Jonathan Ofir – Mondoweiss

 

Israels drama kring utredningen av tio soldater misstänkta för att ha gruppvåldtagit en palestinsk fånge på tortyranläggningen Sde Teiman når nya bottennivåer. Reaktionen från israeler, inte bara på högerkanten, utan även i den israeliska mainstreamen, har avslöjat en sadistisk hämndlystnad och en besatthet av Hamas som används för att rättfärdiga att släppa hela helvetet på palestinier, inklusive sexuella övergrepp.

Faktum är att mediabevakningen av händelserna förra veckan målar upp en dyster och avslöjande bild av det israeliska samhället.

Det började när den vanliga israeliska Channel 12 sände en rapport om gruppvåldtäktsfallet. Rapporten innehåller ett avsnitt från säkerhetskameran som fångade våldtäkten som ägde rum – med tre av soldaterna som håller upp sina sköldar för att dölja brottet från kameran. De visste precis vad de gjorde.

Men bortom den upprörande aspekten av själva handlingen är formen av Channel 12:s rapport. En hel fjärdedel av den fyra minuter långa rapporten ägnar sig åt granskningen av huruvida den fånge var en ”Nukhba” Hamas-medlem – en elitkämpe som deltog i attacken den 7 oktober. Ett sådant fokus speglar en besatthet. Det tyder på att vissa människor förtjänar att bli gruppvåldtäkt och få föremål insatta i anusen, vissa mindre.

Låt oss se vad Channel 12 säger om denna fråga:

”Terroristen som förekommer i dokumentationen deltog inte i massakern den 7 oktober och var inte bland Nukhba-styrkorna. Enligt uppgifter från AMAN (militär underrättelsetjänst) är han en Hamas-polis som var involverad i narkotikakontrollavdelningen. I den underrättelserapport som lämnades in i hans fall skrevs att han trots detta räknas med styrkan som utfört terrordåd mot Israel och det framhölls att han utgör en allvarlig risk om han släpps fri. Likaså arresterades terroristen inte i början av kriget utan i mars. I motsats till vad som påstods var han inte en (militär) kompanichef i Jabalia – källan till misstaget ligger i tolkningen av initialerna – det vill säga inte [militär] M.P. [på hebreiska står militär terminologi för ’Mefaked Pluga’ eller Company Commander], men snarare M.P., som står för ’Mahane Plitim’ – flyktingläger [på hebreiska] Jabalia.”

Så låt oss stanna här för att bara reflektera över vad som sades – det här är en tjänsteman, en polis. Men alla som är fjärranslutna till Hamas anses vara terrorister, eftersom Hamas anses vara en terroristorganisation. Egentligen spelar det ingen roll för Israel, för som president Isaac Herzog sa i oktober, det finns helt enkelt inga ”oengagerade civila” i Gaza, de är alla involverade i Hamas.

Men varför går verkligen Kanal 12 in i allt detta om det inte gör någon skillnad?

Kanal 12 är en central kanal och är den största nyhetsleverantören. Genom att ta oss igenom dessa detaljer tar den avstånd från förövarna och deras försvarare, som mestadels kommer från extremhögern. Kanalen sände också intervjuer och oklara uttalanden från de gruppvåldtäktsmisstänktes advokater. En av advokaterna, Nati Rom, hävdar att de israeliska soldaterna agerade i självförsvar, som om det inte alls var ett överlagt gruppvåldtäktsfall:

”Han [den palestinske fången] försöker bita två soldater, han försöker klia en annan soldat, och när en taser används på honom gör han också motstånd, och attackerar och kliar den här soldaten, och det är därför de tvingas använda våld för att hålla tillbaka honom.”

En annan advokat, Adi Kedar, klagar på att:

”militära advokatbyrån och den militära utredningsenheten rekryteras fullt ut, på ett riktat och avsiktligt sätt med alla sina styrkor… Vi är i ett krig – att investera alla dessa resurser för terroristens rättigheter mot dessa tio hjältar som verkligen agerat utöver, och mot vem misstanken är mycket, mycket vag, det är mycket nedslående, både på den juridiska nivån, såväl som den personliga nivån, och jag hoppas att denna arrestering snart kommer att upphöra.”

