Juan Ferrer Cárdenes är en mästare på förändring. Han är specialiserad på att hantera förändringar genom människor i
organisationer som pga. stagnation, interna konflikter eller införande av ny teknik, behöver främja ett nytt sätt
att arbeta. Genom att främja ”bottom-up” kulturen och kollektiv intelligens utvecklar han ledarskapet i hela
organisationen som ett medel för att värdera talang och idéer om humankapital. Åtminstone det är vad som står i hans
profil. Mellan meningar kan vi läsa: ”Framtidens ledare söker inte anhängare, han försöker skapa fler ledare”, “Vara
barn inte längre kommer att söka arbete, de söker kunder”, “Företagande utan ledarskap är stagnation, ledarskap utan
förvaltning är kaos”, “Det svåra i livet är inte att det inte går bra, det är att det går bra med det du inte
gillar”. Men jag träffade honom inte på en föreläsning eller på Internet, men i väntrummet i domstol i San
Sebastian. Bland de tidningar och broschyrer fanns det två häftade kopior med titeln: ”7 riktlinjer för att
diskutera utan att bli arg.”

Juan Ferrer gör en retorisk fråga för att starta denna korta men intressanta artikeln: ”Har du någonsin varit med om
att en trevlig konversation har avslutats med en allvarlig och sårande diskussion antingen med vänner, familj,
kollegor eller till och med en chef? Har du någonsin som ett resultat av en diskussion känt dig sårat, ledsen, arg,
äcklad, förbanad?”

Han föreslår 7 riktlinjer för att en diskussion inte längre blir en risk för våra personliga relationer och omvandla
det till en möjlighet att växa och lära.

1. Att tro att man kan ha fel. Förutom att vara en ärlig attityd eftersom ingen kan täcka alla tänkbara synvinklar
   och ha tillgång till alla de uppgifter som krävs, är det en position som lämnar utanför vår arrogans och längtan
   efter dominans, vilket underlättar dialog och förhandling. Meningsskiljaktigheten är en form av lärande, och att
   acceptera det är en dörr till ömsesidig förståelse och respekt.

2. En diskussion kan aldrig vinnas. Vi kan vinna i resonemangen men förlora empati och med det skada eller avsluta
   en relation. Den person som ”förlorar” diskussionen kommer att känna sig sårad och det för med sig negativa
   konsekvenser till framtiden. Vi kan ha ett samtal med olika åsikter som en win-win. Annars kommer vi att ha en
   diskussion i vilken vi vill segra oavsett lärande. Det är inte en bra idé om vi vill upprätthålla goda relationer
   med den personen.

3. Övertyga eller lära sig? I ett samtal ska man inte ut för att övertyga utan att lära sig. Om man vill övertyga
   kommer man att förakta motpartens argument och bekämpa dem med motargument. Slutligen vinner inte den som har flest skäl,
   men den som hanterar bättre den dialektiska konsten och retoriken. Ingen part lär sig något, men den bittra
   smaken av nederlag och den tillfälliga rusningen av att ha sista ordet.

   Men vad händer när i stället för att hyperventilera, agerar vi med en vises ödmjukhet och försöker lära oss av den
   andra partens argument, grunder och skäl? Då upptäcker vi att vid samma situation finns det så många olika åsikter
   och infallsvinklar. Man kan lära sig till och med av dumheten och, naturligtvis, mycket mer av misstagen än av
   framgångarna.

4. Separera ”fakta” från ”tolkningar”. Journalister vet mycket om det. En stor del av diskussionerna sker på grund
   av aktörernas tolkningar utan att göra den minsta ansträngning för att ta reda på vilka fakta ligger bakom det. De
   flesta av de kategoriska uttalanden vi gör bygger på ofullständiga uppgifter och liten eller ingen bekräftelse:
   ”folk tänker”, ”det är normalt”, ”det brukar inträffa”, ”man säger”, ”alla är likadana”. Om vi frågar: ”Vad bygger
   du på dina uttalanden” kommer förmodligen både samtalspartner att hitta att det inte finns någon grund baserad på
   konkreta bevis, att påstående bygger på spekulationer som presenteras som objektiv sanning och sunt förnuft.

   Vanligtvis utvecklar vi en deduktiv tänkande, det vill säga, med utgångspunkt från en isolerad händelse härleder vi
   en hel teori som kan extrapoleras till någon annan verklighet. Det händer ofta när vi stigmatiserar en kollektiv
   utifrån egenskaper hos vissa individer från den här gruppen: ”tysk punktlighet” … som om det inte fanns
   förseningar i detta EU-land. Har det bekräftats av någon? Finns det jämförelse studier? Kanske vi kommer att bli
   överraskade och schweizarna eller belgarna är mer punktliga. Jag tvivlar att spanjorerna blir etta i denna
   klassificering, men det är kanske också en fördom.

5. Det är bättre att fråga än att påstå. Att påstå något fullständig under en diskussion är som att kasta in en
   vante i en duell. Den andras avsikt blir omedelbart att säga emot, antingen genom att förstöra vårt argument eller
   ta fram ett motargument vilket kommer att öppnar samtalet för att diskutera nya frågor, vilket komplicerar det hela
   och inte leder någonstans. Men genom att fråga växer empatin eftersom man visar respekt och intresse för att lyssna
   på den andra parten. Dessutom att fråga är nyckeln till lärande medan kategoriska uttalande sätter stop för
   undersökning. Påståendena omvandlas till dogmer.

6. Använd respektfulla och empatiska sätt. Ersätt den typiska ”du har fel” för ”jag ser det annorlunda”, sluta säga
   ”du har ingen aning” och säg istället ”intressant åsikt, men det är något jag inte riktig förstår”, försöka ändra
   ”dessa uppgifter är felaktiga” för ”varifrån kommer dina uppgifter?” Vi kan lyckas få motparten att rätta sig utan
   respektlöshet, såra eller få honom att bli nervös.

7. Acceptera oenigheten utan att skada relationen. Det kan vara så att total enighet inte kan vara möjligt, men
   delvis. Det viktiga är inte att skada den mänskliga relationen och förstå att det inte är nödvändigt att tänka lika
   for att upprätthålla en hjärtlig och vänskaplig relation. Vi kan avsluta vår diskussion genom att säga, ”Intressant
   konversation och intressanta argument från din sida, men jag ser att vi har olika ståndpunkter. Det är trevligt att
   diskutera detta.”

Författaren avslutar med denna tanke: ”Låt egot stå åt sidan och sök efter att framförallt vårda de mänskliga
relationerna. Som en god vän sa: Jag vill hellre vara glad än att ha rätt”. Vi kan lägga till: Att ha rätt är inte
intressant, det är intressant att veta sanningen.