I kapitel 2, vers 4 i Koranen står det att muslimer måste tro inte bara på Koranen (Guds uppenbarelse till profeten
Muhammed), men även i de tidigare uppenbarelserna. Således Moses Tora, Davids psalmer och Jesus evangelium är också Guds
uppenbarelser som muslimerna tror på.

Sura 3 och vers 84 förklara det på följande sätt:

“Säg: ”Vi tror på Gud och på det som har uppenbarats för oss och det som uppenbarades för Abraham och Ismael och Isak och
Jakob och deras efterkommande och det som uppenbarades för Moses och Jesus och för [alla de övriga] profeterna av deras
Herre; vi gör ingen åtskillnad mellan dem. Och vi har underkastat oss Hans vilja.”

Vi hittar också i det heliga Koranen följande:

Säg: ”Efterföljare av äldre tiders uppenbarelser! Låt oss samlas kring en regel, gemensam för oss och för er – att vi inte
skall dyrka någon utom Gud och inte sätta något vid Guds sida och inte erkänna andra människor som våra herrar och
beskyddare i Guds ställe.” (3:64)

Detta är möjligen den äldsta kallelse till en interreligiös dialog man kan hitta i en helig text. En uppmaning att inte
underkasta sig de världsliga makter och att gå samman i tron på en och samma Gud.

Den heliga Koranen vars originaltext är på arabiska, och som uppenbarades under 23 år av ärkeängeln Gabriel till profeten
Muhammed och minneslagrades och skrevs ner av hans följeslagare och efterföljare, är en ständig uppmaning till troendenas
enighet:

DE SOM tror [på denna Skrift] och de som bekänner den judiska tron och de kristna och sabierna – ja, [alla] som tror på Gud
och den Yttersta dagen och som lever ett rättskaffens liv – skall helt visst få sin fulla lön av sin Herre och de skall
inte känna fruktan och ingen sorg skall tynga dem. (2:62)

Även om det finns ekumeniska röster i alla religioner, något som hjälper oss att ta fram ett projekt förslag om
interreligiös närmande, det är viktigt att erkänna och acceptera (inte bara andra religioners kunskap och tolerans) vilket
leder till ett erkännande av deras heliga böcker och deras sändebud eller upplysta vad de än heter, Saddhus eller hinduiska
Gurus, de kinesiska visa, buddhist mästare eller judiska, kristna och muslimska profeter.

Hans Küng, katolsk teolog, sa det på ett fantastiskt sätt i en av hans skrifter: ”Om jag sitter vid bordet eller pratar med
en jude och en muslim, måste jag acceptera att för mig som kristen, Jesus är vägen, sanningen och livet, men jag måste
också acceptera att för juden är Toran och Koranen för muslimen och ingen av dem skulle vara redo att ge upp det, inte ens
för fredens skull.”

Nyligen förklarade han i sin bok ”Islam, historia, nutid och framtid” att efter Jesus finns det också riktiga profeter och
att det är en dogmatisk fördom som står bakom de kristna erkännande av Amos, Hosea, Jesaja, Jeremia och den extremt
våldsamme Elias som profeter, men inte av Muhammed. Erkännandet av Muhammed som en profet skulle ha enorma positiva
konsekvenser för förståelse mellan kristna och muslimer, förklarar den schweiziske katolska teologen Hans Küng.

Han tillägger, Den som har både Bibeln och Koranen och läser båda samtidigt kan inte låta bli att undra, Har inte de tre
avslöjade semitiska religioner, judendomen, kristendomen och islam samma ursprung? Framförallt har inte den hebreiska Bibeln
och Koranen samma bas? Är det inte helt klart att, oavsett om det är den ena eller den andra heliga skriften, båda talar om
en och samma Gud? Finns det inte någon relation mellan ”Så säger Herren” i den hebreiska Bibeln och Tala! (Qul: 332 gånger)
i Koranen, mellan den bibliska ”Gå och annonsera” och Koranen ”Stå upp och varna”? och slutligen, de miljoner arabisk
talande kristna känner inte något annat ord för Gud än ”Allah”!

Allah är inte muslimernas Gud. Det är allas samma och enda Gud, ett semitiskt ord som används i arabiska och även (med
vissa fonetiska skillnader) på hebreiska och arameiska för att ange namnet på den enda Gud, allas Gud.

Han säger vidare: ”När den katolska kyrkan, enligt ett uttalande om icke-kristna religioner i den andra Vatikankonciliet
(1964) ’ser med aktning på muslimerna, som tillber den ende Guden … som talade till människor’ (Nostra Aetate 3) enligt
min mening borde samma kyrka också – och detsamma gäller för andra kristna kyrkor – ’se med uppskattning’ på den person
vars namn inte nämns i denna handling för att inte erkänna honom, trots att det var han och bara han som ledde muslimerna
till att tillbe den enda Guden, eftersom Gud talade till människor genom honom – Muhammed, profeten!” Till detta tillägger
vi att islam är den snabbaste växande religion i världen, trots att man inte missionerar.

Detta fenomen visar att islam är en religion från Gud. Det är orimligt att tro att många människor som söker sig frivilligt
till islam, gör det utan en noggrann övervägande och djup kontemplation innan de fastslår att islam är sant … Dessutom
erbjuder inte islam automatisk frälsning med bara tron; eftersom tron utan gärningar är värdelös.

Således är erbjudandet inte så lockande men ärlig och sanningsenlig. Vad tjänar till att erbjuda något som ger världslig
njutning och glädje, och sedan inser för sent att de var falska förhoppningar.

Vi ser detta i de stora löftena om oväntade vinster. Många föredrar detta istället för en rimlig möjlighet. De inser i
efterhand att de blev lurade. Åtminstone i det här livet man kan göra något, men i den andra, om vi felar är vi förlorade.

Denna [Skrift] är ingenting mindre än en påminnelse till alla folk; innan lång tid har gått, kommer ni helt säkert att inse
dess sanning.” (38:87-88)

Salam Aleikum, Wa Rahmatullah, Wa Barakatuhu. ”Freden, Guds barmhärtighet och Hans välsignelser vare över hela
mänskligheten” Amen.