Channel 12 gav advokaterna sändningstid för deras ohyggliga uttalanden utan kommentarer – förmodligen en neutral hållning. Som Tali Shapiro kommenterade på sociala medier: ”Enligt israeliska medier är det viktiga i våldtäktsfallet som involverar militär personal inte så mycket våldtäkten utan snarare hur mycket av en Nukhba som offret är.”

Sedan, på onsdagen, visade Channel 14, den högerextrema kanalen som sände flera snusvideor av dessa tortyranläggningar tidigare i år, en 10-minutersintervju med en av de våldtäktsmisstänkta i sitt program ”The Patriots”. Han sitter där i en arméuniform och en pistol över axeln, med en svart mask. Programledaren börjar med att säga att den maskerade misstänkte är åtalad i fallet med ”Nukhba-terroristen, förbannat vare hans namn.” Den misstänkte klagar på vad han ser som en häxjakt och gratulerar högern för att de reste sig för att protestera. Han får otaliga ovationer. På frågan om säkerhetskamerabilderna och soldaterna som håller upp sköldarna så säger han att detta bara är standardprocedur. Han kritiserade Channel 12 och deras journalist, Guy Peleg, för att förtala soldaterna i den andra nämnda rapporten.

Det här är en otrolig syn att se – här är en delvis textad version i Middle East Eye. Och tänk dig, den här killen kräver lag och ordning. Samtidigt som han hyllar högerns protester mot arresteringen, uppmanar han dem ändå att inte ”bryta sig in i läger”, eftersom det ”skadar vårt goda namn.”

En annan chockerande utveckling kom samma dag, under en diskussion om morgonnyheterna på Kanal 12.

Kanal 12-journalisten och panelmedlemmen Yehuda Shlezinger kommenterade gruppvåldtäktsfallet:

”Det intresserar min anus vad de gjorde mot den här Hamas-personen… Ur mitt perspektiv är problemet här att det inte är en reglerad policy från staten att misshandla fångar. Först och främst – de förtjänar det. Kanske kommer det att fungera som ett avskräckande exempel. Det är en värdig hämnd, det är bara synd att det inte görs på ett institutionellt sätt.”

Senare publicerade Ynet en artikel med en titel som antydde att Shlezinger ”bad om ursäkt”. Här är hans ”ursäkt”:

”Det var ett misstag att säga de sakerna i en livesändning. Jag hade fel. Vi måste komma in i dem (sic), på det starkaste möjliga sättet, som jag såg de heroiska soldaterna göra det i Khan Younis, Jabalia och Rafah… Terroristerna måste avrättas enligt lag.”Att låta staten ta itu med dem, att minnas och påminna vad Amalek gjorde mot dig.”

Så Shlezinger hänvisar nu återigen till den bibliska Amalek-berättelsen, och föreslår totalt folkmord på spädbarn och djur. Detta är hans ”ursäkt”. Förresten, det systematiska övergreppet mot fångar är redan etablerad statlig politik – men inte nödvändigtvis gruppvåldtäkt.

Kanal 12 försökte ta avstånd från Shlezingers åsikter som uttrycktes i luften. Produktionen ”ångrade” diskussionen och noterade att det sades till Shlezinger att de sakerna inte borde ha sagts. Programledaren, Niv Raskin, sa att han ”tar avstånd från dessa ord” och att ”det hade varit rätt att göra det i själva sändningen” (vilket han inte gjorde – utmaningen till Shlezinger kom från Haaretz-journalisten Josh Breiner). Raskin noterar att ”Shlezinger uttryckte ånger över uttalandena och bad om ursäkt. ”Men ”ursäkten”, som vi ser, åberopar folkmord och är bara en ånger av att ha förespråkat våldtäkt i direkt sändning.

Nyhetsmedia Keshet ”fördömde otvetydigt de uttalanden som sades i dag i direktsändning”, och bad produktionen ”att inte bjuda in Shlezinger till morgonprogrammet inom en snar framtid.”

