Ett svar till ”Goda muslimer tänker inte på sex”

Jag blev djupt road av Umm Zakiyyahs nyligen publicerad artikel med rubriken ”Goda muslimer tänker inte på sex”.
Biträdande lärarens absurda reaktion mot en oskyldig liten flickas dröm ”att bli mamma” är en bra och praktisk
påminnelse till oss om att det i själva verket finns det fortfarande många muslimer där ute som har en tendens att
överdriva saker och därför har de sådana åsikter.

Jag har stött på mer eller mindre identiska upplevelser under tonåren. Eftersom jag var naiv och ung på den tiden,
blev jag ett offer för okunnighet, och trodde att allt som hade att göra med sex var islams största fiende, och att
som goda muslimer var vi tvungna att undertrycka så mycket som möjligt allt som skulle kunna få oss att tänka eller
prata om sex. I de flesta av fallen var kvinnor de enklaste och mest utsatta mål och syndabockar.

Efter att ha slutat gymnasiet gick jag med en kort pre-universitetskurs på en lokal institution. Eftersom det var en
övergång för fortsatta studier i arabvärlden, kom alla andra deltagare från så kallade religiös utbildning eller
religiösa skolor.

Jag var den enda från en vanlig kommunal skola och utan några formella arabiska kvalifikationer. Den enda anledningen
som fick mig att hamna där var rent intresse och en nyupptäckt passion för islam.

Vid en första anblick verkade allt oskyldigt nog, med eleverna som visade den typiska entusiastiska ”islamiska”
utseende, flickor i deras långa hijab (som kallas ”tudung” i Bahasa) och killar mestadels i sina små, vita mössor
(som kallas kopiah) vilket är ett vanligt tecken på fromhet eller religiositet i vår kultur. Jag hade länge drömt om
att ha sådana gudsfruktiga kamrater i livet och så var mycket glad under de första veckorna. Jag måste vara på rätt
väg sa jag till mig själv, och min överdrivna iver att vara ”bra” fick mig att följa dem så nära i beundran, och
klamrar mig fast vid var och en av deras ord.

Allt som glimmar är inte guld

En månad eller så passerade och jag började känna att något var fel. En del av dessa ”islamiska” studenter, särskilt
killarna överdrev med vissa saker. Först trodde jag att det var jag den med otillräcklig islamisk kunskap och så det
var bättre att hålla tyst, men med varje dag som gick såg jag min naturliga instinkt som människa göra uppror mot
deras till synes ”islamiska” praxis.

I klassen fick vi indirekt veta att muslimska flickor inte skulle vara alltför aktiv eller högljudda, att ställa för
många frågor till föreläsare var olämpligt eftersom fromma muslimska flickor ska vara tysta. Röst var ett ”aurah” och
det kunde framkalla sexuella tankar och så, att hålla tyst var det säkraste.

Om en vän till mig gick fram för att presentera något buade och hånade några killar henne bakifrån. Om en av oss
pratade för högt av misstag, skicka de ett meddelande med en kort religiös predikan om hur en muslimsk tjej borde
bete sig.

Med en djupdykning i frågan för att släcka min törst efter sanningen, upptäckte jag att alla dessa absurda idéer
delades direkt eller indirekt av de lärare som undervisade i de så kallade religiösa skolor eller madrasas.

Flickor i synnerhet var hjärntvättade först att tro att de var källan till allt ont och sexuell avvikande beteende
och därför var de tvungna att vara under kontroll, för att rädda mänskligheten. Få vänner delade med mig deras
besvärliga erfarenheter på olika islamiska skolor där manliga studenter var så dominanta och flickor var ständigt
undertryckta, klädkoden var alltid mycket strikt för flickor. Den minsta avvikelse från standardkoden satte på spel
en kvinnlig students rykte och ära.

I en berömd skola förväntades flickorna klä sig i vissa färger, svart, grå, vit. Kort sagt, i varje anonym färg.
Andra färger eller färgglada klänningar ansågs sexuellt upphetsande och därför förbjudna. Byxor var ett tabu av samma
anledning. Röda byxor var särskilt förbjudna eftersom de kan vara frestande för manliga studenter!

