Nasir Khan – Islamofobi Observatory
Bilderna av muslimer och islam i västerländska medier varierar väldigt mycket i dag. Men sedan kollapsen av Sovjetunionen, tendensen hos västerländska medier har varit att presentera islam som västvärldens huvudfiende och den muslimska världen som en grogrund för terrorism som hotar den västerländska civilisationen och demokratiska värderingar. Så i dagens hegemoniska världsordning där alla civiliserade normer i internationell politik har avskaffats av Bushadministrationen och dess allierade i London och Tel Aviv, muslimerna förknippas med terrorism.
Vi har sett under de senaste åren utbredningen av president Bushs destruktiva krig, den omänskliga behandlingen av befolkningen i Irak och Afghanistan, de amerikanska och brittiska truppers utbredda misshandling av muslimska fångar, den mest totala likgiltighet för mänskliga rättigheter för krigsfångar eller dem som misstänks för motstånd eller bestrider den amerikanska ockupationen av deras länder och den falska propaganda som döljer de nykonservativa makthavarna i Washington och London verkliga målen och brott mot mänskligheten.
Det är självklart att den förmodade ”islamiska hotet” är byggt på antaganden som inte har någon grund i verkligheten. Dessa antaganden är förfalskningar som förvränger och förvirrar snarare än att illustrera eller informera. Under de senaste femton åren har dikt upp ett antal publikationer med häpnadsväckande titlar som Islams svärd, Den islamiska faran, Rötterna till den muslimska vrede, Islams nya stridsrop och Vad är fel med islam? Dessa publikationer avslöjar vilken typ av förutfattade bilder om islam författarna har, något de försöker förmedla till sina läsare.
Enligt dessa bilder är islam ett hot mot västerländska värderingar och deras ekonomiska och politiska intressen. Men med tanke på att den verkliga makten utövas av västvärlden i allmänhet och USA i synnerhet över hela Mellanöstern och utanför, detta ”islamiska hotet” verkar ganska ogrundade.
Men den politiska höger och kristna fundamentalisters manipulationer kan orsaka stora kriser med relativ lätthet mellan den muslimska världen och västvärlden, vi behöver bara komma ihåg fallet med profeten Muhammeds ”karikatyrer”.
Det verkliga syftet med dessa danska och norska tidningar var att framkalla fientliga reaktioner från muslimer och därmed orsaka mer spänning och förbittring mellan muslimer och kristna. Dessa tidningar försökte dölja deras anti islamiska kampanj med argumentet om att publicera dessa ”karikatyrer” var en uppvisning av västerländska yttrandefriheten. De var främlingsfientliga, rasistiska och respektlösa mot invandrade kulturer i Europa och den islamiska kulturen i synnerhet. Hur kan vara i fri press, yttrandefrihet och medborgerliga rättigheters intresse att såra över en miljard muslimer?
En kristen fundamentalist vid namn Selbekk, den norska redaktör för Magazinet, publicerade om ”teckningarna” som ursprungligen publicerades i Danmark. På frågan om de också skulle publicera några ”karikatyrer” som förolämpade Jesus, var hans svar ”nej”. Det så omtalade ideal om ”yttrandefrihet” för denna herre begränsade sig till att förolämpa profeten Muhammed, och uppenbarligen inte omfattar förolämpningar mot gudarna, profeter eller människor i alla andra stora religion.
Men det är viktigt att titta på målen för de strategierna utvecklade av dessa redaktörer och journalister. De lyckades i sitt syfte, vilket var att orsaka maximal provokation mot muslimer i hela världen över och skapa en atmosfär av förakt och hat mot dem bland anhängare av andra religioner. Muslimerna var förutsägbart förolämpad och vållade vissa förkastliga reaktioner i olika delar av planeten. De som reagerade våldsamt insåg inte att de bara föll i de anti-islamiska fundamentalisternas fälla, som uppnår sina mål genom provokation. Då började igen den gamla anklagelse, muslimer är fanatiska och irrationella, de är ”terrorister”! Uppdelningen mellan ”vi” och ”dem” som kulturella motsatser förstärktes och utvidgades.
Den anti-muslimska media fortsätter att presentera om och om igen de stereotyper som målar muslimer, jämfört med västerlänningar, så benägna till konflikter och våld. Dessa medier publicerar rapporter om konflikter i muslimska länder som tydliga tecken på att denna bild är korrekt. Det finns en allmän tendens att förenkla kraftigt, eller helt enkelt ignorera de olika strömmar och de komplexa socioekonomiska faktorer som leder till instabilitet och konflikter i olika muslimska länder. De förklaringar som erbjuds och de slutsatser som dras i allmänhet baseras på antaganden om den västerländska kulturens, de ”judiska-kristnas” överlägsenhet, medan den islamska världen framställs som ett centrum av brutalitet och konflikter.
