Thierry Meyssan – voltairenet.org

 

I artikeln jag skrev förra veckan, baserad på utskick från västerländska och arabiska pressbyråer, som redan passerat genom filtret av israelisk militär censur, beskrivs attacken den 7 oktober 2023 mot Israel, Operation Al-Aqsa flodvågen, som en handling av Hamas. Men Hamas var inte den enda deltagaren. Beslutet att genomföra operationen togs av en enhetlig ledningscentral för det palestinska motståndet. Hamas, som till stor del var huvudkomponenten, bidrog med det största antalet män men tre andra palestinska motståndsgrupper deltog också:

den islamiska jihad (khomeinistisk grupp, sunnitisk bekännelse),

folkfronten för Palestinas befrielse (marxistisk)

och Folkfronten för Palestinas befrielse-generalkommando (PFLP-CG).

Den västerländska pressen lyfte fram de brott som begåtts av några av angriparna, men ”utelämnade” de andras respektfulla attityd. När man försökte verifiera den ursprungliga informationen visade det sig att anklagelserna om påstådda våldtäkter och anklagelser om halshuggning av spädbarn inte var något annat än propaganda. Det partiska beteendet hos denna ”enögda” och löjliga journalistik är varken nytt eller överraskande.

Denna nya precision modifierar tolkningen av vad som hände. Detta är inte längre en jihadistisk operation organiserad av den palestinska grenen av Muslimska brödraskapet utan snarare en gemensam attack av palestinierna i Gaza. Endast Al-Fatha-rörelsen, som förblir avlägsen från de tidigare nämnda grupperna, deltog inte i aktionen.

Syftet med operationen var inte att ”döda judar”, även om vissa Hamas-jihadister gjorde det (1) – israelerna räknar sammanlagt 2 700 döda – utan att ta fångar, civila och militärer, för att byta ut dem mot araberna som fängslats i Israel högsäkerhetsfängelser. De tillfångatagna israelerna är inte nödvändigtvis kombattanter, det finns också civila. De togs alla från de platser där de befann sig utan att de fick möjlighet att klä sig, för att minnas hur den israeliska armén behandlade de egyptiska fångarna i slutet av sexdagarskriget.

Hur som helst är det viktigt att komma ihåg att den israelisk-palestinska konflikten inte är ett klassiskt krig mellan två stater – Israel har inte definierat sina gränser och Palestina är inte en erkänd stat – utan en konfrontation mellan två befolkningar. Detta är en mycket unik situation där palestinierna inte representeras av en stat och israelerna har ytterligare ansvar som ockupationsmakt.

Vidare, allt detta händer efter att Gulfs samarbetsråd, gruppen av 77, Arabförbundet, Organisationen för islamiskt samarbete och Kina den 15 maj begärde att FN skulle avbryta Israels medlemskap tills den hebreiska staten beslutat att respektera dess åtaganden (2).

 

1- Överraskade Al-Aqsas Operation flodvågen Israel?

Även om Benjamin Netanyahus koalitionsregering hävdar att den palestinska operationen överraskade Israel, är det inte sant. Attacken var planerad sedan sammandrabbningarna registrerades i maj 2021.

Enligt CNN utbildade Hamas sina män, specifikt för denna operation, under ett och ett halvt år och praktiskt taget inför den israeliska militären (3). Hamas byggde 6 träningsläger i Gaza, där de till och med filmade propagandafilmer, som publicerades flera veckor före attacken (4).

I mars förra året skickade Hamas en viktig delegation till Ryssland, vars medlemmar lät den ryske utrikesministern Sergej Lavrov veta att rörelsens tålamod hade nått sin gräns och att dess ilska var ”på marsch”.

