Diana Darke – Middle East Eye
Bayeux-tapeten speglar ett dolt arv av handelsnätverk som sträckte sig långt utanför Europa och in i den islamiska världen, och visar hur sofistikerade islamiska konstmotiv spreds och togs i bruk.
Islamiska estetiska inslag broderades in i bårderna på denna engelska historiska krönika och kom i hög grad att prägla den normandiska kungamaktens visuella identitet. De tydligaste spåren syns i de övre och undre bårderna, som myllrar av hundratals djur. Inget av dem är valt på måfå; alla har valts ut för sin symboliska betydelse, och många av motiven härstammar från österländska källor.
I klostrens skrivstugor (skriptorier) under medeltiden förvarades visuella arkiv över utländska mönster, vilket säkerställde att de mycket komplexa islamiska och sassanidiska sidenmönstren kunde bevaras och återges genom generationerna. Eftersom själva sidentygerna var oerhört dyrbara lyxvaror, analyserade och katalogiserade munkar och mästare inom illuminering motiven och sparade dem i särskilda mönsterböcker (Musterbücher).
När en exklusiv islamisk textil anlände till ett kloster – ofta som diplomatisk gåva, som svepning för heliga reliker eller som kunglig ämbetsdräkt – skissade en konstnärsmästare noggrant av mönstret i klostrets mönsterböcker. Dessa var specialiserade referensböcker i fickformat, helt fyllda med skisser, djurfigurer, slingrande bårdmönster och olika bokstavsstilar.
Komplexa österländska motiv, såsom lejon som vette mot varandra eller mytiska gripar inramade i cirkelformade medaljonger, lyftes ut från tyget och kopierades. Böckerna fungerade precis som industriella mönsterkataloger; munkarna använde exakta mekaniska överföringstekniker för att troget återge sidenets geometriska symmetri direkt på det plana pergamentet.
Själva lyxtextilierna lämnade oftast aldrig klostrets skattkammare. En skrivare som fått i uppdrag att illuminera en ny evangeliebok kunde helt enkelt gå in i kyrkans skattkammare, breda ut ett importerat abbasidiskt eller fatimidiskt sidentyg på ett bord och kalkera av dess bårdmönster direkt i marginalen på den heliga bok som höll på att framställas.
Med tiden kom den nya evangelieboken i praktiken att fungera som en permanent, helig dokumentation av sidenmönstret, som andra skrivare sedan kunde kopiera.
Stiliserade lejon och bevingade gripar
Genom dessa metoder för sammanställning av mönsterböcker lyckades anglosaxiska och normandiska skrivstugor skapa ett tvärkulturellt visuellt bibliotek. Detta gjorde det möjligt för en textilarbetare i 1000-talets England att enkelt ta efter och brodera ett persiskt lejonmotiv som vävts i en syrisk verkstad årtionden, eller till och med århundraden, tidigare.
I scenerna två och tre på Bayeux-tapeten, där kung Edvard sänder iväg Harald på hans resa, syns par av stiliserade lejon och bevingade gripar i marginalerna, vända mot varandra i heraldisk symmetri. Detta återspeglar de medaljonger som var vanliga i persiska och abbasidiska lyxsidenvävnader. För en medeltida betraktare i det kristna Europa signalerade dessa östliga mönster enorm rikedom, prestige och hög status.
Haralds adliga status understryks genom hur han framställs som en härskare som ägnar sig åt falkjakt – en ikonisk maktsymbol med ursprung i sassanidisk kunglig konst, som senare togs upp av tidiga islamiska härskare, långt innan västerländska illuminatörer började använda motivet.
Fantastiska hybridvarelser som kentaurer, sfinxer och bevingade leoparder förekommer; varelser som nådde den normandiska konsten genom spridningen av östliga metallföremål och dekorativa textilier. I skildringen av slaget vid Hastings (från och med scen 51), i takt med att stridskaoset tilltar, får de traditionella, stiliserade djuren ge vika för asätare, bågskyttar och stupade soldater. Den ordnade, östligt inspirerade heraldiska kompositionen upplöses, vilket speglar sammanbrottet i händelseförloppet på slagfältet.
Fler ledtrådar återfinns i bårdpartierna i form av djurfabler. Under den tidiga medeltiden upplevde djurberättelser en storhetstid i islamiska lärdomscentrum som Bagdad, Kairo och Córdoba. Den mest kända av dessa var ”Kalila wa Dimna”, en urgammal samling djurfabler på sanskrit (Panchatantra) som översattes till arabiska under 700-talet.
