De förislamiska araberna firade åtskilliga fester som sammanhängde med deras polyteistiska religion, När Islam sedan kom
avskaffade Profeten (fvmh) alla dessa sedvänjor.
I deras ställe fick muslimerna två stora fester. Eid al-Fitr och Eid al-Adha, vilkas högtidlighållande och dyrkan av Gud
och med glädje och lycka är en religiös plikt för muslimerna.

Den första dagen i månaden Muharram är det islamiska årets första dag. Den markerar datumet för Profetens utvandring
(hijra) från Mecka till Medina, och detta är Islam viktigaste datum eftersom det betecknar den verkliga begynnelsen av
Islams samhälle och system.

I Mecka hade muslimerna utsatts för grym förföljelse och det hade varken varit möjligt för dem att predika eller praktisera
sin religion öppet. Sedan Profeten (fvmh) och hans meckaborna följeslagare utvandrat till Medina och tillsammans med
muslimerna som fanns i Medina bildat en förenad gemenskap, var de i stånd att upprätta ett islamiskt samhälle och en stat
och där praktisera Islam helt och fullt med Profeten (fvmh) som sin ledare, andlige vägvisare och statschef. Det är av
denna anledning som det är den 1:a Muharram – och inte Profetens födelsedag eller Maktens Natt – som utgör den Islamiska
nyårsdagen. Även om denna tidpunkt högtidlighålls av en del muslimer genom att man utbyter hälsningar och bjuder varandra
på söta maträtter, så är detta en rent traditionell snarare än en islamisk sedvänja.

En del muslimer högtidlighåller också Profetens födelsedag. Men detta bruk är dock varken baserat på Koranen, Profetens
Sunna eller hans följeslagares sedvänja. Eftersom Islam inte ör en religion som har en mänsklig varelse i centrum, så är
högtidlighållandet av Profetens födelsedag ingen del av religionen, utan en rent traditionell företeelse som utmärks av
sammankomster eller radio- och tv program för att påminna om Profetens liv och uppdrag och för att uppmana muslimerna att
förnya sitt åtagande att följa hans exempel.

När man talar om islamiska högtider bör man även nämna Maktens Natt (Lailat al-Qadr), den natt då den första uppenbarelsen
av Koranen kom till Profeten (fvmh). Även om man inte vet detta exakta datum med säkerhet, så infaller den under en av
nätterna med udda datum under Ramadans sista tio dagar.

Enligt Profetens hadith, så öppnar sig under denna natt dörrarna till Guds nåd och förlåtelse för alla dem som anropar
Honom. Den natt under vilken den hålls i åminnelse, vanligtvis natten före den tjugosjunde dagen i Ramadan, högtidlighålls
av fromma muslimer genom tarawih-salat, nattliga andaktsövningar, recitationer ur Koranen och välgörenhet.

Vi skall nu rikta vår uppmärksamhet på de två stora islamiska högtiderna, Eiderna.

Eid al-Fitr (Högtiden vid fastans avslutning)

Eid al-Fitr, den högtid som markerar slutet på Ramadan, inträffar den första Shawwal dvs. den första dagen i påföljande
månad, och den vara i tre dagar. Denna tilldragelse är en tid av stor glädje och tacksamhet bland muslimerna, eftersom de
fullgjort sin plikt att fasta under denna månadslånga disciplin för koppen och dess begär, och den är därför ett tillfälle
värt att fira. Denna högtid kännetecknas av en speciell högtidsbön, salat-ul-Eid, att man besöker varandra och utväxlar
hälsningar och välgångsönskningar, och den är i synnerhet uppskattad av barnen.

Före tiden för högtidsbönen, som förrättas på morgonen, vanligtvis strax efter soluppgången, måste en speciell obligatorisk
välgörenhets gåva skänkas. Denna består t ex av en summa pengar som motsvarar kostnaden för en måltid. Detta ges från varje
medlem av familjen till behövande muslimer, antigen direkt eller genom någon islamisk organisation.

Eid bönen är en speciell, extra församlingsbön som är sunna (praktiserad och rekommenderad av Profeten) snarare än fard
(obligatorisk). I muslimska länder är det vanligt att man deltar och man bör komma ihåg att Profeten uppmanade även
kvinnorna att närvara. Denna bön förrättas antingen i en stads största moskéer eller också på en öppen plats där många
tusen människor kan samlas.

Den består av två rak’a, (rörelseserie i bönen) med extra recitationer av ”Allahu akbar” och följs av en predikan som är
lämplig för tillfället.

Traditionellt är bägge Eiderna tillfällen då man besöker släktingar och vänner. Gåvor ges till barnen, och speciella
sötsaker och maträtter serveras till gästerna. Över hela den muslimska världen är atmosfären under Eid dagarna mycket
speciell och förenar sociala och andliga aspekter på ett sådant sätt som skänker glädje och lycka till människor i alla
åldrar och samhällsställningar.

Eid al-Adha (Offerhögtiden)

Detta är den andra av de två främsta högtiderna. Denna högtid markerar den årliga avslutningen av hajj. Den infaller den
tionde dagen i månaden Dhul-Hidja, ungefär två och en halv månad efter Eid al-Fitr.

De som dragit ut på hajj avslutar vid denna tid sina pilgrimsplikter i Mina med att slakta ett djur (fastän detta inte är
en skyldighet för alla muslimer). Som en del av högtidlighållandet av Eid al-Adha offras ett djur av oräkneliga muslimer
över hela världen (detta är sunna snarare än obligatorisk), vilket sker till åminnelse av att profeten Abraham offrade ett
får istället för att offra sin som Ismael i enlighet med Guds befallning. Profeten Abrahams exempel påvisas här som den
modell för total lydnad mot Gud och underkastelse under Honom, som muslimer bör följa i alla tider.

Vad händer sedan med det slaktade djuret? Dess kött delas i tre lika stora delar – en för familjen, en för vänner och
grannar och en som skal ges till de fattiga för att användas som föda; detta kött som ger bort, ges i form av rått kött
(varken tillagat eller preparerat). Detta bortskänkande av kött utgör den speciella formen av välgörenhet vid denna Eid,
vilket innebär att Eid al-Adha är ett tillfälle under året – på många håll det enda tillfället – då de fattiga har kött
att äta.

Förutom dess skillnader är de andra aspekterna av högtidlighållandet av denna Eid identiska med som gäller Eid al-Fitr.

Hur firar de muslimer som lever i Väst dessa två högtider?

Eid böner utförs i varje samhälle där det bor muslimer, och sammankomster för att högtidlighålla dessa tillfällen är
vanliga, t ex genom en gemensam måltid som följs av ett program med föredrag och passande underhållning.

Många muslimska barn stannar hemma från skolan för att fira dessa högtider, och på en del platser erkänner
skolmyndigheterna Eiderna som helgdagar för muslimska barn och ungdomar. Fastän det kan krävas speciella ansträngningar
för att göra Eiderna festliga i synnerhet för barn, i en omgivning där muslimerna utgör ett mycket litet antal, är detta
en såväl religiös som social plikt för muslimer, var än de är bosatta.

Salaam November-December 1997, sida 17-18