Qassam Muaddi – Mondoweiss

 

Begäran om internationella arresteringsorder mot Israels premiärminister Benjamin Netanyahu och krigsminister Yoav Gallant, tillsammans med tre Hamas-ledare, kom som en överraskning för många, inte minst Israel. För vad som troligen var den första, konfronterades dess högsta ledare rättsligt för deras brott mot internationell lag. Även om Israel hade spionerat på Internationella brottmålsdomstolen (ICC) i åratal, vilket avslöjades nyligen i en undersökning av The Guardian, upprördheten Netanyahu visade förrådde indignation över det faktum att muren av straffrihet för israeliska ledare visade tecken på att spricka.

För palestinierna var nyheten efterlängtad. Palestinska människorättsgrupper har outtröttligt kampanjat för ett sådant drag i flera år.

Dörren öppnades för en utredning om israeliska brott när Palestina först skrev under på Romstadgan 2014, som är en del av ICC. Israel avstod från att underteckna samma stadga 2002 på grund av rädsla för att bli föremål för åtal för den illegala statusen för sina bosättningar i palestinska territorier. Men när Palestina anslöt sig kunde israeliska brott mot internationell rätt åtalas eftersom de ägde rum på internationellt erkänd palestinsk mark.

Palestinska och internationella jurister har byggt upp fallet för israeliska brott som har begåtts efter 2014, eftersom domstolen endast utreder brott som begåtts under tiden för ett lands medlemskap.

”Vi har lämnat in dokumentation av israeliska brott under stora händelser som sträcker sig bortom det nuvarande folkmordet”, säger Tahseen Alian, seniorforskare vid den palestinska människorättsgruppen Al-Haq, till Mondoweiss. ”Vi har tagit upp detta fall vid ICC angående brott som Israel begick i militära överfall på Gaza 2014 och 2021, i dödandet och lemlästandet av fredliga demonstranter under den stora återvändandemarschen 2019 och 2020, och i den pågående bosättningsbyggnaden, konfiskering av mark och befolkningsöverföring – både tvångsöverföring av palestinier från deras land och överföring av israeler till bosättningar på Västbanken.”

Artikel 49 i den fjärde Genèvekonventionen säger att det är olagligt för en ockupationsmakt att överföra sina egna civila till att bo på ockuperat område, vilket gör alla israeliska bosättningar på Västbanken och östra Jerusalem olagliga och utgör ett krigsbrott, vilket har pågått sedan 1967.

”Det faktum att ICC bara fokuserade på den aktuella perioden kan tyckas vara en besvikelse för vissa, men det är mycket svårt att se en lagföring av varje israeliskt brott och varje israelisk tjänsteman inblandad på en gång” sa Alian. ”Men det här är en början. Det är början på ansvarsskyldighet för ockupationen på ett aldrig tidigare skådat sätt.”

Begäran om arresteringsorder är särskilt betydelsefull med tanke på den långa och svåra processen för palestinsk opinionsbildning vid ICC. I fem år efter att ha anslutit sig till Romstadgan krävde palestinier att ICC skulle inleda en utredning om israeliska brott. Alian påpekar att representanter för ICC på privata möten sa till palestinska jurister att de skulle behöva vänta många år innan domstolen beslutade att utreda Palestinas fall.

 

Ett juridiskt område full av politiska landminor

Att detta ICC-fall till och med har kunnat komma igång beror på ett sammanflöde av faktorer som inte har funnits sedan 2014.

”Dessa juridiska förfaranden är sammanflätade med politik”, förklarar Alian. ”Och hela det internationella rättssystemet är politiserat, så det politiska ögonblicket är viktigt för alla juridiska drag.”

Förändringar i det politiska sammanhanget var därför det som gjorde det möjligt för ICC-fallet att gå framåt.

”Ett politiskt ögonblick skapades där ICC kunde agera”, säger Alian. ”Detta inkluderar det faktum att det i detta ögonblick finns en oenighet mellan Israel och USA om hur kriget förs, och det finns ett intensivt tryck från det israeliska samhället och den israeliska politiska klassen på Netanyahu.”