Även i år stod Iran värd för en serie diskussioner mellan de olika styrkorna som motsätter sig Israel i regionen: libanesiska Hizbollah, Islamiska Jihad och Hamas. Dessa diskussioner ägde rum i Beirut, den libanesiska huvudstaden, under ordförandeskap av general Ismail Qaani, befälhavare för al-Quds-styrkan för det iranska revolutionsgardet. Mötena organiserades för att försona de deltagande grupperna, som tidigare hade kolliderat på slagfältet, både i Gaza och Syrien. Dessa möten offentliggjordes i maj förra året, och den libanesiska pressen nämnde till och med förberedelserna för den gemensamma operationen den 7 oktober. Sammanfattningsvis gjorde Iran försoning mellan palestinska fraktioner möjlig.

Den 30 september ringde Egyptens underrättelsechef, Kamel Abbas, personligen Israels premiärminister Benjamin Netanyahu för att varna honom för att en större Hamas-operation mot Israel är nära förestående (5). Myndigheterna i Egypten, ett land som kämpar mot Muslimska brödraskapet, var oroade över att Hamas, den palestinska grenen av brödraskapet, förberedde sig inför Israel.

Den 5 oktober varnade CIA även Mossad för den förestående operationen av det palestinska motståndet, en operation vars omfattning den ansåg vara så stor att den oroade den amerikanska myndighetens specialister. Enligt New York Times nämnde dock CIA-rapporterna till Mossad inte de nya stridstekniker som det palestinska motståndet så småningom använde. Först då träffades israeliska underrättelsetjänster för att bedöma hotet. Shin Beit (motspionage) och AMAN (militär underrättelsetjänst) deltog i det mötet.

Allt ovanstående tyder på att premiärminister Benjamin Netanyahu och hans kontor ljög för sina medborgare när de hävdade att Hamas ”överraskade” dem.

 

2- Varför tillät Israels regering sina medborgares död?

Det finns mer än en hypotes. Låt oss titta på 4 av dem:

De olagligt bosättarna på Västbanken är överrepresenterade i den nuvarande israeliska koalitionsregeringen… och förblev döva och blinda för förberedelserna som äger rum i Gaza.

Chefen för regeringens koalitionsregering, Benjamin Netanyahu, trogen sin far Benzion Netanyahus ideologi och den sistnämndes mentor, ukrainaren Zeev Jabotinski, är fast besluten att avsluta den palestinska närvaron, både i Gaza och på Västbanken, i enlighet med formel ”Ett land utan ett folk för ett folk utan ett land.”

Netanyahu själv hoppas kunna genomföra sitt gamla krigsprojekt mot Iran, och operationen skulle vara den idealiska förevändningen för att starta den konflikten, med hopp om att utöka Israels inflytande i Mellanöstern.

De amerikanska lärjungarna till den tyske fascisten Leo Strauss hoppas kunna fortsätta vad de redan har påbörjat i Ukraina och skulle använda den palestinska operationen som förevändning för att motivera en utvidgning av kriget mot Ryssland.

Dessa fyra hypoteser utesluter inte varandra. De är inte heller uttömmande.

 

3- Jämförelsen med 11 september 2001

Israeliska ledare jämför Hamas-attacken med attackerna den 11 september 2001 i New York och Washington. Med denna jämförelse försöker de lyfta fram motståndarens barbariska beteende och visa att den goda sidan överraskades, med vilken de själva skulle rättfärdiga de efterföljande krigen.

Den jämförelsen baseras på det faktum att Hamas presenterar sig som den palestinska grenen av Muslimska brödraskapet och att den påstådda främjaren av 9/11, Usama bin Ladin, tränades av Mohammad Qutb, blodsbror till brödraskapets tänkare, Sayyid Qutb.

Men den jämförelsen håller inte. Det är omöjligt att al-Qaida genomförde attackerna den 11 september. De amerikanska myndigheterna kunde aldrig svara på de invändningar jag framförde offentligt (6) om deras officiella version. Och sedan dess har nya element dykt upp som motsäger den officiella versionen av president George W. Bushs administration. Idag tror 54 % av amerikanerna inte på versionen av presidentens utredningskommission.

