Manuel Carballo – notio.com.ar
De demografiska fakta om religioner från de senaste åren visar att islam är den snabbast växande övertygelse runt om i världen, med en häpnadsväckande takt, särskilt i Europa. I Latinamerika tycks denna trend följa samma riktning men med en mycket lägre takt. I vårt land har den islamiska religionen en låg profil och allmänhet känner inte till mycket om deras unika karaktär och även om de platser där muslimerna praktiserar sin tro.
I Buenos Aires finns det tre islamiska center, i Parque Patricios finns Al Ahmad moské som tillhör OIA (Argentinas Islamiska Organisation), i Floresta finns At-Tawheed moské som tillhör CIRA (Argentinas Islamiska Center) och i Palermo ligger King Fahd moské som tillhör Islamiska Kultur Center.
Även om ingen av dem avslöjade antal konvertiter eller konkret fakta om dess tillväxt, professorn Ricardo Elia, chef för Institutionen för historiska studier från Islamiska Center i Argentina hävdar att ”det finns en befolkningsökning men inte i samma utsträckning som i Europa.” Islams tillväxt säger Elia sker ”inte bara i Buenos Aires regionen, men även inne i landet.”
Antagligen skälet till att man inte gärna vill ge exakta siffror grundas i vad Moussa Galeb, At-Tawheed moskés pressansvarig sade om att ”inte uppmuntra dålig propaganda och förtal.” Visst den låga profilen är också relaterad till terrorismens fasor som förknippas med några fromma muslimer som förvanskar religiösa föreskrifter. Även Moussa utan att ge närmare uppgifter sade också att ”islam växer trots alla kampanjer för att misskreditera den.”
Ordet konvertering är enligt Elias ”olyckligt” och tillägger, ”Det handlar inte om att ändra något för något annat. Det är ett frivilligt och medvetet accepterande av en monoteistisk tro baserat på andlighet Anslutningar till islam i Argentina har ökat stadigt sedan 1980-talet fram till våra dagar.” Detta fenomen, betonar Moussa, grundas i en ökad medvetenhet om islams principer. ”Sedan den islamiska revolutionen i Iran, vaknade den islamiska världen från sin sömn” säger han. Elias anser också att från andra halvan av 1900-talet ”fanns en större spridning av de andliga och moraliska principer som nådde många människor som sökte efter en exemplarisk och trovärdig väg i synnerhet efter många ideologiers kollaps.
Gemenskapen och balans
Några argument etablerar en relation mellan islams tillväxt och religiös fanatism, men dessa argument medvetet ignorerar de fördelarna som islam tycks erbjuda i jämförelse med andra stora religioner i västvärlden. Islam är en institution mindre vertikal, med höga känslomässiga innehåll och som vägleder sina anhängare till jämvikt, genom att skydda dem från de moderna städers laster. Som Moussa påpekar, ”Islam har inte en struktur med en påve och biskopar, eller något liknande, den är ganska horisontellt när det gäller hierarkier…” Detta gör att ”den troende har en direkt relation till Gud.” För Moussa är imamerna endast en vägledare.
Enligt Elias, ”talar Koranen om intelligenta, lugna och måttliga människor kapabla att kontrollera sig själva när de blir arga.” Måttlighet är en av de egenskaper som eftersträvas av de troende förklarar Moussa. ”Islam är inte ett extremt sätt att leva utan den söker efter att få balans på alla sätt. Den doserar både den externa synliga praktiska utövning och bönen och hängivenhet som är den inre delen.” Elias anser att ”kombinationen med den gudomliga uppenbarelsens föreskrifter och ett logiskt resonemang gör det möjlig får islam att ha lämpliga, konkreta och kvicka svar för dagens oroliga värld.”
Det är i de troendes samhälle man ofta hittar dessa parametrar för balansen. ”Det finns ingen skillnad mellan en arab och en icke-arab, mellan en man och en kvinna, mellan fattig och rik förutom deras fromhet och Guds frukta” säger Elias och citerar Koranen samtidigt som han förklarar att ”med dessa parametrar, muslimska män och kvinnor utgör en solidarisk och balanserad gemenskap kapabel att urskilja mellan det som är rätt och det som är fel.”
Bortom de nya anslutningar, islam har en lång historia i vårt land. Den islamiska invandringen från det sena 1800-talet och det tidiga 1900-talet kom från olika länder i Mellanöstern, framförallt Syrien och Libanon. För Moussa det har inte funnits en mer integrerat samhälle än de som kom från arabiska länderna, han tillade att detta ”dessutom skadade muslimerna i vissa fall eftersom många förlorade sin religion när de gifte sig med icke muslimska kvinnor eller från samma etniska grupp.”
Elias anser att ”det främsta kännetecken för muslimska invandrare var de kompatibla egenskaper mellan deras kultur och tankesätt och det argentinska folket.” Alla som kom hit ”kände sig välkomna och bekväma och mycket snabbt blev de argentinare i varje mening av ordet.” ”Från då fram till idag, muslimernas liv i vårt land har varit anmärkningsvärt lugnt, tack gode Gud. Det är därför vi alltid säger att vi är argentinska medborgare med den islamiska tron helt inneslutna av vår nationella identitet.”
Interna skillnader
Förr fanns det inga skillnader mellan de lokala muslimska troende. Moussa sade att innan alla landsmännen var tillsammans, ”det lilla man visste om islam, skilde inte oss som nu.” Men senare den interna splittring som går tillbaka till början av islams historia i 700-talet kom även hit.
Moussa sade: ”Vi är bröder oavsett vilket ström man följer. Vi har samma bok. Det kan finnas skillnader i tolkningen, men Koranen är densamma och Gud och profeten också.” Skillnaderna kan finnas i att CIRA i dess utformning är sunni, medan OIA är shiiter. Moussa förklarar att de inte försöker inrätta sådana uppdelningar och alltid betrakta alla som bröder i tron, men när det gäller Kung Fahd moské säger han: ”De är sunniter, men de praktiserar wahhabismen något vi anser är en deformation av islam, eftersom de följer bokstavstrogen sina egna tolkningar. De vill ha ett 700-talets islam men världen förändras.”
