Den 13 juni 2013 meddelade en talesman för USA:s nationella säkerhetsråd att den hade den röda linjen hade brutits.
De bevis som samlats in av fransmännen och britterna visade att Syriens Bashar al-Assad hade använt kemiska vapen
mot sitt eget folk. Det nya gemensamma kommandot för Natos marktrupper aktiverades omedelbart. Kriget var nära
förestående.

En månad senare, har västvärldens starka inställning och bestämhet försvunnit. Natoländernas media upptäcker med
fasa att den väpnade oppositionen i Syrien består av fanatiker som hatas av de allra flesta syrier… något vi har
sagt hela tiden från denna webbplats de senaste 2 år.

Under tiden på slagfältet, den ”Fria syriska” armén och al-Nusra Front, istället för att kämpa mot Damaskus trupper
kämpar mot varandra.

Vad har förvandlat denna ”befrielsekrig” av Syrien till denna enorma röra? Faktum är att i en månad har ingenting
förändrats. Den syriska arabiska armén aldrig använt kemiska vapen mot ”rebellerna”. Och den senare inte har
”radikaliserats”. Det som händer är att den amerikanska planen vi hade berättat om tidigare, i november 2012, tar
form långsamt. Beskrivning av den nuvarande etappen, övergivandet av den väpnade oppositionen.

Allt detta bekräftar utarmning av den anglosaxiska imperialismen. Det praktiska genomförandet av de beslut som
fattas i Washington sker mycket långsamt. Denna process belyser blindheten hos de västerländska medier som ignorerar
dessa beslut tills de slutligen översätts till handling. Oförmogna att analysera verkligheten hos den värld de har
framför sina ögon, dessa medier insisterar på att upprepa och ge kredit till den ”politisk kommunikations” paroller.

Det är därför det jag skrev för några månader sedan på denna webbplats (1) och som den etablerade pressen då kallade
det för ”konspirationsteori”, nu blir bevisen för denna media… med 10 månader för sent. Eric Schmitt skriver
blygsamt i New York Times att ”den amerikanska administrationens planer är mycket mer begränsade än det de
förklarade offentligt och privat” (2). Samtidigt skriver utan krusiduller David Ignatius i Washington Post:
”Washington ger pumpor till de syriska rebellerna” (3). De hoppades på stridsvagnsminor och fick 120 millimeter
granatkastare. De blev lovade flygplan och de fick Kalasjnikov gevär. Vapnen kommer i mängder, men inte för att
störta Bashar al-Assad, men för att döda varandra tills det inte finns någon.

Och för att ta bort alla tvivel, övertygade chefen för CIA, John Brennan, och USA:s vicepresident Joe Biden,
kongressen att det inte var en bra idé att skicka avgörande vapen till väpnade grupper som opererar i Syrien. Under
tiden i London, underhuset följer samma väg. Och i Paris, parlamentsledamöterna Alain Jacques och Myard Marsaud
försöker, av andra skäl, att dirigera den franska nationalförsamlingen mot samma riktning, en västerländsk vägran
att fortsätta att stödja ”rebellerna”.

Utan att tveka kallade nu den franske utrikesministern Laurent Fabius, samma person som i december 2012 beklagade
det amerikanska beslutet att inkludera al-Nusra Front på sin lista över terroristorganisationer, och tillade att
al-Nusras män ”gör ett bra jobb på fältet” (sic), FN att inkludera denna grupp i den internationella listan över
terroristorganisationer. Och Manuel Valls, den franske inrikesministern, förklarade inför kamerorna för France 2 att
de fransmän som kämpar i Syrien tillsammans med deras tidigare islamistiska allierade kommer att arresteras och
åtalas när de återvänder till Frankrike.

Så fastställdes konferensen Geneve 2, om vilken man har talat om sedan ett år. De främsta hindren kom från
National Koalitionen som krävde, med Qatars uppbackning, Bashar al-Assads kapitulation som förutsättning för
konferensen. Invändningar kom också från fransmännen och britterna, som vägrade att acceptera i förhandlingsbordet
Saudiarabien och Iran.

I Teheran har Ayatollah Khamenei tagit bort från spelet president Ahmadinejad och hans teams direktör, Meshaie, båda
troende män men antiklerikala samtidigt och byt dem med Sheikh Rohani en mycket pragmatisk imam. Omedelbart efter
installationen som ny president i Iran, i slutet av augusti, kommer Rohani att samtycka till att delta i
förhandlingarna.

Samtidigt tog anglosaxarna Qatar bort från spelet, denna gasproducerande mikrostat som tjänade till att dölja Natos
allians med det muslimska brödraskapet. Och har lämnat förvaltningen av ”rebellerna” i Syrien enbart i händerna på
Saudiarabien, medan de engagerar sig i att misskreditera ”rebellerna” i den internationella pressen. Med eller utan
kung Abdullah, kommer Riyadh också att bli tvungen att acceptera förhandlingarna.

I vad som är en falsk överraskning, och den enträgna begäran av statssekreteraren John Kerry, accepterade den
palestinska myndigheten att återuppta förhandlingarna med Israel, även om den judiska staten går vidare med sin
politik för kolonisering av territorierna.

Om ingenting oväntad inträffar i Egypten eller Tunisien borde det inte finnas, inom 2 eller 3 månader, några stora
hinder för ingåendet av Geneve 2, den ”nya Sykes-Picot” uppdaterad, en term som hänvisar till den hemliga avtal där
Frankrike och Storbritannien delade mellan sig Mellanöstern under första världskriget. Som en del av det nya Geneve
konferensen, kommer USA och Ryssland att dela mellan sig Nordafrika och Mellanöstern på bekostnad av Frankrike och
kommer att dela regionen i områden där kontrollen kommer att garanteras genom outsourcing till Saudiarabiens (sunni)
och Irans (shia) inflyttande.

Efter att ha tvingat Qatars emir att abdikera och överge ”rebellerna” i Syrien, förbereder sig Washington för att
dra in det regionala stöd till Frankrike, en annan av hans trogna allierade, som i två år har smutsat ner sina
händer för att till slut bli utan någon ersättning. Detta är imperialismens cyniska lag.

Anmärkningar:

1. “Obama II: Rensning och Förbund”, Voltaire Network den 27 november, 2012, ”FSA fortsätter att lysa… som en död
   stjärna”, Voltaire Network den 26 december 2012, ”Obama och Putin kommer att dela Mellanöstern? ”Odnako (Ryssland)
   den 26 januari 2013.

2. ”No Quick Impact in U.S. Arms Plan for Syria Rebels” av Mark Mazzetti, Eric Schmitt och Erin Bank, The New York
   Times, 14 juli 2013.

3. ”Syrian rebells get ‘the jilt’ from Washington” av David Ignatius, The Washington Post, 18 juli 2013.