Bayt Al Fann
Huaisheng-moskén 广州怀圣寺 i Kina tros vara en av de äldsta moskéerna i världen. En byggnad av stor religiös och historisk betydelse, som enligt traditionen ska ha byggts för över 1 300 år sedan, år 627.
I Kina kallas moskéer för Qīng Zhēn Sì (清真寺, Den rena sanningens tempel). Andra namn inkluderar Huí Huí Sì (回回寺 Hui folkets tempel), Lǐ Bài Sì (礼拜寺 Dyrkans tempel), Zhēn Jiào Sì (真教寺 Den sanna lärans tempel) eller Qīng Jìng Sì (清净寺 Rent tempel).
Huaisheng-moskén byggdes under Tang dynastin (619-907) när muslimska handlare kom till Kina genom sidenvägen. Islams tidigaste kontakter med Kina inträffade i detta område och spred sig till andra regioner. Som sådan kan Guangzhou kallas den kinesiska Islams vagga.
Huaisheng-moskén sägs traditionellt ha byggts 672 av Sa’d ibn Abi Waqqas, en farbror till profeten Mohammed under kejsar Gaozongs (649–683), dåvarande Tang-kejsarens regeringstid. Vacker arabisk kalligrafi inuti Huaisheng-moskén.
Huaisheng-moskén är fortfarande en av de äldsta moskéerna i Kina, och även en av de äldsta bevarade moskéerna i världen.
Moskén byggdes helt om 1350 under Yuan-dynastin under Zhizhengs styre (1341-1368) och återuppbyggdes igen 1695 under kejsar Kangzi från Qing-dynastin, efter att ha förstörts i en brand. Huaisheng Light Tower, moskéns unika minaret, byggdes tidigare.
Kinesisk islamisk arkitektur speglar den lokala arkitekturen i sin stil. Det är en kombination av kinesiska och islamiska stilar. En bild av Huaisheng-moskén i Guangzhou, Kina från 1860.
Den mest ovanliga egenskapen hos Huaisheng-moskén är dess spetsiga 36 meter långa minaret, Guangta eller Kwangtah. Även om detta betydde ”Plain Pagoda” med hänvisning till dess osmyckade yta, anses det ibland också betyda ”fyr” och gav moskén dess alternativa namn.
Minareten fungerade en gång som en fyr för att guida båtar till floden Zhujiang. När båtar väl nådde hit tog de det som ett tecken på att de hade nått början av den maritima sidenvägen.
Minaretens avsmalnande tegelskaft är placerat på en 10 meter lång bas och har en invändig trappa. Den har en slät yta som andra minareter i islamisk arkitektur och till skillnad från typiska pagoder i kinesisk arkitektur. Balkongen användes för den muslimska uppmaningen till bön, eller Azaan.
En plakett med orden ”Jiao Chong Xi Yu” gavs till moskén av Guangxu-kejsaren under Qingdynastin (1901). Den är stämplad av kejsaren och de fyra orden tros ha skrivits av kejsarinnan Cixi. Orden betyder ”Islam kommer från västra Mecka”.
Moskén täcker en total yta på 3600 kvadratmeter. Omkring 2000 muslimer kommer på fredag för att be församlingsbönen. Alla fem dagliga böner görs i församlingen i moskén.
En titt inuti Huaisheng-moskén, med en kombination av både kinesiska och islamiska inredningsstilar.
Komplexet innehåller också rum för imamen, en tablettpaviljong för förvaring av skrifterna och ett tvagnings område, allt sammansatt i öppen pagodstil med traditionellt skulpterade och tegeltak.
Även med en historia på 1000 år spelar Huaisheng-moskén fortfarande en viktig roll. Moskén lockar tusentals muslimer varje år och där sitter Guangzhou Islamic Association. Det är en arkitektonisk höjdpunkt i Guangzhou på grund av dess historia och distinkta kultur.
Inspirationskällor och information
https://www.chinahighlights.com/guangzhou/attraction/guangzhou-huaisheng-mosque.htm
https://www.archnet.org/sites/3970
https://nabataea.net/explore/cities_and_sites/guangzhou-mosque/
Frishman, Martin, Hasan-Uddin Khan, and Mohammad Al-Asad. The mosque: history, architectural development & regional diversity, publicerad av Martin Frishman and Hasan-Uddin Khan, 210-212. London: Thames and Hudson, 1994.
Petersen, Andrew. ”China”. In Dictionary of Islamic Architecture, 52-54. London: Routledge, 1996.
Qiu, Yulan. Ancient Chinese Architecture: Islamic Buildings, edited by Sun Dazhang, 118-119, 128, 143. Vienna: Springer-Verlag, 2003.