En vanlig stereotyp i västerländska medier är att muslimska länder är i grund och botten mer benägna till våld, trångsynthet, fördomar och ”medeltida” idéer. Detta innebär då att islam är ansvarig för allt ont i dessa regioner. Västvärlden är förkämpen för vänlighet och ljus, fred och hövlighet, rationalitet och öppna sinnen. Alla som har tagit sig tid att följa västerländsk kolonialism i tidigare århundraden – från tiden för den så kallade Amerikas ”upptäckt” med Columbus 1492 och Indien med Vasco da Gama i 1498, eller den europeiska ”upptäckten” av Afrika till slavmarknaden kan se att de västerländska nationernas ”ädla” händerna har satt sin prägel på varje del av världen.
Vi kommer inte att gå in här på detaljer, men historien om den globala expansionen av västvärldens kolonialism är en historia av plundring och förstörelse över kontinenter. Utan tvekan planterades den västerländska civilisationens frö på detta sätt. Och inom de västerländska samhällena är de interna konflikter, våld och krig en blodig historia. Utifrån den begränsade ramen för geopolitik och internationella relationer perspektiv, de senaste hundra åren har denna ”högkultur” lämnat ett arv från två världskrig, flera regionala krig (Korea, Vietnam, Afghanistan, Irak), invasioner och kupper (Guatemala, Grenada, Iran, Pakistan, Indonesien, Chile, Argentina, Kongo, Sydafrika), koncentrationsläger och folkmord, som leddes i storskalighet av de som viftade den europeiska civilisationens fana.
Det är uppenbart att de kulturella skillnaderna mellan länder och folk i världen har historiska skäl. Och att i detta sammanhang att generalisera de kulturella skillnaderna är oundvikligt. Men på något sätt kan sådana skillnader vara motiverat att ömsesidig uteslutning eller fientlighet mellan olika kulturer.
När man inte gör en antropologisk eller historisk studie av de kulturer man jämför och istället skapas konfrontation och hat mellan olika länder och kulturer, pga. förutbestämda intresse, blir konsekvenserna förödande. Ta till exempel händelserna som inträffade efter bombningarna i Oklahoma City i USA den 19 april 1995. Medierna var snabba att sprida rykten om att en ”man från Mellanöstern” (vilket betyder, en muslim) var ansvarig för blodbadet. Resultatet blev att muslimer förvandlades till mål för fysiska attacker, social utfrysning och obehaglig behandling i hela USA. Muslimska kvinnor attackerades. Deras moskéer plundrades och egendomar som tillhörde folk från ”Mellanöstern” förstördes. En brittisk tidning, Today, publicerade på framsidan en skrämmande bild av en brandman som bär de brända resterna av ett dött barn under rubriken ”I islams namn.” Dock blev det snart klart att bombaren var en blond amerikansk soldat, en dekorerad veteran från Gulfkriget (1991). Denna högerextrema terrorists religion var inte islam utan kristendomen. Men ingen amerikansk eller brittisk media kallade honom för ”kristen terrorism” eller bad om ursäkt till muslimerna för de oförrätter som begåtts mot dem.
Det andra fallet är attacken den 11 september 2001 mot World Trade Center och Pentagon som sägs det ha genomförts av en grupp människor från Saudiarabien, en nära allierad till USA. Jag anser att detta är en fruktansvärd attack. Dessutom gav den ammunition till de nykonservativa och högerextrema fanatikerna i Washington för att släppa lös ett skräckvälde, krig, död och förintelse i Mellanöstern och andra närliggande oljerika regioner. Samtidigt ställer jag en enkel fråga: Vad har dessa attacker att göra med de miljontals vanliga muslimska medborgare i Europa och Amerika? Svaret är: absolut ingenting. Ändå bevittnade vi många vita västerlänningars föraktliga trakasserier mot dem.
Under min vistelse i Europa i över fyra decennier, insåg jag att de negativa västerländska bilder av islam och den islamiska civilisationen behövde en seriös historisk analys, som var nyttigt för både allmänna läsare och för akademiska studier, vilka skulle kunna hjälpa oss att övervinna mediernas upprepade och föråldrade klichéer. Min bok Perceptions of Islam in the Christendom (Uppfattningar om islam i kristendomen, 2006) behandlar dessa frågor.
Om vi tittar på den europeiska koloniala expansionen, inser vi att den koloniala makten över andra länder stärkte det kollektiva medvetandet av den industriella väst, och dess idé om att vara mäktigare och därför överlägsen resten av världen. De koloniserade och underkuvade folk började också uppfatta väst som materiellt, kulturellt och moraliskt överlägsen. Det är sant att västvärlden var överlägsen i att producera maskiner och moderna vapen och arméer redo att invadera och underkuva andra länder. Allt detta gjorde de västerländska länder mäktigare, men det betyder inte att de var moraliskt eller intellektuellt överlägsna. Men de underkuvade folken var inte i stånd att främja dessa kritiska synpunkter. Enligt det maktförhållande som kolonialismen etablerade fanns det inte någon möjlighet för en sann kommunikation. Samma sak händer i det nuvarande nykoloniala krig i Irak som startades av Bushadministrationen, ett krig vars mål är att få full kontroll över oljetillgångar och påtvinga sin politiska hegemoni över hela Mellanöstern.