Dessutom, även om det fortfarande inte är känt med säkerhet vem som organiserade attackerna den 11 september, har en inblandad grupp identifierats: Project for the New American Century (PNAC). Och en av huvudmedlemmarna i PNAC, den ökända Elliott Abrams, är just arrangören av det regimskifte som Benjamin Netanyahu har lyckats genomföra i Israel och som den israeliska oppositionen idag beskriver som en ”kupp” (7).

Med tanke på Elliott Abrams olycksbådande historik – inblandad i folkmordet som organiserades i Guatemala mot mayabefolkningen av den israeliske terroristen Yitzhak Shamir och den guatemalanske generalen Efraín Ríos Montt (8), dömd i USA för att ha ljugit för kongressen (9) och för sin roll i Iran-Contras-skandalen – det är mycket rimligt att vi ifrågasätter den roll som denna karaktär kunde ha spelat i den nuvarande israeliska regeringens uppenbara passivitet i förberedelserna av Hamas-attacken.

I juli förra året inkluderade den ”demokratiske” presidenten Joe Biden den kontroversiella Elliott Abrams (republikanen) i USA:s bipartiska rådgivande kommission för ”offentlig diplomati”, som faktiskt har ansvaret för att övervaka amerikansk propaganda över hela världen.

 

4- Vem beväpnade Hamas?

En operation så sofistikerad som Al-Aqsa-flodvågen kräver medel och underrättelseinformation som bara en stat har till sitt förfogande. Angriparna använde vapen tillverkade i USA, fd Sovjetunionen och Nordkorea, vapen som cirkulerar i Libanon och Palestina.

Hittills har 3 hypoteser formulerats:

• Hypotesen om iranskt ansvar håller inte på grund av det historiska avtalet mellan grundaren av Muslimska brödraskapet, Hassan al-Banna, och Imam Khomeini, grundaren av Islamiska republiken Iran. I själva verket har det landet häftigt förnekat, vid FN, all iransk inblandning i attacken mot Israel. Det är dock den teori som försvaras av den tidigare nämnda Elliott Abrams (10). Iran är inte ansvarigt för Al-Aqsa flodvågen utan för försoningen mellan palestinska fraktioner.

 

• Hypotesen om påstått ryskt ansvar håller inte av några bevis. Det mesta som kan sägas i denna mening är att konflikten i Palestina kan absorbera resurser som västmakterna skulle kunna ägna åt Ukraina, vilket skulle gynna den ryska specialmilitära operationen. Det skulle också orsaka en ökning av oljepriserna, vilket skulle gynna Moskva.

 

Men verkligheten är att Ryssland inte har medel att engagera sig i en ny front medan de kämpar på den ukrainska fronten. Dessutom har Moskva ständigt, sedan själva skapandet av Ryska federationen, kämpat mot väpnade grupper kopplade till Muslimska brödraskapet. Det är dock den teori som den ukrainske presidenten Volodymyr Zelensky presenterade för försvarsministrarna i de 31 NATO-medlemsländerna, vid möte i Bryssel den 11 oktober (11). Israels försvarsminister Yoav Gallant ingrep genom videokonferens i samma mening (12).

 

• Hypotesen som håller är den om turkiskt ansvar. Förutom det faktum att Turkiets president Recep Tayyip Erdogan organiserade den senaste Hamas-kongressen i Turkiet, är Hamas främsta ledare för närvarande bosatta i Turkiet, liksom vissa ledare för Muslimska brödraskapet, även fördelat mellan Storbritannien och Qatar.

 

Utrikesminister Antony Blinken visste att USA:s CIA följde förberedelserna för Hamas-operationen och kontaktade den turkiske utrikesministern – och tidigare chefen för den turkiska underrättelsetjänsten – per telefon, Hakan Fidan, natten mellan den 6 och 7 oktober. (13), det vill säga, precis medan Hamas började sin attack och innan den israeliska armén ”vaknade”.

