Muhammad Hussein – Middle East Monitor

 

I denna moderna digitaliserade tidsålder är oreglerad yttrandefrihet en sällsynthet, lika mycket som det är ett mode för konservativa och politiska kommentatorer att förespråka den. Så när Pavel Durov, VD för Telegram-appen, arresterades av franska myndigheter i augusti, dök det upp en uppsjö av teorier om orsakerna och skälen till hans öde.

Franska och internationella medier rapporterade att Durov hade misslyckats med att vidta tillräckliga åtgärder för att stävja kriminell användning av sin plattform, där franska OFMIN – en statlig myndighet med uppgift att förhindra våld mot minderåriga – har utfärdat en arresteringsorder på grund av en förundersökning baserad på anklagelser om att Telegram hyser många brott, inklusive bedrägeri, narkotikahandel, nätmobbning, organiserad brottslighet och främjande av terrorism.

Många runt om i världen var dock med rätta skeptiska till dessa påståenden, och det är förståeligt nog, eftersom hur går en plattform till för att få full kontroll över vad dess användare postar eller diskuterar? Det är nästan omöjligt för andra meddelande- och sociala medier att göra det heller. Facebook, till exempel, kan inte identifiera och radera alla bedrägerier på sin marknadsplatssida, Whatsapp – även under Meta – kan rimligen inte förväntas flagga alla chattar som hänför sig till brottslig verksamhet, inte heller kan LinkedIn jaga falska eller skandalösa jobbannonser.

Men myndigheter och brottsbekämpande myndigheter förväntar sig inte att de ska göra sådana saker, bara för att de ska få tillgång till privata data och aktiviteter för plattformarnas användare om och när det anses ”nödvändigt”. Telegram var tydligen inte villig att ge upp den integriteten, vilket gjorde det till många fiender bland viktiga statliga aktörer över hela världen.

Liksom alla framstående plattformar inom alla framstående områden strävar statliga myndigheter efter att dominera och påtvinga sin kontroll över dem på ett indirekt sätt för att få bakdörrsåtkomst till deras data, profiler och användares privata meddelanden och konversationer. Det vanliga skälet som ges för sådan tillgång är naturligtvis påståendet att det i hög grad skulle hjälpa övervakning och operationer mot terrorism.

Myndigheterna övervakar inte bara genom den åtkomsten, utan de försöker också ingripa i plattformarnas processer och påverka deras produktion och användarnas åsikter.

Det mest kända exemplet på detta var utnyttjandet av Twitter – nu X – av amerikanska underrättelsetjänster, där Elon Musks avslöjanden av ”Twitter-filerna” för två år sedan hade bevisat att Federal Bureau of Investigations (FBI) hade undertryckt vissa rapporter om presidenten Joe Biden, hans son Hunter och deras affärer i frågor som Ukraina och Kina.

Filerna avslöjade också sociala mediers skapande av hemliga svarta listor över konservativa eller högerextrema figurer, i ett direkt försök att censurera dem och deras framstående åsikter inklusive kritiken av Covid-19-låsningar och åtgärder, samt plattformens avstängning av f.d. President Donald Trumps konto vid den tiden.

Vid implementeringen av dessa policyer hade Twitter-personal och ledande personer till och med träffat FBI-tjänstemän regelbundet, tillsammans med tjänstemän från Department of Homeland Security (DHS) och Office of the Director of National Intelligence (DNI). Dessa möten var inte bara för rapporter eller uppdateringar, utan tillät särskilt dessa underrättelsetjänster att ha direkt inflytande över vad Twitter kunde och inte kunde tillåta på sin webbplats, utöva direkt press på plattformens policy och moderering, och potentiellt till och med blanda sig i USA val.

På så sätt blev den amerikanska federala regeringen och dess myndigheter utsatta för att välja sida och försöka få ytterligare makt över det politiska systemet. Och sedan dess har en modell presenterats för världen om hur andra västerländska myndigheter – såväl som myndigheter i andra regioner i det bredare internationella samfundet – kan få tillgång till och kontroll över sociala medier och meddelandeplattformar.

Telegram är en av få sociala medier eller meddelandeplattformar där säkerhet är inarbetad i själva arkitekturen, med dess servrar distribuerade över flera territorier och olika jurisdiktioner, vilket gör det svårt för myndigheter att rikta in sig på en enskild regering eller plats.

