Ali Mesnaoui Mrabet – Webislam

En av de viktigaste hörnstenarna i islamisk rättsvetenskap är ”Al Ijtihad”, dvs. insatser för en kontinuerlig förnyelse, något muslimer ska göra för att anpassa islamisk lag till de nya sociala, politiska, ekonomiska och andra förhållande inom de muslimska samhällen, inte bara genom tiden utan även genom rymden, eftersom förnyelser insatser beror och påverkas också av de geografiska platser där man avser applicera ”Sharias anda”.

Tyvärr avstannade denna process i nästan femhundra år av skäl som är för många för att behandla i denna artikel men som är en del av den nedgång som upplevs av alla nationer, ett naturligt kretslopp av födelse, ungdom, mognad och ålderdom som beskrevs på ett mästerligt sätt redan under 1400-talet av den stora muslimska tänkare Ibn Khaldun i hans ”Muqadima.”

Detta enorma gap mellan de muslimska samhällenas verklighet och den islamiska rättsvetenskaps utvecklingsnivå är den främsta orsaken till de islamiska samhällenas efterblivenhet och underutveckling samt den situationen av förvirring och brist på integration hos västvärldens muslimer.

Ett gap på fem sekler skapar en klyfta mellan vår verklighet och de regler som ska styra vårt beteende och därför har vi framför oss en enorm förnyelse uppgift som måste hanteras med tålamod, kunskap, visdom, sunt förnuft och perspektiv.

Om vi fokuserar på muslimernas situation i Spanien, måste vi vara mycket noga med att undvika en integration baserad på påtryckningar från den västerländsk medias dagordning eller de privata fantasier av vissa muslimer, istället för muslimernas faktiska behov eller överensstämmelse med islamiska texter, som annars kan leda till påtvingade tolkningar eller tolkningar som saknar islamisk grund och som skapar endast mer förvirring även om de passar i det muslimska samfundets sociala landskap. För att klargöra detta vill jag ta upp ett bra exempel som hjälper oss att förstå mitt resonemang.

Jag tittade på en video från en av de aktiviteterna vid den fjärde kongressen för islamisk feminism. Jag blev ganska förvånad över att se män och kvinnor be sida vid sida under fredagsbönen ledd av en kvinna. Det råder ingen tvekan om att kvinnor i muslimska samhällen diskrimineras på grund av dessa samhällens traditioner och seder och det finns inte heller något tvivel om att muslimska kvinnors krav, framför allt i väst, på att kunna be i samma rum tillsammans med män, männen framme och kvinnorna bakom, är legitim och helt enligt islamisk lag, eftersom själva profeten gjorde detta i Medina, men därifrån att sätta igång en blandade bön (totum revolutum) utan någon grund i islamisk lag och utan något verkligt behov, tycker jag att det är svårt att acceptera när det inte finns någon logik i det.

Jag tror att vi inte bör drivas av utländska agendor som är ett resultat av påtryckningar från median om den påstådda diskrimineringen av kvinnor i islam vilka orsakar helt orimliga reaktioner från vår sida, reaktioner som saknar en islamisk konsekvens. Detta skulle förringa allvaret och mognad i Islams integrations process i Spanien.

Projektet med islams integration måste besvara de verkliga behoven i vårt samhälle, behov som ska identifieras med objektiva observationer av den muslimska gemenskapens verkliga problem genom institutioner som verkligen är representativa för muslimernas mångfald och genom en fruktbar dialog mellan islams olika strömmar eftersom dialogen är ett värdefullt verktyg för att forma, förfina och omdirigera våra idéer så nära som möjligt en korrekt ”ijtihad”.

Jag tror att de verkliga behoven hos muslimska kvinnor i Spanien kan finnas i följande punkter:

• Förstärkning av deras kunskaper om islam med stöd av en omtolkning av heliga texter baserade på vetenskaplig fakta om islamisk rättsvetenskap och de muslimska kvinnornas sociala verklighet i västvärlden.
• Medvetandehöjande arbete genom fredagens predikningar, föreläsningar, seminarier, mm. både för män och kvinnor om den verkliga roll som islam har gett kvinnorna i samhället och den kompletterande relation mellan kön som islam förespråkar.
• Utbilda barnen om värden som respekt och jämställdhet mellan kvinnor och män enligt de islamiska värderingarna.
• Utsätt inte den muslimska kvinnan för prefabricerade versioner av västerländsk feminism som om det har hjälpt den sekulära västerländska kvinnan att frigöra sig från manlig dominans, det är ingen tvekan om att i de muslimska länderna har den bara varit ett verktyg för den västerländska kolonialismen för att dekonstruera och fördjupa den identitets kris som de muslimska samhällena går igenom. Dessutom alla frigörande modeller som den sekulära feminismen föreslår står i konflikt med kvinnans natur, de förnekar hennes rätt att vara kvinna och leva sin kvinnlighet i enlighet med sin ställning som person med en andlig dimension.

Vi måste komma bort från feministiska tolkningar av kvinnornas roll i samhället och istället välja en kvinnlig medveten tolkning om deras rättigheter och skyldigheter i 2000-talets samhällen samtidigt som den är i samklang med de vetenskapliga grunderna i islamisk rättsvetenskap. Först då kan vi ta itu med de muslimska kvinnornas verkliga problem på allvar och undvika ytliga diskussioner som syftar till att lösa icke-problem som debatten om vilken plats kvinnorna ska ha under bönen i moskén (bakom mannen eller bredvid varandra) . Denna debatt påminner mig om en annan falsk debatt skapade denna gång av de mest reaktionära sektorerna i samhället när de beslutade att förbjuda niqab och burka för att enligt dem försvara de muslimska kvinnornas värdighet.

Slutligen, vi säger ja till Islams integration i de västerländska samhällen, och nej till en förvanskning av islam för att tillfredsställa vissa västerländska dagordningar eller tolkningar utan vetenskaplig grund.