Blinken ringde sedan till Israels och Palestinas utrikesministrar och ringde omedelbart den turkiske ministern för andra gången (14), som han skulle ringa upp igen, tredje gången (15).

Slutligen, under mötet med Natos försvarsministrar, avslöjade försvarsminister Lloyd Austin att USA har bett Turkiet att ingripa för att få de amerikanska gisslan frigivna, men har inte specificerat om den begäran gjordes före eller efter utsändningen av Amerikansk flottgrupp ledd av hangarfartyget USS Gerald Ford.

 

5- Vad säger internationell lag om den israelisk-palestinska tvisten?

Enligt FN har palestinierna rätt att skapa en suverän stat inom 1967 års gränser, en stat vars huvudstad skulle vara östra Jerusalem. Den formeln innebär att:

• Den palestinska staten har rätt att ha sin egen armé, vilket Israel bestämt förkastar,
• länderna i de judiska kolonierna som grundades efter 1967 och östra Jerusalem bör återlämnas till den palestinska staten,
• alla palestinier skulle ha rätt att återvända till Israel och bosätta sig på de platser från vilka de eller deras familjer fördrivits,
• Israel skulle behöva kompensera palestinier vars egendom återvunnits av den judiska staten eller förstörts.

 

Enligt FN har israeler rätt till en suverän stat inom 1967 års gränser, en stat vars huvudstad skulle vara Västra Jerusalem. Det innebär att:

• Israel har rätt att ha sin egen armé (det har det redan),
• länderna i de judiska kolonierna som grundades efter 1967 och östra Jerusalem skulle behöva återlämnas till den palestinska staten (det skulle inte vara omöjligt för israeler att fortsätta leva där, men det skulle vara som utlänningar).
• Israel skulle behöva ge uppehållsrätt till alla palestinier som utvisades 1948 eller till ättlingar till de utvisade som begär den rätten (rätt att återvända). Israel skulle också behöva återställa sina tillgångar eller kompensera dem.

 

Till en början skulle de två staterna (Palestina och Israel) ingå i en bi nationell övernationell stat, där varje medborgare skulle ha en röst under lika villkor. För nu är det helt klart omöjligt. Möjligheten att sätta in en internationell freds- och interpositionsstyrka mellan de två staterna (Israel och Palestina) skulle kunna övervägas. Det verkar också svårt, för det första eftersom ingen kommer att vilja vara en del av den styrkan och dessutom för att det inte är vad Förenta Nationerna ursprungligen hade tänkt sig. FN hade planerat att sätta in fredsbevarande observatörer, inte en militär interpositionsstyrka. Slutligen skulle det också vara möjligt att föreslå en demilitarisering av de två staterna, förse dem med garantier att de aldrig skulle bli attackerade av sina grannar.

Som alla kan se skulle tillämpningen av internationell lag innebära avsevärda förluster av territorium och egendom för Israel medan Palestina inte skulle ge upp materiella saker utan snarare sina anspråk. Men det är priset för rättvisa och fred.

 

6- Vad är Israels reaktion?

Benjamin Netanyahus regeringskoalition, som inkluderar judiska supremacister som är perfekt jämförbara med de muslimska supremacisterna i Hamas, ändrade i augusti de grundläggande lagarna i Israel, som är en stat utan konstitution. Observatörer, främst amerikansk press, tror att Netanyahus regering genomförde en ”kupp” genom att undertrycka rättssystemets oberoende. Sedan dess har gigantiska protestdemonstrationer skakat Israel, i månader.