Islamiska lärde använde gärna djurallegorier för att framföra subtila politiska kommentarer, ge moralisk vägledning och kritisera girighet eller svek utan att nämna specifika härskare. Aisopos fabler, såsom ”Räven och Kråkan”, förekommer i gobelängens bårder på precis samma sätt och fungerar som en lågmäld, subversiv kommentar till det huvudsakliga politiska skeendet.
Exklusiva islamiska textilier
Det islamiska inflytandet syns även i själva broderitekniken – ofta kallad ”Bayeux-stygn” – där långa trådar av högkvalitativ ull lades platt mot linneunderlaget och fästes med små, vinkelräta stygn. Medeltida islamiska brodörer använde ofta denna teknik med pålagda trådar (så kallad *couching* eller läggsöm), särskilt vid arbete med dyrbart silke eller metalltråd.
Tekniken, där den dyrbara tråden löper ovanpå tyget, förfinades kraftigt i islamiska tiraz-verkstäder på Sicilien och i al-Andalus (södra Spanien) för att fästa lyxiga trådar av guld, silver och silke.
Dessa exklusiva islamiska textilier importerades till Europa och användes i kyrkliga skattkammare som altardukar och liturgiska skrudar. De fungerade också som läromästare för västerländska broderare och visade hur man genom tät läggsöm kunde skapa jämna, livfulla färgfält – exempelvis på hästkropparna och de mytiska varelserna i bårderna på Bayeux-tapeten.
Ytterligare kopplingar syns i själva färgerna. Under den islamiska guldåldern revolutionerade alkemister och hantverkare textilindustrin genom att förvandla färgning till en exakt vetenskap. För att göra växtfärger beständiga och färgstarka behövde textilarbetarna ett betmedel – ett kemiskt fixeringsmedel som binder pigmentet permanent vid ullfibrerna.
Under 1000-talet kontrollerades de främsta alunfyndigheterna och de mest avancerade kemiska utvinningsmetoderna av de islamiska fatimidiska och abbasidiska rikena i Levanten och Nordafrika. Köpmän från den islamiska världen exporterade stora mängder förädlat alun över Medelhavet till europeiska handelscentrum i bland annat Italien och Spanien, varifrån det transporterades vidare norrut till anglosaxiska och normandiska textilverkstäder.
Alkemister standardiserade reningsprocessen för alun och författade handböcker i industriell kemi som direkt påverkade hur man färgade textilier i de anglosaxiska och normandiska verkstäderna. Utan denna kunskap och det importerade islamiska alunet skulle gobelängens djupa blå, intensiva röda och klara gula nyanser ha bleknat till matta grå och bruna toner för århundraden sedan.
Innan lyxiga textilier från öst nådde Europa präglades tidiga anglosaxiska klädesplagg ofta av dämpade, jordnära toner. Tillströmningen av starkt färgade islamiska sidenvävnader och bysantinska tyger förändrade smaken hos den europeiska aristokratin.
För att kunna köpa sådana dyrbara och exotiska varor använde man sig av den abbasidiska gulddinaren – en valuta som var dominerande och åtnjöt stort förtroende i hela Europa och Medelhavsområdet. År 774 lät kung Offa av Mercia prägla en egen efterbildning av gulddinaren; ett mynt som idag, likt Bayeux-tapeten, finns utställt på British Museum.
Genom att kopiera myntets vikt, renhet och utformning kunde Offas köpmän använda ett internationellt erkänt betalningsmedel i utrikeshandeln – och slitagespår på det aktuella exemplaret tyder på att det faktiskt har cirkulerat på marknaden. Den anglosaxiske myntslagaren kopierade den arabiska inskriptionen ”La Allah illa Allah wa-Muhammad rasoul Allah” – utan att inse att det rörde sig om den islamiska trosbekännelsen – och stämplade därefter texten ”Offa Rex” upp och ned mitt i inskriptionen.
Även om det var högt uppsatta kyrkliga företrädare som låg bakom utformningen av Bayeux-tapeten, är det tydligt att de intuitivt lånade motiv från islamiska och sassanidisk-persiska bildspråk för att gestalta kunglig makt. De fungerade som konstnärliga förmedlare som vävde samman den prestigefyllda, färgstarka och avancerade estetiken från den islamiska orienten med ett monumentalt stycke normandisk politisk propaganda.
Original text: Islam’s profound influence on the Bayeux Tapestry
