Konfliktfronter: terrorism som ett verktyg för den nya militära erövringen

Manuel Freytas – IAR Noticias

 

CIA:s hemliga agenda

På världsscenen finns åtta processer med oundviklig upplösning inom kort till medellång sikt: den sociala upplösning av den globala ekonomiska krisen (med dess epicentrum i USA och Europa), militär attack på iranska kraftverk, länkade konflikter i Mellanöstern med Syrien som en utlösande faktor, ny upptrappning i Afghanistan och Irak, militär konflikt med Pakistan, militära åtgärder och destabiliserande verksamhet mot icke-vänliga regeringar i Eurasien och Afrika, nya väpnade konflikter i Kaukasus och Eurasien (som en del av teatern på det kalla kriget USA-Ryssland-Kina), och en ”terrorist” attack (eller flera) som liknar 11-S i Europa eller USA.

I samtliga fall kommer ”terrorismen” (ett strategiskt vapen för fjärde generationens krigföring) att fungera som utlösande och förenande faktor av kommande händelser i de internationella konflikters scen för att bevara den imperialistiska regerande ordning.

Ordningen i vilket dessa händelser kommer att ske, kommer att bestämmas av behoven hos imperiet USA och EU inom ramen för deras globala ekonomiska, geopolitiska och strategiska militära relationer.

De traumatiska rörelserna (oavsett ekonomiska, militära eller ”terrorister”) på världsscenen präglas inte av personliga nycker av de styrande utan av omedelbara strategiska överlevnads behov hos imperialistiska stater och det kapitalistiska systemet.

I den meningen var bin Ladin och al-Qaida ett värdefullt kort som CIA och amerikanska och europeiska tjänster alltid reserverad för att lösa eventuella imperialistiska ”utväg” (ekonomiska eller militära) som krävde internationell konsensus. Bin Laden är död, men al-Qaida är fortfarande vid liv.

Väl använd, har ”terrorism” verktyget (ett vapen som kombinerar militärt våld med fjärde generationens krigföring) som viktigaste mål att generera en konflikt (eller kris) för att sedan ge den mest gynnsamma lösning för de intressen som använder det.

Till exempel, 11-S (aktiverat av CIA infiltratörer i islamistiska grupper) i USA var konfliktens avtryckare, och den senare ”krig mot terrorismen” samt invasionerna av Afghanistan och Irak, var en del av den alternativa lösningen.

Obama och europeiska ledares anklagelser om ”islamiska terrorister” komplotter som är igång och massarresteringar av ”misstänkta” i USA och Europa är verksamma delar av lanseringen (och aggiornamento) av en ny fas av ”kriget mot terrorismen” på en global nivå.

Den kontinuerliga återvinning av ”al-Qaidas hot” (förutom att driva en ny tillväxt vinstcykel för vapenindustri och oljeproducenter), fungerar som en konstant argument för att motivera ytterligare militär upptrappning i Mellanöstern, Afrika och Eurasien.

I en försämrad version (märkt av Imperiets nedgång) reciterade Barack Obama nästan ordagrant ”Bush-doktrinen” om föregripande krig mot ”ondskans axelmakter” som en strategi för att ta över marknader och strategiska resurser som imperiet och dess företag behöver för att förnya sina kapitalistiska expansionscykler.

Efter valets marknadsföring med ett USA imperiet i kollaps på grund av den ekonomiska krisen och de inre motsättningarna, den svarta presidenten efter att ha tagit över sin första mandatperiod, strikt tillämpade ”kriget mot terrorismen” som statens imperialistiska strategi i samband med utrikespolitiken.

Den ”islamisk terrorismen”, förvandlad från 11-S till den enda giltiga hypotes för internationella konflikter (och som grund ursäkt för att rättfärdiga militära ingripanden), är multifunktionell i sitt sökande efter mål. En ”terrorist” attack detonerad på distans (och med fjärrkontrollen) multiplicerar över hela planeten sina effekter med ”global rädsla” genom media manipulation av bilder på förstörelse som utförs av stora medieimperier.

