Det hände i Paris i januari förra året. De stormade veckotidningen Charlie Hebdo och ropade ”Allah Akbar!” och sedan började de
avfyra sina gevär. Tolv döda, 11 skadade. Därefter meddelade man en ökning med 400 miljoner euro och införlivandet av två tusen
600 officerare för att stärka säkerheten i den franska huvudstaden. Elva månader senare sju individer laddade med explosiva bälten
och vapen gick in i en konsertsal och ett par kaféer, balansen blev 130 döda, 352 skadade. Några dagar senare, från
hangarfartyget Charles de Gaulle, började Frankrike bomba den islamiska statens positioner i Irak och Syrien. ”Vi måste acceptera,
sade Jacques Lafaye i islam i rampljuset (El Colegio de Jalisco, 2015), att vi är i krig.”

För några månader sedan fick jag möjligheten att besöka den fantastiska utställningen Det Jordiska och Det Gudomliga: Islamisk
konst från 600-talet till 1800-talet i San Ildefonso, Spanien. Jag uppskattade de magnifika gobelänger och mattor, fina smycken och
dess invecklade smide, tusen estetiska sätten att visa sin tro. Väst är skyldig Öst nästan all sin konstnärlig och litterär förfining,
mycket av sin filosofisk och teknisk kunskap, dess erotik. Den islamiska vetenskapliga och tekniska överlägsenhet varade fram till
femtonde århundradet. Europa inledde sedan sitt metodiska tvivel inom vetenskap och tolerans när det gäller idéer. John Locke
skrev år 1689: ”varken hedniska eller muslimer eller judar bör undantas från statliga medborgerliga rättigheter på grund av sin
religion.” De islamiska nationerna gick inte över den bron. Den stora glansen kollapsade. Det vi nu ser är dess absoluta förfall och
frustration, vi betalade ”dess glans höga pris” i ruiner.

Européerna betalar, det måste också sägas, konsekvenserna av deras kolonialism. I Frankrike är nordafrikanerna, turkarna i
Tyskland, i England indier och pakistanier, indoneserna i Holland, i Spanien marockaner och i Italien libyer och tunisier. I världen
finns det 1600 miljoner muslimer, 23 procent av världens befolkning. I Frankrike lever mellan 5 och 6 miljoner. År 2030 kommer de
att vara 10 procent av befolkningen. Frankrike har den högsta andelen invandrare från Maghreb. Det är naturligt att man upplever
där de skarpaste spänningar.

Assimilering systemet fungerar inte på grund av det stora antalet invandrare från Afrika som har kommit under de senaste åren.

Frankrike måste ingjuta sina värderingar i de unga genom utbildning. Men som statistiken säger, detta är inte fallet. Ungdomarna av
arabisk härkomst är i uppror, först mot sina föräldrar som har övergett sina islamiska traditioner utan att väst har öppnat assimilerings
dörrar.

För det andra, är de emot en stat som inte representerar dem. Värre än så, som retar dem. Efter attackerna i januari brände man
franska flaggor framför ambassader till Frankrikes ”vänner” och man såg mycket lite solidaritet i invandrarförorter. Varför ska
muslimer sörja de som hädade så stor? Olika perspektiv: för en fransman är en respektlös karikatyr en förolämpning, för en muslim
ett avskyvärt brott. För oss är de terrorister, för deras nära och kära, hjältar.

Jacques Lafaye, franska forskare bosatt i Guadalajara och författare till den klassiska Quetzalcoatl och Guadalupe, med tanke på
allvaret i händelserna, bestämde sig för att bryta sin tystnad. ”Är det mångkulturella samhället inget mer än en utopi?” Frågar han.
Vad har vi framför oss? ”Européerna och amerikanerna, säger Lafaye, är oavsiktliga offer för en intern kamp inom islam.” Den
verkliga konfrontationen är inte med väst, men med dem själva. Islams politiska karta är inte homogen, där sammanbor extrema
tendenser och ett stort antal av moderata (de verkliga offren). Världsmakterna löser sina meningsskiljaktigheter med hjälp av etniskt
hat i den muslimska världen. Denna politik kom till ett slut när den vändes tillbaka. Dess effekter lider man nu av lika mycket i Paris
som i Moskva. Vad ska man göra? Intern bör man stärka utbildningen med toleransvärden. Utåt etablera en samexistens pakt med
islamiska makter för att stävja migrationen.

Andre Malraux sade att 2000-talet skulle bli religiös eller inte alls. Den är det, och på vilket sätt.