Abed Abou Shhadeh – Middle East Eye

 

”Erövringen av kulturell makt kommer före politisk makt”, skrev filosofen Antonio Gramsci för ett sekel sedan.

Förra månaden inträffade tre alarmerande incidenter inom loppet av bara en vecka: en palestinsk flicka och hennes treårige bror bands fast vid ett träd på den ockuperade Västbanken, en palestinsk busschaufför attackerades av en mobb i Jerusalem, och en amerikansk kvinna överfölls av sionister på gatorna i New York.

Jämfört med katastrofens omfattning i Gaza kan dessa händelser verka små – men det är viktigt att se dem som en del av en pågående process som intensifieras och överskrider gränser.

Den gemensamma tråden som förbinder dessa händelser är inte bara förövarnas högersionism, utan också världens passiva acceptans, i takt med att bosättar-kolonialt våld spiller över från de ockuperade territorierna till Israels gränser från 1948 och judiska samhällen utomlands.

Medan många sionister skulle framställa dessa angripare som ”rötäpplen” eller en ”extremistisk minoritet”, är sanningen att deras beteende återspeglar framgången för en kulturell revolution inom det israeliska samhället.

De visar hur Israels folkmord i Gaza möjliggörs av internaliseringen av populära slagord som ”platta ut Gaza” och ”kasta dem i havet” – slagord som en gång var begränsade till utkanten, men som nu manifesteras i verkligt våld.

Denna messianska världsbild sträcker sig till och med till diplomatins värld, där Israel nyligen väckte ilska bland det katolska etablissemanget för att ha raderat en tweet om kondoleanser efter påven Franciskus död och endast skickat en lägre uppsatt representant till hans begravning. Påven sågs som en motståndare till Israels folkmordskrig mot Gaza, och därför skulle ett stöd till honom kunna skada premiärminister Benjamin Netanyahus omvalsmöjligheter.

 

Politiska beräkningar

Netanyahus beteende är inte en slump. Det är beräknat och i linje med politiska intressen, särskilt bland den nationella säkerhetsministern Itamar Ben Gvirs bas, som har blivit en ikon för många unga israeler.

Ben Gvir förkroppsligar de kulturella förändringarna inom sionismen och det israeliska samhället. Han var ökänd på 1990-talet för att ha stulit Cadillac-huvdekorationen från den tidigare premiärministern Yitzhak Rabins bil, hållit upp den i direktsänd tv och förklarat: ”Om vi ​​får tag på symbolen kan vi få tag på Rabin också.” Senare samma år mördades Rabin av Yigal Amir, en man med kopplingar till samma messianska högerkretsar.

Det vore ett misstag att enbart tillskriva de senaste förändringarna kriget i Gaza. Även om kriget kan ha påskyndat processen, började den djupare kulturella omvandlingen efter Osloavtalens och den andra intifadans misslyckande, då det israeliska samhället vägrade att avstå från kontrollen över de ockuperade palestinska territorierna.

När han kom till makten lanserade Netanyahu ett ambitiöst projekt för att återuppbygga landet – inte som en stat som strävar efter global integration, utan som en ohämmad, kompromisslös judisk nation som ser världen som ett ständigt existentiellt hot.

Netanyahu löste de interna motsättningarna i sionismen, den sista aktiva nybyggar-koloniala rörelsen under 2000-talet. I en tid då kolonialism och ockupation är globala tabun, banade Netanyahu väg för ett samhälle som fortfarande vill dominera, men också längtar efter västerländsk legitimitet. Hans lösning var enkel: att lägga av med den liberala fasaden.

Den globala uppkomsten av populistiska högerkrafter, särskilt Donald Trumps presidentskap i USA, tillsammans med försvagningen av internationella institutioner, gav Israel möjlighet att lägga av med retoriken om mänskliga rättigheter och återhållsamhet. I stället strävade man öppet efter långvariga sionistiska mål: att förflytta palestinier, använda obegränsad militär makt och expandera till angränsande arabiska länder.

Vad som är ännu mer kritiskt, ur ett palestinskt perspektiv, är världens växande vilja att acceptera denna kultur.

Även när israeliskt våld blir mer synligt, välkomnas politiker som Ben Gvir som hedersgäster i USA, medan bilder på en sionistisk mobb som jagar en ung kvinna genom New Yorks gator får liten eller ingen mediebevakning. Tänk dig vad den internationella reaktionen skulle ha varit om angriparna hade varit muslimska män.

 

Okritiskt stöd

Detta visar hur – trots vissa förändringar i den globala opinionen, särskilt mitt under folkmordet i Gaza, där Israel i allt högre grad ses som angriparen – maktcentra i västvärlden fortsätter att erbjuda okritiskt stöd till det israeliska samhället.

För palestinier kräver denna verklighet en allvarlig politisk uppgörelse. Analytikern Norman Finkelstein lyfte nyligen fram denna utmaning för Middle East Eye och påpekade att palestinska rörelser ofta underskattar maktens centrala roll i sig.

Finkelstein illustrerade detta genom att hänvisa till de senaste avgångarna av flera universitetsrektorer i USA – varav två var icke-vita kvinnor – på grund av deras misslyckande med att vidta hårdare åtgärder mot pro-palestinska campusprotester. Ingen från Demokratiska partiet kom till deras undsättning.

Finkelstein varnade vidare för hur ”avbokningskulturen” (Cancel culture) i slutändan kan ha försvagat den palestinska rörelsen genom att bana väg för undertryckandet av legitima politiska yttranden. Hans kommentarer understryker behovet av att tänka på politik som ett sätt att få makt – inte till varje pris, utan genom informerad och seriös debatt, där man noggrant undersöker de tillgängliga möjligheterna. I en tid då ett folkmord pågår och barn mördas dagligen är detta särskilt kritiskt.

Lärdomen för palestinierna är således tydlig: vi måste snarast börja bygga ett alternativ till Israels folkmordskultur.

Vi måste ta itu med humanitära och nationella frågor utan att förlora vår egen mänsklighet. Vi måste hitta sätt att bygga makt, organisera oss över rörelser och skapa breda koalitioner – och bygga ett verkligt demokratiskt alternativ till den mardröm som regionen nu står inför.

 

 

Original text: Israel’s culture of genocide is spreading globally. We must build an alternative