Israel vid 77 års ålder: En bräcklig stat uppehållen av amerikansk makt

Adnan Hmidan – Middle East Monitor

 

Mer än 77 år sedan det sionistiska projektet etablerades i hjärtat av den arabiska och islamiska världen, och trots att det åtnjuter ett exempellöst militärt, politiskt och ekonomiskt stöd från väst, särskilt USA, är Israel fortfarande en bräcklig enhet. Trots all retorik som framställer landet som ett militärt och teknologiskt kraftpaket, hänger dess överlevnad fortfarande på utländsk intervention.

Sedan 1948 har västmakterna mobiliserat alla tillgängliga instrument, politik, kapital, vetenskap och brutal militär styrka, för att upprätthålla detta nybyggar-koloniala projekt. Tusentals judiska experter och yrkesverksamma hämtades från Europa, Amerika och det tidigare Sovjetunionen, medan miljarder investerades i att bygga en stat på ruinerna av en ursprungsbefolkning, som nekades grundläggande rättigheter helt enkelt för att palestinier inte ansågs vara ”tillräckligt vita” för att förtjäna dem.

Under årtiondena har Israel samlat på sig en formidabel arsenal: oreglerade kärnvapen, missilförsvarssystemet Iron Dome och övervakningsteknik som exporteras till repressiva regimer runt om i världen. Dess underrättelsetjänster har utbildat auktoritära stater från Latinamerika till Afrika och förvandlat ockupationen till en global modell för kontroll.

Ändå börjar illusionen bli tunn.

Sedan operationen Al-Aqsa-översvämningen inleddes i oktober 2023 har Israels sårbarhet blottlagts. Detta är inte en självständig regional makt, det är ett helt beroende projekt. Det kan inte uthärda långvarigt motstånd utan amerikanskt militärt stöd, europeisk politisk täckning och konsekvent västerländskt ekonomiskt stöd.

Under sitt senaste angrepp på Gaza förlitade sig Israel starkt på amerikansk ammunition, flygtransporter och marin utplacering. Mot Iran visade det sig oförmöget att agera självständigt, vilket krävde att Washington trädde in för dess räkning. Just denna vecka bombade USA iranska kärnkraftsanläggningar, inklusive Fordow-anläggningen, i vad som verkade vara en direkt begäran från Tel Aviv; en farlig eskalering som hotar att antända ett bredare regionalt krig.

Man tvingas fråga sig: Vilken typ av ”regional makt” behöver en global supermakt för att utkämpa sina strider? Vilken typ av suveränitet är det?

Samtidigt, på den ockuperade Västbanken, fortsätter Israel en politik av våldsam utplåning; mord, rivningar av bostäder, massarresteringar och systematisk bestraffning av fångar och deras familjer. I Gaza bevittnar vi ett folkmord: svält, belägring och total förstörelse av liv och infrastruktur.

Till och med al-Aqsa-moskéns helgd har kränkts. Området har stängts utan motstycke, dess bönesalar har plundrats på natten, kopior av Koranen vanhelgats och dess vakter frihetsberövats, medan en stor del av det internationella samfundet förblir tyst, om inte medskyldigt.

Men vad Israel inte förstår är detta: motstånd är inte begränsat till raketer. Det är en idé, rotad, växande och som förts vidare genom generationer. Från Gaza till Västbanken, och från Sana till Teheran, tar nya allianser form. Palestinas röst ekar nu från Chicago till Kapstaden.

Ja, Israel har ett missilförsvarssystem, men det har ingen moralisk sköld. Ja, det kan utföra precisionsflygattacker, men det kan inte förstöra idén om frihet som lever i miljontals hjärtan.

Sjuttiosju år senare beter sig Israel fortfarande som ett bortskämt, ostyrigt barn, som ständigt söker skydd hos sin mäktiga beskyddare. Det saknar verklig självständighet, genuin suveränitet och varje känsla av varaktig säkerhet.

Det är en tungt beväpnad enhet med ett ihåligt centrum. En stat som inte upprätthålls av legitimitet eller rättvisa, utan av tvång och propaganda.

Och det är därför den kommer att falla. För idéer dör inte. För att rättvisa som försenas inte är rättvisa som nekas. Och för att Palestina lever, i ruinerna, i lägren, i minnet och i framtiden.

Så den ”stat” som aldrig mognade kommer att falla. Och Palestina kommer att bestå, för det är såret som aldrig torkade, och sanningen som aldrig bleknar.

 

 

Original text: Israel at 77: A fragile state propped up by American power