Redaccion Aish – www.aish.es
Varför det mest underutvecklade landet i Persiska viken, det fattigaste i Mellanöstern, har kunnat tvinga president Saleh att lämna makten?
När man besöker ungdomarnas möten i moderna caféer i Sanaa, och man ser att medan de twittrar, drar nytta av lokalens elgenerator och wifi för att skicka de senaste filmerna med detaljer om upploppen i de hetaste platserna i landet, utbyter åsikter med teknokrater som stod emot Saleh när han försökte agera mot korruption utan att tro det var möjligt att utrota den, bleknar bilden av Jemen som ett svagt land och utan framtid för att istället bli riktmärke för upplopp och protester i andra länder i område att följa i deras fotspår.
Jemeniterna gick ut först till gatorna för att ta protestera i början av februari. Revolutionen i Tunisien, den hastighet med vilken händelserna utspelade sig i Egypten, gjorde att länder som Jemen hittade modet att stå upp mot det nuvarande systemet och visa att allt som tillhör dem är deras liv.
Ett par månader efter att denna rena kraftfulla folkrörelse tog gatan kom den första störning och manipulation. General Ali Mohsen, deserterade armén och tog sina män för att skydda demonstranterna.
Utan något utbyte av åsikter, månaderna efter, mellan dem som man antar är på samma sida men med olika mål, bör Jemens fall analyseras i hela sin komplexitet, eftersom det är minst 5 öppna konflikter (bland dem stam, social och territoriell).
Idén att skapa en nationell koalition för att bilda en övergångsregering ligger inte på bordet, eftersom trots att landet har teknokrater utbildade både inom och utomlands, som skulle kunna leda förändring, har de misslyckats hittills att presentera sin så kallade ”tredje väg” och accepterat konsekvenserna som innebär att förena sig utan att vara ursprungligen från samma sida.
Bland den överraskande inställning till den förändringsprocess de vill och kräver, densamme för vilket de har offrat att president Saleh fått immunitet för alla år av diktatur och förtryck, utan att glömma att han inte längre blir ansvarig för de död man ifrågasatte honom i 2011, jemeniterna svara initiativ och förnyad energi.
Fältsjukhuset, som byggdes inne i moskén bredvid ingången till universitet där det finns flera kirurgsalar för de första akuta insatser, är ett exempel på den effektivitet med vilken Jemens proteströrelse har fungerat. Stamledarna har i tur och ordning talat under bönerna, de har diskuterat Jemen utan att Saleh, utan att ta hänsyn till familjens långsträckta tentakler under vilken fortfarande står statens säkerhet.
Kvinnornas roll har också varit avgörande och därmed försökte regimen hejda önskan om frihet och rättvisa för dem som skyddas enligt lag, utan framgång. Med Nobels fredspris som tilldelades aktivisten Tawakul Karman, borde hon vara en av de ledande som driver förändringarna i både politiken och i vissa ålderdomliga traditioner som hämmar och förtrycker dem. Säkerhet är en annan fråga som hemsöker jemeniter, det faktum att nästan alla är beväpnad innebär inte att konflikt kommer att sluta i ett inbördeskrig, men om de känner sig manad att bära vapen, vid sidan av revolutionen, är för att det finns fortfarande olösta tvister.
Samtidigt återspeglas jemeniternas respons, som alltid har haft en lugn attityd under sin långa kamp mot regimen, också i omänskliga förhållanden med vilka man antar kan de tvingas att leva.
Det internationella samfundet har en begränsad och feg närvaro i landet pga. deras beroende av amerikanska och mycket tvivelaktiga organisationer och institutioners krav vars syfte har ifrågasatts inom Jemen. De har inte kunnat ta egna beslut och följa och stödja den breda ungdoms rörelse som trots att de lyckades samlas och lämna vid sidan sina ideologiska och stam skillnader, diskuterar och dra viktiga slutsatser om deras framtida. Det som händer i Taiz, ett starkt fäste för rebellerna i slutet av 2011 som belägrades i veckor av armén, är en direkt indikation på det lidande som genomgår detta folk som söker rättvisa.
Sanaa är en delad stad, där vid varje sida av en tunnel finns soldater som bär militära kläder i olika färger och lyder under olika militär ledning. I den så kallade röda linjen, nära Plaza Taghir, Salehs tankar är några meter från de libyska rebellerna, med ett relativt lugnt liv, som om de inte vara villiga att delta när larmet ropar. De kan tugga Kat tillsammans, dela mat, men när det börjar bli dags att göra en runda eller förbereda sig för anfall, går alla till sina positioner utan att byta ett ord. Några invånare i de distrikt där striden äger rum, förklarade att när de skjuter, folket förflyttar utan problem eftersom de flesta av skotten är i luften för att inte skada sina strids kamrater även om de är fienden.
Maktens spel flyttade till gatan och i den ståndpunkten de jemenitiska medborgarna har tagit mot regimen finns det ingen förvänta om att de kommer att ändra sig. Medborgarna i Sanaa, liksom de som bodde i tält i flera månader har upplevt kylan, värmen, ångesten, har blivit beskjutna, har sårats, men effekten det verkar ha över dem är som ett vaccin som tillåter dem att resa sig igen för att leta efter kryphålet som ska förbättra deras situation.
De nya politiska rörelserna äger den största utmaningen i den aktuella Jemen, där Saleh inte längre kommer att vara en ursäkt för framsteg. Samtidigt deras oberoende och deras traditioner stark karaktär samt deras sätt att agera har gjort det möjligt för dem att undgå ett militärt ingripande från ”vänliga trupper” (som i Bahrain där med ”hjälp” av Saudiarabien och Förenade Arabemiraten krossades upploppen), eller tvingas att acceptera Gulfstaternas samarbetsråd (GCC) villkor. Att skapa en relation till de kommande generationer är nyckeln, även om det kräver externa bistånd, för att bygga ett land för vilket invånarna har redan visat att de är villiga att kämpa för och i vilket de har deponerat sitt förtroende igen.