Inför attacken från Gaza kan Israel bara överleva genom att ena sin härskande klass. När tidigare premiärminister Yair Lapid tillfrågades av Netanyahu att gå med i en nationell enhetsregering, ställde han som villkor avgången av de judiska supremacistiska ministrarna. Man måste komma ihåg att, sedan de blev regerings medlemmar, har ministern för inre säkerhet, Itamar Ben-Gvir, och finansministern, Bezalel Smotrich, stött 3 pogromer mot araberna, inklusive den av Huwarrah (16). Men general Benny Ganz, tidigare försvarsminister, tog inte upp det villkoret. Till slut beslutade Netanyahu att inkludera Lapid och Ganz i sin regering, men utan att återkalla de judiska supremacisterna, men han skapade bara ett ”krigsråd” som inte inkluderar supremacisterna.

Det är då den israeliska militärcensuren spelar in, och den gör det med sådan kraft att informationsministern Distel Atbaryan avgår mitt under kriget.

För närvarande är den exakta sammansättningen av detta ”krigsråd” okänd, vars överläggningar är särskilt heta. Det är bara känt att det finns stora meningsskiljaktigheter mellan försvarsministern, general Yoav Gallant, och hans föregångare, general Benny Ganz. Deras ståndpunkter är så motsatta att premiärminister Netanyahu inkluderade general Gadi Eizenkot, en anhängare av massiva bombningar mot civilbefolkningen, i ”krigsrådet” för att delta i överläggningarna som en ”observatör”.

Militär censur används också för att till varje pris förhindra att israeler – och resten av världen – känner till de olika aktörernas reaktioner på Netanyahus passivitet inför externa varningar om förberedelserna av Operation Al-Aqsa flodvågen. Ingen vet heller vilka beslut ”krigsrådet” kan ha fattat. Inte ens Israels president, Isaac Herzog, känner för närvarande till innehållet eller resultatet av överläggningarna i det ”krigsråd” som skapats av Netanyahu.

I dessa debatter har det tydligen talats om att utvisa Gazas 2 miljoner invånare till Egypten eller massakrera dem. Det var därför USA:s utrikesminister Antony Blinken brådskande reste till Tel Aviv, möjligen som en bärare av en uppmaning till lugn.

 

7- Hur kan situationen utvecklas?

Folkrätten erkänner den israeliska statens rätt att försvara sig mot attacker. Det var vad den gjorde i 5 dagar genom att förfölja och eliminera krigare som hade trängt in i Israel. Israel började därefter belägringen av Gaza, medan dess väpnade styrkor bombade Gaza stad, men inte södra Gazaremsan. Denna israeliska operation bryter återigen mot internationell lag. Det är förståeligt att Israel har rätt att förfölja och eliminera palestinska krigare, men att införa en medeltida belägring av Gazaremsan och urskillningslöst bomba hem och civila anläggningar i det territoriet är kriminella handlingar. Under en presskonferens kunde man se att Israels president, Isaac Herzog, i nuläget inte vet vilken sorts aktion hans väpnade styrkor förbereder.

Med Arabförbundets ställning sedan sexdagarskriget som referens har Egypten stängt sin gräns mot Gazaremsan. Arabförbundets avsikt är att stödja palestinska rättigheter och av den anledningen vägrar de all förflyttning av befolkningen och naturalisering av möjliga fördrivna personer. Och den egyptiska regeringen vägrar att ta på sig ansvaret för att ta emot 2 miljoner migranter på egyptisk mark… speciellt om bland dem finns medlemmar av Hamas, den palestinska grenen av Muslimska brödraskapet, som är förbjuden i Egypten.

Koncentrationen av militära styrkor runt Gazaremsan tyder på att den israeliska armén förbereder sig för att återockupera det palestinska territoriet, vilket skulle vara ett brott mot internationell lag. Och ett israeliskt krig av kontraupprorskaraktär skulle i sig vara ett krigsbrott.