Och tolkningen av den ”terrorist” handlingen som görs av mainstream media och deras analytiker är inte rationella, men känslomässiga. ”Terrorismen” analyseras inte som ett militär-politiskt vapen (med ekonomiska och politiska mål och intressen), men det presenteras som en ”monstruös och kriminell” händelse med ett galet syfte och som ett irrationellt beslut i sig.

I det här scenariot där man döljer orsakerna och de intelligenta och välplanerade syfte av denna ”terroristhandling” (ett krigsvapen för att nå målen, lika effektiva och dödliga som alla andra), den som går framåt mot sökandet efter förklaringar och eventuella förmånstagare kallas omedelbart för ”konspirations benägen”.

PÅ det sättet lyckades CIA och de amerikanska och europeiska underrättelsetjänster (utöver att höja upp okunnighet) att ”jämna rädslan” och urskillningslös använda ”terrorismen” (som ett vapen för politisk och social manipulation) med det uppenbara medverkan av massmedia och masskommunikatörer som begränsar sig till att endast tala om ”terrorismen” enligt ”officiella källor”.

 

Testerna med ”hot”

Liksom alla intelligens sakkunniga vet det, det finns en första steg i ”terroristernas” teknik som kallas ”test”. Denna teknik består i att generera ”skadeverkningar” av rädslan utan att utföra den verkliga ”terrorist” attentaten, och dess huvudsakliga aktivitet ”hot” och ”avslöjande” (innan de inträffar) av påstådda planer på attacker och attentat som presenteras för pressen.

I den meningen är praktfulla exempel al-Qaidas ”presskommunikén” och de historiska klassiska filmerna och inspelningar av den avlidne bin Ladin, liksom de konstanta avslöjande och anklagelser om ”terrorist planer” från USA, Storbritannien och regeringarna i de stora europeiska makternas sida.

Både Washington och Europeiska unionens starka länder har historiskt sett konstant avslöjat ”islamiska terrorattacker” i genomförandeplaner, men som faktiskt har inte utförs, sedan den 7 juli 2005, det datum då terroristattacken i Londons tunnelbana ägde rum.

Genom dessa ”test” operationer (och för att hålla rädslan uppe) planerare av USA:s imperiums statsterrorism (förklädd till ”islamisk terrorism”) värderar den känslomässiga effekten och väljer ut potentiella ”mål” för faktiska terroristattacker främst i USA och Europa.

Genom dessa operationer, strateger och planerare ”testar” i olika scenarier (Europa, Asien, Afrika eller USA) det existerande klimatet av ”rädsla”, eller för att aktivera den för att hålla igång manipuleringsvillkor för ”terrorismen”.

Tiotals ”test” operationer med hot och upptäckten av ”terroristplaner” utförs årligen i Europa (främst Frankrike och Storbritannien) samt USA, där ”målen” (nuförtiden), är företrädesvis transportsystemet i New York.

Dessa tester hjälper planerare att bedöma eventuella sociala och politiska reaktioner mot en riktig attack.

I detta scenario, återupptas psykologiska operationer för att involvera asiatiska och afrikanska islamiska grupper och organisationer inom en gemensam ”terrorist” plan för att underminera USA och Europas säkerhet.

 

Iran-Afghanistan-Pakistan-Europa

Det är uppenbarligen att test verksamheten med hot och ”terrorist” planer fortfarande koncentreras i det asiatiska nav, Indien-Afghanistan-Pakistan-Jemen, i Mellanöstern, i de muslimska länder på Afrikas horn, och bland de europeiska makter som har trupper i Afghanistan, där talibanerna håller på att utrota amerikanska och Nato soldater och nu kontrollerar över 70 % av det afghanska territoriet.

Som bekant är de europeiska regeringarna, pga. de enorma politiska och sociala kostnader som det innebär, allt mer ovilliga att behålla sin militär allians med USA i Afghanistan (hittills imperiets mest kostsamma och besvärliga ockupation) och några av dem planerar redan att avsluta sina militära avtal med Washington.

Samma europeiska makter har samtidigt i sina händer den ”slutliga resolution” om Irans kärnenergiprogram i säkerhetsrådet i FN, där slutet av det ”diplomatiska alternativet” kan utlösa inom kort eller medellång sikt ekonomisk åtstramning eller nya och hårdare militära sanktioner mot Teheran.