Alian tillägger att det faktum att attackerna den 7 oktober orsakade så många israeliska offer gjorde det möjligt för ICC att också åtala Hamas-ledare, vilket gjorde det lättare för den att hävda sig vara ”rättvis” när den valde att åtala israeliska ledare. Detta, förutom den amerikansk-israeliska och intra-israeliska konflikten, är vad som gjorde Karim Khans tillkännagivande förra veckan möjligt. Men hade inte grunden för det lagts tidigare år hade det kanske inte blivit av.

Även om det grundarbetet började efter att Palestina anslöt sig till Romstadgan, började det första genombrottet för Palestina vid ICC ske för fyra år sedan i december 2019. Dåvarande ICC:s chefsåklagare Fatou Bensouda tillkännagav att en formell utredning om potentiella krigsförbrytelser i Palestina inleddes. Bensoudas efterträdare och nuvarande chefsåklagare, Karim Khan, försenade utredningen av Palestinas ärende och flyttade ner den på prioriteringslistan ända sedan han tillträdde 2021.

”Karim Khan gav intrycket att han var ointresserad av Palestina-ärendet, men vi vet att ICC kom under enorma påtryckningar från flera länder att undvika att utreda Palestina”, säger Alian. ”Det här trycket har alltid funnits där, och den palestinska myndigheten mötts också sedan 2009, när Palestina först bad om att få gå med i Romstadgan och möttes av påtryckningar från europeiska länder att avstå.”

”Palestina backade inte” tillägger Alian. ”Men ICC vägrade att gå med på dess begäran på grund av att Palestina inte erkändes som en stat.”

Samma tryck fortsätter och kan faktiskt öka under de kommande månaderna. Dagarna före ICC-åklagarens tillkännagivande, och när Israel rustade sig för händelsen, sa Israel till amerikanska tjänstemän att om arresteringsorder utfärdades mot dess ledare, skulle Israel betrakta den palestinska myndigheten som ansvarig och vidta vedergällningsåtgärder mot den. Dessa åtgärder skulle inkludera fullständig frysning av tullpengar som tillhör PA (på vars vägnar Israel samlar in som en del av Osloavtalet, vilket motsvarar minst 61 % av PA:s budget).

”Detta har alltid varit ett verktyg för politiskt tryck i händerna på ockupationen” påpekar Alian och förklarar att Israel vid tidigare tillfällen skulle kväva PA ekonomiskt, och sedan skulle europeiska länder och USA erbjuda PA att återuppliva förhandlingar och öka stödet i utbyte mot att ett rättsfall läggs ned. ”Än så länge har PA:s diplomatiska tjänstemän och juridiska experter alla bekräftat att de insisterar på att gå hela vägen vid ICC.”

Eftersom PA är undertecknare av Romstadgan är den Palestinas juridiska representant inför ICC:s medlemsländer. Men bakom kulisserna har palestinska människorättsorganisationer varit en central del av det juridiska arbetet för att få ansvar för brott mot palestiniernas mänskliga rättigheter, enligt Alian.

”Sedan 2009 började palestinska människorättsgrupper uppmuntra PA att ansluta sig till Romstadgan, och vi har dokumenterat kränkningar och förberett ärendet för ICC i flera år innan dess” säger han. ”Vi skickade ständigt meddelanden och rapporter till ICC efter att Palestina gick med, och vi engagerade oss direkt med ICC, särskilt vid medlemsländernas konferenser.”

Israel har redan lagt de människorättsgrupper som är inblandade i förespråkande för att flytta Palestinas fall vidare vid ICC i hårkorset. Den har redan förklarat sju palestinska civilsamhällesorganisationer som ”terrorist”-organisationer, inklusive al-Haq, den ledande människorättsorganisationen som ansvarar för att leda opinionsbildning angående ICC-fallet. I augusti 2022 stängde den israeliska armén ner sina kontor i Ramallah och svetsade till deras dörrar, vilket lämnade efter sig militära order som förbjöd organisationerna.

Det tillslaget kommer inte längre att vara möjligt på samma sätt.

Oavsett Israels reaktion, säger Alian, ”förslaget är en del av en större global förändring av Palestina, där Israel inte längre kommer att stå över internationell lag.”

”Netanyahu kan bli arresterad eller inte, men de dagar då Israels brott passerade utan att bli rättsligt ifrågasatt är över” tillägger han.

 

 

Originaltext: How the ICC case against Israeli leaders was made possible