Genom att arrestera Durov, säger teorin, försökte franska myndigheter utöva press på Telegram-chefen för att åtminstone lossa på begränsningarna för regeringars tillgång till plattformens databaser – och det verkar ha fungerat. Tidigare denna månad, efter att Durov släpptes, har Telegram enligt uppgift tyst uppdaterat sina vanliga frågor och tagit bort en nyckelsats som tidigare sa att ”Alla Telegram-chattar och gruppchattar är privata bland deras deltagare. Vi behandlar inga förfrågningar relaterade till dem.”

Gripandet av Durov och det efterföljande trycket för att minska Telegrams restriktioner anses av vissa vara resultatet av plattformens senaste ilska mot Israel och dess säkerhetstjänster. Appen har frustrerat många spelare under sin uppgång, men den kan tydligen ha tagit det ett steg för långt genom att förtjäna Tel Avivs hån.

Inte bara var en Telegram-kanal ansvarig för betydande läckor av personliga liv och uppgifter från chefen för Israels underrättelsetjänst Mossad för två år sedan, utan en kanal var också ansvarig, så sent som för några månader sedan, för att hacka sig in i det israeliska justitieministeriet, läcker tiotusentals hemligstämplade dokument och känsliga e-postmeddelanden.

En rapport från det israeliska nyhetsmediet Haaretz har bara bekräftat att Tel Avivs frustration över Telegrams brist på tillräckligt samarbete, särskilt sedan starten av dess pågående invasion av Gaza, när Hamas och dess anhängare spred material som ytterligare propagerade för motståndsgruppens taktik och uthållighet.

Enligt rapporten tvingade dessa farhågor israeler i den högteknologiska industrin att försöka kontakta UAE-baserade Durov i slutet av 2023, men han var enligt uppgift i stort sett okänslig för de privata förfrågningarna om att förbättra moderering och undertryckande på sin plattform.

Teknikchefens bristande efterlevnad verkade därför ge Israel inget annat val än att tvinga sin hand och eventuellt begära att en allierad stat som Frankrike – en som Durov besöker och är medborgare i – att utöva press på honom.

Sedan finns det teorin om att Durov noga följs av en påstådd Mossad-agent fram till tidpunkten för hans arrestering, i form av 24-åriga Yuli Vavilova, en Dubai-baserad rysk krypto-coach som hade följt med Telegrams grundare på sina resor innan de landade i Paris, och publicerade ivrig sina platser på sociala medier som de flesta influencers gör.

Efter Durovs arrestering rapporterades hon ha ”försvunnit” på ett mystiskt sätt, även om hon fortfarande är aktiv på sociala medier, vilket ledde till spekulationer om att hon kan ha placerats som en ”honungsfälla” av underrättelsetjänster, främst Israels Mossad. För nu är det bara det – spekulationer – och hon har sedan dess hävdat i ett nyligen inlägg på Instagram att det finns ”mycket falsk information som cirkulerar, men det är ett ämne för framtiden”.

Vad som kan sägas för nu är att Durovs arrestering och inriktningen av hans plattforms måttfulla standarder i själva verket var ett bortförande i syfte att utpressa pengar, inte av pengar utan av något mer värdefullt för regeringar och deras säkerhetstjänster: data, obehindrad åtkomst och garantier för efterlevnad.

Och för all del verkade Israel och dess bekymmer eller önskemål ha åtminstone en viss delaktighet och hävstång i att åstadkomma detta, vilket skakade Durov så att han för bara några dagar sedan tillkännagav större måttfullhet och ett nytt tillslag mot olagligt innehåll som delas på Telegram.

Det påminner om när X:s Elon Musk vågade ta sig an den pro-israeliska lobbyn och Anti-Defamation League (ADL) för drygt ett år sedan, innan han slogs av lobbyns enorma makt och drogs först till Israel för en rundtur i Kibbutz i centrum för Hamas attack den 7 oktober och sedan till koncentrationslägret Auschwitz i januari i år.

Efter att ha blivit slagen till underkastelse vågar den store yttrandefrihetsförespråkaren, som en gång utropades som en man som vågade möta förtrycket, nu inte längre att inte uttrycka åsikter i motsats till den pro-israeliska och sionistiska lobbyn.

Så stor är omfattningen av dess räckvidd och makt, och det är med detta som Telegram och alla andra kvarvarande sociala medieplattformar måste böja sig för Tel Avivs och dess allierades vilja, vilket förebådar en era av ett ännu större globalt tillslag mot yttrandefriheten.

 

 

Originaltext: Israel aims to control the social media sphere by any means necessary, even through abduction