag – detta är den stora, den lysande
segern.” (9:71-72)

Könsroller i ett socialt sammanhang

Det har inte nog poängterats att Islam, förutom att vara en religion i traditionell mening, också är ett helt levnadssätt,
med ett eget socialt, ekonomiskt och politiskt system, att mannen och kvinnan har olika uppgifter, olikheter som man
faktiskt skulle kunna benämna som könsroller. Dessa könsroller är inte fixerade, utan kan mer ses som ideal. Dessa skilda
roller har främst att göra med parternas uppgifter som föräldrar.

Mannens roll är att försörja familjen och även ta ekonomiskt ansvar för föräldrar, ogifta systrar m fl. Detta är hans
olikt, som också ger honom rätten till ledarskapet inom äktenskapet. Det finns många hadither som bekräftar detta samt
följande Korancitat: ”MÄNNEN SKALL ha ansvar för och omsorg om kvinnorna med [den styrka och] de andra företräden som Gud
har gett dem, och i egenskap av [kvinnornas] försörjare.” (4:34)

Qawwam som ibland översätts med ”föreståndare” betyder snarare ”stödjare, försörjare”. Mannens företräde har att göra med
hans större fysiska styrka. Vi får inte glömma bort att arbete under lång tid och fortfarande i de flesta kulturer
betraktats som något tungt och arbetssamt. Det är först i det moderna västerländska samhället som kvinnan fått sin status
genom en yrkesroll. Det traditionella arbete kvinnor utfört i hemmet och med barnen har saknat värde eftersom det inte kan
värderas på ”marknaden”.

Mannen har också en mycket viktig roll i barnens uppfostran. Detta avspeglas bl. a i en hadith där en man frågar Profeten
om vilken belöning han skulle kunna få om han uppfostrar sina döttrar väl. Här är det alltså mannen som ger sig själv som
ansvarig för sina döttrars uppfostran och Profeten svarade att belöningen är Paradiset om han lyckas med det. Det är alltså
en missuppfattning både bland muslimer och bland icke-muslimer att pappan inte behöver ta aktiv del i barnens uppfostran
och utbildning.

Kvinnans främsta uppgift är av naturliga skäl först och främst att ta hand om de små barnen i familjen. Hon har ingen
egentlig plikt att sköta hushållsarbetet, även om det i många fall blir att kvinnan gör det också. Jag vill framhålla att
muslimer respekterar kvinnors arbete i hemmet och ser det inte som ett låg status jobb. Poängen med mannens och kvinnans
arbetsfördelning är att kvinnan aldrig kan tvingas ut i arbetslivet, hon har rättigheten att kräva av sin man att han
försörjer henne. Därmed inte sagt att det skulle vara förbjudet för henne att arbeta, det är något man får komma överens
om inom äktenskapet. Det finns även många exempel från den tidiga islamiska historien på kvinnor som hare ett ”yrkesliv”.
Aisha, Profetens hustru, var t ex ansedd som den mest lärda i islamisk fiqh.

Andra kvinnor hjälpte sårade under olika fältslag. I ett islamiskt samhälle är det av yttersta vikt att det finns kvinnliga
barnmorskor, gynekologer, läkare, lärare, mm. Därför vill jag passa på att uppmuntra alla muslimska systrar att satsa på
utbildning. Ni kommer att behövas!

Det är viktigt att förstå att skillnaden i synen på könsroller i väst respektive islam, har mycket att göra med
värderingar; om målet är ett rättfärdigande inför Gud eller ökad status socialt och materiellt i detta livet, huruvida ett
ekonomiskt oberoende är den enda vägen till frihet, hyr man värderar arbete och vilka kriterier som avgör vad som är
meningsfullt i tillvaron. Tyvärr har väst inte lyckats se utanför sina egna referensramar. Man har även misslyckats med att
se sammanhanget mellan kvinnoförtryck och det politiska förtryck och ekonomiska misär som förekommer i de muslimska
länderna. Kvinnoförtryck är ingen isolerad företeelse, skild från övriga samhällproblem.

Mannens och kvinnans juridiska status

Det finns en missuppfattning om att kvinnan är ”hälften så mycket värd” som mannen i Islam. Detta har förmodligen sin grund
i de islamiska arvslagarna och vittnesmålsstatus. I Koranen (4:11) står om arv följande: ”GUD föreskriver följande om
[arvsrätt för] era barn: sonens [lott] är lika med två döttrars lott; om döttrarna är fler än två, är deras lott två
tredjedelar av kvarlåtenskapen, och om endast en dotter finns, skall hon ärva hälften.”

På kvinnokonferensen diskuterades kvinnors rött till samma arv som männen. Muslimska deltagare motsatte sig detta och
menade att denna arvsrätt inte kunde tas ut ur sitt sammanhang; att muslimska män har absolut försörjningsplikt inte bara
för sin fru och barn och för hela den ”utvidgade familjen”. Kvinnors pengar är bara hennes egna, medan mannens pengar måste
användas till andra. Så motiveras skillnaden i arvsrätt i Islam.

Om vittnesmål säger Koranen (2:282)

”… Och tag två av era män till vittnen; finns inte två män till hands, tag då en man och två kvinnor bland dem ni godkänner
som vittnen – om någon av dem begår ett misstag kan då den andra påpeka det för henne. De som kallas till vittnen får inte
undandra sig [sin plikt].”

Denna vers handlar om nr man skriver ett skuldebrev och versen kan tolkas att det bara är i fråga om ekonomiska
transaktioner som det bör vara två kvinnor som vittne. T ex Koranversen 24:4 som handlar om vittnen till äktenskapsbrott
säger ingenting om vittnenas kön:

”Och de som anklagar ärbara kvinnor [för äktenskapsbrott] och sedan inte visar sig ha stöd av fyra vittnen, straffas med
åttio piskrapp och skall i framtiden inte få avge vittnesmål; de har visat grovt trots mot Gud.”