Detta är inte islam

Vad hade fått dessa människors i sina huvud? Detta kunde inte vara sant, intalade jag mig själv. Inte heller stödjer
Islam sådana idéer.

Naturligtvis betonar Islam anständighet och kyskhet, det förbjuder överdriven och onödig mingel mellan män och
kvinnor, och det föreskriver en anständig klädsel för både män och kvinnor. Men att tolka allt i islam från en
sexuell synvinkel och att tro att män-kvinnor relation var allt och bara om sex var ett tecken på okunnighet. Att
behandla kvinnor på ett sådant sätt att de inte ens kunde uttrycka sig eller välja färg på klänningen de skulle ha på
sig, även när den följer den islamiska klädkoden, var ett tecken på fara och extremism.

Värre var det faktum att de manliga eleverna faktiskt var i villfarelse och fruktansvärt bedrägeri, de tänkte att som
män, var de naturligt skapade som sexuella varelser och skulle omedelbart förlora förståndet vid själva åsynen av
kvinnor. Om jag var en man, skulle jag faktiskt känna mig förolämpad att uppfattas som sexuella bestar som behövde
kontrollera kvinnor för att vara i rätt sinne. En riktig muslimsk man är säkerligen högre än så!

Jag flög till Egypten några månader senare där jag såg samma grad av förvirring runt omkring, om inte värre. Den här
gången kom jag över en grupp kvinnliga studenter som bokstavligen satte stenar i munnen när de talade med män bakom
gardinen. Jag frågade varför. De sade att den verkliga kvinnliga rösten inte ska höras eftersom det kan leda till
sexuell upphetsning och korrumpera männens sinne.

De läste upp en Koranvers där Gud berättade för Profetens fruar, frid vare över honom, att inte tala på ett mjukt och
behagligt sätt så att de inte skulle öppna eventuella onda dörrar för svaga män. Några av dem hade mycket stora och
lösa långa klänningar med flera lager av kläder inne för att se till att kroppsformen inte avslöjades.

För att vara mer exakt, det var inte för att dölja kroppsform, men för att få kroppen att se ut större och lite
fetare än dess faktiska storlek. Berättelser om våldtäkt och sexuella trakasserier var vanligt bland de kvinnliga
studenterna för att orsaka rädsla och hindra dem från att resa utan mahram eller manliga representanter.

Mina många försök att förhandla med mig själv att acceptera och neutralisera deras argument misslyckades kapitalt
trots mitt nyvunna sug efter islam. Jag insåg att de flesta människor inte tänker tillräckligt och därför, faller de
lätt mot överdrivandet. När man bo i ett litet samhälle, som inte bara tolererat utan främjat dessa idéer, genvägen
var att acceptera vad andra människor hade följt i stället för att gå mot strömmen.

Jag var ingen expert, men min enkla förståelse av den islamiska andan och tron som jag hade på Gud på något sätt
berättade att Islam lärde visdom, enkelhet, måttlighet och sunt förnuft. Man behöver inte överdriva saker för att
vara from å ena sidan, medan över förenkling är lika mycket ett misstag, å andra sidan. Det är den perfekta och
vackra balansen mellan de två som gör islam tilltalande och praktisk för hela mänskligheten.

Många dåligt informerade muslimer tror att genom att vara väldigt strikta och hårda, kommer de närmare Gud. Detta är
hur negativa egenskaper som att vara fördömande, alltför misstänksam och hatisk eller diskriminering mot kvinnor
sprids.

Denna missuppfattning öppnar också olika dörrar till delar av extremismen och därefter, obefogad vedergällning och
sjuka känslor som så småningom hjälper Islams fiender att förlöjliga religionen. Även om det inte är sant att Islam
behandlar sina kvinnor som passiva, undertryckta och beroende varelser, det finns tyvärr en viss sanning i påståenden
om att vissa muslimska män och några okunniga muslimska samfund behandlar kvinnor på det sättet.

Kanske om vi kan återupptäcka sunt förnuft, besinning och visdom, som jag tror har alltid varit i centrum för
islamiska läror, kommer många osanningars dörrar och felaktiga tron om islam att tas bort automatiskt utan att vi
behöver oändligt förklara eller be om ursäkt för mycket.