En dag senare, på torsdagen, släppte Middle East Eye ytterligare ett vittnesmål om en manlig palestinsk fånge som utsattes för våldtäkt, och rapporterade om de systematiska sexuella övergreppen, men den här gången med en extra vinkel – kvinnliga tonårssoldater som våldtog män. Det måste noteras att hela fenomenet med att män vittnar öppet, med sitt namn och på video, är något som inte hade funnits före den 7 oktober. Skammen i samband med sådana händelser gjorde att det, vid det sällsynta tillfället där det rapporterades, det skulle vara anonym. Men nu har vi sett en rad sådana vittnesmål, som inte bara visar övergreppens systematiska karaktär utan också det faktum att dessa män nu är villiga att lägga sitt privatliv och personliga värdighet åt sidan för att hjälpa till att förändra verkligheten för deras bröder som fortfarande genomgår missbruk på en daglig basis.

Ibrahim Salem, som släpptes förra veckan efter nästan åtta månaders internering, berättade för Middle East Eye om sin tortyr och förhör i Sde Teiman (trigger warning):

”Jag märkte att [soldaten] limmade något på mig. Sedan började jag skaka. Han använde elchock. ”Han gav mig elchock på känsliga ställen och slog mig på dessa ställen.”

Rapporten fortsätter:

”Även om det var händer hela tiden talade fångar sällan om det med varandra, sa han. Det var pinsamt för många att erkänna, särskilt när de våldtogs av kvinnliga soldater, som ibland var i tonåren. Det var vanlig praxis för soldater att ta av fångar nakna, föra in föremål i deras ändtarm och aggressivt ta tag i deras könsorgan när de bytte om sig. När beskedet kom att en fånge i 40-årsåldern blev våldtagen, fortsatte Salem att komma nära honom tills han berättade för honom vad som hände honom.

”Han berättade för mig att han blev våldtagen av en kvinnlig soldat,” sa Salem till MEE. När han frågade honom hur det gick till, förklarade fången att det skulle ske i närvaro av en annan soldat i rummet. Fången skulle böjas över ett skrivbord med händerna placerade framför sig, handfängslad. Den kvinnliga soldaten, som stod bakom honom, skulle föra in sina fingrar och andra föremål i hans ändtarm.

Salem sa att han också berördes i sina privata delar av en kvinnlig soldat och att han någon gång fick föremål insatta i ändtarmen.

Förra veckan började med att den israeliska människorättsorganisationen B’tselem släppte en ny rapport på måndagen med titeln ”Välkommen till helvetet – det israeliska fängelsesystemet som ett nätverk av tortyrläger”, som gör poängen att Sde Teiman ”bara är toppen av isberg.” Så allt ovan är inte exceptionellt. Det är produkten av ett system.

Och det är delvis därför denna ena berättelse om gruppvåldtäkt skapar rubrikerna i Israel, fastän av olika och motsatta skäl. Högern vill att historien ska rättfärdigas och försvinna så att soldater ostraffat kan fortsätta att misshandla palestinska fångar. Mitten och vänstern vill mestadels eftersträva det så att det kan kritas upp till några ”dåliga äpplen”. Detta var fallet med mordfallet på Elor Azarya 2016 – där läkarsoldaten sköt en redan handikappad palestinsk misstänkt i huvudet på vitt håll. Azarya fångades också på video. Även om det han hände ”tonvis av gånger”, enligt hans kamrater, skulle han fungera som det ”dåliga äpplet”, vilket i sin tur skulle bevisa systemets oskuld. Azaryas rättegång var en bluff, och han återvände så småningom hem till en hjältes välkomnande efter nio månaders fängelse. Det är ungefär vad vi kan förvänta oss här. Det israeliska centret måste skilja på den mördande sionisten, den gruppvåldtagande sionisten och den liberala sionisten.

Men rötan är alldeles för överväldigande. Det hjälper inte att lägga ner Sde Teiman. Den här historien handlar om systematisk användning av sexuellt våld som ett folkmordsvapen. Och Sde Teiman är bara en återspegling av det israeliska samhället, en kugge i ett nätverk av tortyr som speglar och replikerar en övergripande våldtäktskultur.

 

 

Originaltext: Israeli media’s coverage of the rape of Palestinian detainees shows support for sexual violence in service of genocide