Denna vers talar om vikten av att ett vittne måste vara pålitligt och det hårda straffet om man anklagar någon falskt.
Observera att ingen man ensam får vara vittne heller, även ifråga om skuldebrev måste han antingen ha en man till eller två
kvinnor. Den islamiska förklaringen till att man inte bör tillkalla en kvinna ensam som vittne är att det är en mycket
utsatt position att vara i och därför är det bekvämare för en kvinna att dela denna börda med någon. Och ser man på antalet
vittnen som känner sig hotade att vittna även i våra svenska domstolar, så är detta ganska förståeligt.

När det gäller skilsmässa kan mannen göra talaq, något som brukar översättas med att förskjuta sin fru. Detta innebär en
massa ansvar i fråga om underhåll och hustruns rättigheter tills hon är skild, men det ska jag inte gå in på nu. Om
skilsmässan säger bl. a Koranen (2:228)

”I fall av skilsmässa skall kvinnan iaktta en väntetid omfattande tre månadsblödningar [innan hon får ingå nytt äktenskap]
och det är inte tillåtet för henne – om hon tror på Gud och den Yttersta dagen – att dölja vad Gud har skapat i hennes
sköte. Mannen har full rätt att låta [skilsmässan återgå och] hustrun återvända, om han önskar förlikning. Hustrun har, som
sig bör, rättigheter [mot mannen] motsvarande [dem han har] mot henne; hans [rätt] ligger dock ett steg framför hennes. Gud
är allsmäktig, vis.”

Denna vers kan misstolkas så att mannen i alla sammanhang har företräde (daradjah; grad eller steg över) kvinnorna, men i
versen framgåt att de har samma rättigheter och skyldigheter. Vad som menas är att det finns en skillnad i det att kvinnan
måste vänta tre menstruationsperioder (för att vara säker på om hon är gravid eller inte) innan hon kan gifta om sig.
Männen har inte detta förbehåll. De har dessutom lättare att själva ta ut skilsmässa, en kvinna kan ”bara” göra khul
(betyder frigörelse eller skilsmässa genom att ge något tillbaka). I detta fall skall hon vända sig till muslimska lärda
(muslimsk domstol ifall det finns en sådan).

Är så mannen och kvinnan i Islam helt jämlika enligt gängse definition på jämlikhet? Nej, måste jag svara. De har inte
exakt lika rättigheter och skyldigheter, något som måste ingå i begreppet jämlikhet. De har olika plikter och skyldigheter
utifrån den islamiska samhällstrukturen. De har kompletterande könsroller i enlighet med det islamiska idealet, könsroller
som dock inte är något tvång. Omständigheter får avgöra hur man väljer. Jag har däremot försökt visa på dem jämställdhet i
värde inför Gud som finns mellan könen. Det är utifrån sin sträva i Islam varje människa skall bedömas och det är i detta
sammanhang varje individ skall ses.

Tyvärr har vi en stor skillnad mellan teori och praktik i familjestrukturen bland muslimer i Sverige. Skilsmässofrekvensen
är relativt hög, inte bara i ”blandäktenskap” utan även invandrade gifta par från samma land. Detta har många orsaker, där
en orsak kan vara det svenska samhällets insatser för muslimska invandrarkvinnor. Man tycker så väldigt synd om dessa
kvinnor och ordnar mängder av kurser och aktiviteter för dem. Barnen skall förstås på dagis! Männen glöms helt bort och
lämnas arbets- och sysslolösa. Kvinnorna får, liksom nästas alla svenska kvinnor, dubbelarbeta både i och utanför hemmet.

Männen däremot känner sig överflödiga och maktlösa och detta bidrar till stora problem i familjen. Jag menar att svenska
samhället måste hjälpa muslimska män att få jobb och meningsfull sysselsättning, för mår mannen bra mår familjen säkerligen
betydligt bättre. Kvinnorna har ofta inte förlorat fotfästet i den grad som männen; de har fortfarande kvar sin position
som mamma, de har kvar sitt arbete i hemmet och har kättare att få sociala kontakter. Så småningom kan kanske även kvinnan
delta i utbildning och arbete, men man måste se familjen som en helhet.

I blandäktenskapen ger ibland stora kulturkrockar problem för ett bra äktenskap. Svenska kvinnor är vana att ta vara på sig
själva och tendensen blir att man kanske tar över det som mannen borde göra, kvinnan gör både mannens och kvinnans ”jobb” i
hemmet. Det är naturligtvis inget fel att en kvinna gör ett ”manligt” jobb och vice versa, det viktiga är att man behåller
en rättvis arbetsfördelning. Men al-hamdulillah, alla bröder och systrar i blandäktenskap, är medvetna i att de deltar i en
process som pågått sedan Islams tidigaste dagar! Detta är ett jihad som handlar om att muslimer gifter i sig med en inhemsk
befolkning. På så vis har islam etablerats över stora områden. Detta fenomen är en av de viktigaste för islams utbredning.

Det finns ingenting som gör mig gladare än att se en lycklig muslims familj. Jag ber Er alla att försöka se det positiva i
varandra och att tacka Gud för den man/hustru Ni fått! Då kan vi leva upp till Koranversen 30:21

”Och till Hans under hör att Han har skapat hustrur åt er av er egen art, så att ni kan finna ro hos dem, och Han har låtit
kärlek och ömhet uppstå mellan er. I detta ligger helt visst budskap till människor som tänker.”

Salaam, Sept-Okt 1995, Sida 6-9