För sin del skickar USA redan vapen och ammunition till Israel. Washington uppmanar den israeliska regeringen att visa återhållsamhet. Men Pentagon beordrade utplaceringen, utanför Gazaremsan, av en första flottgrupp – hangarfartyget USS Gerald Ford, missilkryssaren USS Normandy och 4 missiljagare, USS Thomas Hudner, USS Ramage, USS Carney och USS Roosevelt – och meddelade sedan ankomsten av en andra amerikansk flottgrupp – hangarfartyget USS Eisenhower, missilkryssaren USS Philippine Sea och 3 andra missiljagare, USS Laboon, USS Mason och USS Gravely.

Det verkar omöjligt för Israel att uppnå Zeev Jabotinskis projekt, som går ut på att tvångstömma Gazaremsan på dess 2 miljoner invånare, utan någon typ av internationell intervention, med början från den libanesiska Hizbollahs. Med största sannolikhet kommer den israeliska armén att tvingas dra sig tillbaka.

 

 

Anteckningar:

1. ”’Topphemliga’ Hamas-dokument visar att terrorister avsiktligt riktade in sig på grundskolor och ett ungdomscenter”, Anna Schecter, NBC, 13 oktober 2023.
2. ”Den palestinska myndigheten ber FN att stänga av Israel för att inte respektera dess åtaganden”, Voltaire, Actualidad Internacional, N°41, 19 maj 2023.

3. ”Hamas-militanter tränade för sin dödliga attack i sikte och mindre än en mil från Israels starkt befästa gräns,” Paul P. Murphy, Tara John, Brent Swails och Oren Liebermann, CNN, 12 oktober 2023; ”Hamas propagandavideor avslöjar fantastiska detaljer som leder till attacken mot Israel”, Anderson Cooper 360, CNN, 13 oktober 2023.

4. ”Hamas övade helt öppet och publicerade video av skenattack veckor innan gränsöverträdelsen,” Canadian Press, 13 oktober 2023.

5. ”Den egyptiska generalunderrättelsechefen ska ha varnat Netanyahu för ’något våldsamt från Gaza'”, Smadar Perry, YNetNews, 10 oktober 2023; ”Vad gick fel?” Frågor dyker upp om Israels underrättelseverksamhet efter Hamas attack”, Tia Goldenberg, Associated Press, 9 oktober 2023.

6. L’Effroyable imposture suivi du Pentagate, Thierry Meyssan, Demi-Lune, 2002.

7. ”U.S.A. Högergruppen bakom en konservativ rättsrevolution i Israel”, Nettanel Slyomovics, Ha’arets, 30 januari 2023; ”Le coup d’État des straussiens en Israël”, av Thierry Meyssan, Voltaire Network, 7 mars 2023.

8. ”Israeli Connection Not Just Guns for Guatemala,” George Black, NACLA Report on the Americas, 17:3, s. 43-45, DOI: 10.1080/10714839.1983.11723592

9. El Mozote-massakern: mänskliga rättigheter och globala konsekvenser, Leigh Binford, University of Arizona Press, 2016.

10. ”Hamasatacken mot Israel hade inte kunnat hända utan Iran”, Elliott Abrams, Newsweek, 12 oktober 2023.

11. ”I Bryssel uppmanade Volodymyr Zelenskyy världsledare att stödja Israels folk”, Ukrainas presidentskap, 11 oktober 2023.

12. «Declaration du secrétaire général de l’NATO: “Israël n’est pas seul”», North Atlantic Treaty Organisation, 12 oktober 2023.

13. ”Sekreterare Blinkens samtal med den turkiske utrikesministern Fidan,” Utrikesdepartementet, 6 oktober 2023.

14. ”Sekreterare Blinkens samtal med den turkiske utrikesministern Fidan,” Utrikesdepartementet, 7 oktober 2023.

15. ”Sekreterare Blinkens samtal med den turkiske utrikesministern Fidan,” Utrikesdepartementet, 8 oktober 2023.

16. ”400 israeliska bosättare invaderar en palestinsk stad”, Voltaire, International News – N°30, 3 mars 2023.