De sex makter i gruppen ”5 +1” (USA, Ryssland, Kina, Frankrike, Storbritannien och Tyskland) och flera arabländer är överens om samrådsmöte om eventuella ”åtgärder” som skall vidtas mot Irans nukleära program.

Israel och USA, under tiden, med hänvisning till (IAEA) rapporter där det anges att Iran nu kan tillverka kärnvapen, fortfarande driver för att tvinga Nato och de europeiska stormakterna till en omedelbar militär aktion mot Iran.

Dessa två centrala strategiska konflikter (attacken mot Iran och utfallet i Mellanöstern) är i grunden det som driver operationerna mot ”terrorismen” i såväl Asien USA, liksom i europeiska städer.

De ”hot” (med de alltid latenta möjligheterna till en ”riktig attack”) är alltid inriktade på två huvudmål:

  1. Mjuka upp massmotståndet hos NATO:s europeiska partner för att få de att fortsätta sin militära allians i marknader och strategiska resurser erövrings operationer.
  2. Förbereda och skapa förutsättningar för en effektiv militär och ekonomisk blockad av Iran innan detta land lyckas med att utveckla kärnstridsspetsar som hotar staten Israels överlevnad (det kapitalistiska imperiums moderland som kontrollerar världen från Washington och New York).

 

Detta kräver att skapa ett hotad asiatisk och europeisk sammanhang av inte bara av al-Qaedas ”islamisk terrorism” men också av ”iranska kärnvapenhotet” som kan spridas över hela Europa och USA.

Detta förklarar kortfattat axeln Asien Afrika-Mellanöstern-Europa och den löpande ”CIA-terrorister” verksamhet som fortsätter att utvidga sitt kölvatten av nya hot i regionen både i USA och europeiska städer.

 

Sammanfattningsvis:

”Terrorismen” är inte en islamisk fundamentalisms djävulska föremål, utan ett verktyg för den fjärde generationens krigföring som amerikanska och europeiska intelligens har använt för att rättfärdiga militära erövringsoperationer, dela den muslimska arabvärlden och kontrollera Mellanöstern, övervaka, underhålla och konsolidera USA-EU-partnerskapet i sina operationer för att besegra talibanerna i Afghanistan, konsolidera delningen och ockupationen av Irak, ockupera och kontrollera Pakistan, inleda nya militära erövringsoperationer i Afrika och i Eurasien, berättiga militära aktioner mot Iran innan den blir en kärnvapenmakt, driva fram det inter kapitalistiska ”kalla krig” för marknader, olja och strategiska resurser mot axeln Ryssland-Kina och generera en möjligt andra 11-S för att avleda uppmärksamheten från den globala ekonomiska krisen som har lett (genom arbetslöshet) till social kris i USA och i Europa.

Inom denna riktlinje, kommer det att utformas de olika ”hot” och ”upptäckter av terroristsammansvärjning” som kommer att utvecklas allt mer i Europa och USA som i Centralasien, Mellanöstern och på Afrikas horn.

Det ”oklara” i dessa operationer ligger i att exakt precisera när ”CIA-terrorism” strategerna kommer att implementera en annan verklig stor attack (som redan ses som ganska trolig) på mål i Europa, Asien och USA.

”Målet”, som nämnts ovan, kommer säkerligen att bestämmas utifrån resultatet och utvärderingen av ”testerna” med ”hot” och ”terroristplaner” som anmäls av de amerikanska och europeiska makterna.

Vid den tidpunkt då USA bestämmer sig för att attackera Irans kärntekniska anläggningar, eller lansera nya operationer eller militära operationer i Eurasien, Afrika och Mellanöstern, kommer att behövas en eller flera verkliga terroristattacker för att mjuka upp motståndet hos dess allierade och uppnå internationell konsensus för nya ockupationer.

Faktum är att dessa är de viktigaste funktionerna som ”islamisk terrorism” utför (som ett vapen i imperialistisk krig) som kontrolleras av CIA sedan 11-S.

 

Anteckningar

Manuel Frey är journalist, forskare, analytiker på maktstrukturer och specialist på kommunikation och strategisk information. Han är en av de mest populära och refererade författare på webben.