Vi undrar ofta hur Pentagon och CIA gör för att manipulera miljoner muslimer och få dem att kämpa för Uncle Sams
intressen. Även om det är sant att vissa ledare är betalda agenter, är det också sant att de flesta jihadister
tror att de kämpar och dör för att gå till himlen. Svaret är mycket enkelt, baserad på det Muslimska brödraskapets
retorik, är det möjligt att hålla sig borta från mänsklig verklighet och skicka dem för att döda någon, som att
vifta med ett rött skynke inför en tjur.

Officiellt lämnade den Islamiska Staten/Emiratet al-Qaida och erkänner inte Ayman al-Zawahiris auktoritet. Men på
många ställen, som i den syriska regionen Qalamun, är det omöjligt att skilja det Islamiska emiratets anhängare
från al-Qaida jihadister, samma jihadister använder samtidigt dessa två etiketter.

Naturligtvis kommer det alltid att finnas de som svarar att allt är ingenting annat än ett problem av personlig
karaktär eftersom Abu Bakr al-Baghdadi helt enkelt vill vara chef istället för chefen. Men faktum är att det
Islamiska emiratet och al-Qaida, även om de använder mycket olika retorik, tar till exakt samma metoder.

De delar paroller med det Muslimska brödraskapet: ”Vår författning är Koranen”, ”Lösningen är islam.” Det
gudfruktiga livet blir så mycket enkelt. Strunt samma att Skaparen har gjort oss smartare och alltid oavsett
omständigheterna ska tillämpas Guds ord som om vi vore maskiner. Och om situationen inte finns i boken… är
lösningen att förstöra allt. Naturligtvis är resultatet av ett sådant beteende katastrofal och dessa organisationer
har inte kunnat fastställa någonstans något som liknar början av en perfekt samhälle som de säger vilja ha.

Skillnaden ligger i båda gruppers historia:

– Från 1979 till1995, det vill säga från CIA-operation i Afghanistan till Khartoums Folkliga och Islamiska Arabiska
Konferensen, kämpade Osama Bin Ladens legosoldater mot Sovjetunionen med USA:s officiella stöd.

– Från 1995 till 2011, det vill säga från Khartoums Konferens till operationen ”Neptunus Trident” hade al-Qaida en
retorik mot ”judar och korsfarare” samtidigt som den kämpade fortfarande mot Ryssland i Jugoslavien och Tjetjenien.

– Och från och med 2011, det vill säga från den ”Arabiska våren”, har al-Qaida stött Nato i Libyen, och Israel, på
gränsen till de ockuperade Golanhöjderna.

Men den västerländska opinionen har inte följt denna trend. Den är övertygad om den mytiska risken för en rysk
expansionism, fortsätter att tillskriva jihadisterna attackerna den 11 september, ser inte det som verkligen händer
i Libyen och gränsen till Golan ockuperad av Israel och därför håller fast vid den felaktiga idén som presenterar
al-Qaida som en antiimperialistisk terroristorganisation. Araberna, under tiden, grundar sig inte på fakta utan
väljer, enligt situationen, verkligheten eller den västerländska propagandan för att uppfinna en romantisk
berättelse om al-Qaida.

Det Islamiska emiratet, under tiden, rör sig bort från Koranen och närmar sig de nykonservativa. Det ser till att de
viktigaste fienderna är … andra muslimer, shiiter och deras allierade. De väljer att glömma tiden för kriget i
Bosnien, där Bin Ladens Arablegion fick stöd av USA, Saudiarabien och Iran. Men vilka är shiiternas allierade?
Syrien (sekulär stat) och den Palestinska Islamiska Jihad (sunni). Med andra ord, prioritera det Islamiska emiratet
kampen mot Motstånds axel som motsätter sig imperialismen. I själva verket antar det Islamiska emiratet rollen som
USA och Israels objektiv allierade i ”den bredda Mellanöstern”, även om teoretiskt påstår den sig vara fienden av
båda.

Formbarheten i dessa två organisationer baseras på deras grundläggande ideologi, vilket är det Muslimska
brödraskapet. Därför är det logiskt att nästan alla jihad ledare har varit medlemmar vid något tillfälle i någon
gren av det Muslimska brödraskapet. Det är också helt logiskt att CIA har stött inte bara det egyptiska Muslimska
brödraskapet, sedan det togs emot i Vita huset av president Eisenhower 1955, men också alla sina utländska filialer
och alla dissidentgrupper. Kort sagt, kalifatet som Hassan el-Bana drömde om, densamma som Ayman al-Zawahiri och Abu
Bakr al-Baghdadi säger sig vilja ha, söker inte att gå tillbaka till Islams Gyllene Ålder men fastställa mörkrets
rike.

Detta bekräftades av Laurent Fabius, Frankrikes utrikesminister, under 2012, det vill säga före spliten mellan
al-Qaida och det Islamiska emiratet när han förklarade: ”På marken, gör de ett bra jobb.”