Den västerländska sätt att se på islam som en monolitisk religiös och politisk makt går mot alla historiska bevis och mot den samtida politiska verkligheten. Islam är inte en monolitisk kropp, mångfalden inom den muslimska världen är mycket bredare än vad västerlänningar tror. Under de tre första decennierna efter profeten Muhammeds död, det muslimska samhället delas upp i sunnitiska och shiitiska grenarna. Denna separation blev permanent, och nya divisioner dök upp inom de två huvudgrenar.
Islams spridning följde olika vägar i varje land och region i världen.
Idag över en miljard människor av alla etniciteter, språk, nationaliteter och kulturer är muslimer. Deras sociokulturella villkor visar stor mångfald och komplexitet. Detta visar att islam är universell, inte en monolitisk enhet.
Men historiska myter har sina egna liv. När de har blivit en del av en kultur, fortsätter dem att forma och omstrukturera stora populationers kollektiva medvetande. Den anti-islamiska traditionen inom kristendomen har en lång historisk stamtavla och fortsätter att vara en dynamisk faktor som påverkar och bestämmer de internationella relationerna. En analys av historien hjälper oss att se de olika stegen i den evolutionära processen och belyser dess kulturella bagage som så ofta förgiftat relationerna mellan de två grupperna. En ärlig och objektiv undersökning av verkligheten i världens olika hegemoni förr och nu skulle leda till att vi inte passivt accepterar förvrängda arv från det förflutna eller att blunda för vad som händer i Irak, Palestina, Afghanistan och Pakistan, länder i händerna på USA, dess allierade och muslimska marionett regimer.
Frågan om ”islamisk terrorism”, förnekandet av kvinnors rättigheter i islam och den påstådda oförmåga att förena islam och västerländska värderingar är frågor som dyker upp hela tiden i västerländska medier. Men sådana anklagelser visar endast en sammanblandning av okunskap med djupa rötter. De har ingen relation till verkligheten.
Vi bör ha i åtanke att en anhängare av en religion inte nödvändigtvis är en sann representant eller talesman för den religionen. Ingen handling av terrorism, statsterrorism, och stormakts terrorism kan hänföras till en religion, vare sig kristendom, judendom, islam eller hinduism. Om en individ eller en grupp av muslimska människor tar till extremism i den politiska eller religiösa sfären eller begår ett brott, är den allmänna trenden att lägga ansvaret på hela den islamiska traditionen.
Men vad händer när någon från den västerländska kulturen eller kristna extremister tar till våld eller begår ett brott? Då blir individen ansvarig, och ingen klandrar den västerländska kulturen eller kristendomen för hans handlingar. Har vi inte idag några mäktiga ledare i väst som är kristna och högerextremister och ansvariga för hundratusentals muslimska män, kvinnor och barns död? Finns det någon som skyller kristendomen för det? Vi tar upp dessa frågor och hoppas att våra läsare kommer att göra det med och försöka hitta orsaker till detta.
När det gäller kvinnor erkände Koranen deras rättsliga rättigheter när det gäller arv och skilsmässa redan i 700-talet, rättigheter som de västerländska kvinnorna inte fick före 1800 och 1900-talet. Det finns ingenting i Islam som tvingar en kvinna att täcka sig med en slöja eller stanna hemma. I själva verket kom dessa metoder till islam tre generationer efter profeten Muhammeds död under inflytande av de grekiska kristna från Bysans. I själva verket har det skett en kulturell samverkan mellan kristna och muslimer sedan början av Islams historia.
De grundläggande värderingarna om broderskap, respekt, rättvisa och fred är gemensamma för alla stora civilisationer. Att kalla demokrati en ”västerländsk värde” är helt enkelt chockerande: den monarkiska system där kungarna hade den absoluta makten under gudomlig rätt att härska, har varit den som rådde längst i Europa. Utvecklingen mot demokratiska och konstitutionella regeringar tog form långt senare. I motsats till vad media och populistiska politiker säger, det finns ingenting i islam som går mot demokrati och demokratiska värden.
Nasir Khan, PhD., född i Kashmir, är historiker och en fredsaktivist. Han är författare till Development of the Concept and Theory of Alienation in Marx’s Writings och på senare tid Perceptions of Islam in the Christendom: A Historical Survey.
Källa: Nasir Khan Blogg – Countercurrents.org
