Förra månaden exploderade i Sri Lanka ett allvarligt vålds utbrott bland de lokala buddhisterna när regeringen sade att
den övervägde en plan för inrättandet av en halal certifiering. Programmet var tänkt att tillgodose intressena hos det
nationella muslimska samfundet, något som skulle ge dem säkerhet och trygghet i livsmedelskonsumtion. Som en bonus,
skulle detta hjälpa landets produkter att få en plats i den växande globala halal ekonomin.

Den lokala islamiska organisation som föreslog planen har dragit tillbaka sitt förslag för att bevara den lokala
harmonin. Det var rätt beslut att ta, men det innebär en förlust för de lokala muslimer och Sri Lankas deltagande i en
global marknad som uppgår till 2,1 biljoner dollar.

Detta är förmodligen det mest extrema fall hittills i frågan om en policy för halal. Men spänningarna om tillverkning,
certifiering och marknadsföring av halal produkter börjar dyka upp i andra länder också. Det finns oenighet om vem som
har rätt att certifiera, om några certifieringar är bättre än andra, och vad man ska göra specifikt med hänsyn till
konsumenter som inte vill ha halal produkter.

Så, vad är policy angående halal? Och vad kan man göra om man har ett företag, distributör, varumärke eller
organisation som deltar i halal ekonomin, och upptäcker att, utöver halal märkning inom ramen för certifiering och
kontroll av livsmedel finns ett kontroversiellt politiskt utrymme?

I Asien, där den största muslimska befolkningen finns (mer än 65 procent av den globala muslimska), utvecklas halal
frågan som ett unikt försäljningsargument, med länder som Thailand, Filippinerna, Malaysia och även den lilla staten
Brunei som tävlar om en ledande position. Som väntat tävlar Gulfstaterna också för att få en framstående halal status,
och erbjuder sin position i det traditionella muslimska världens hjärta som en av deras meriter.

Ofta affärsstrategierna hos länder som främjar halal verkar i strid med lokala attityder. American Federation of Meat
planerar att exportera sin halal industrin eftersom det erkänner att det öppnar nya marknader. Amerikanska tillverkare
vet att för konsumenterna, är halal en preferens. Samtidigt står US inför inhemska liknande negativa attityder, men
mindre bitterhet och våld, om Halal frågan som i Sri Lanka.

Oavsett vilken del av världen de finns, bör halal certifieringsorgan och myndigheter respekterar dem som, oavsett
deras orsaker, aktivt vill undvika att äta halal produkter, genom att upprätta en tydlig och effektiv identifiering
och märknings system av halal produkter.

Länder och företag som tävlar om att föra fram frågan, behöver förhandla om alla dessa olika politiska utmaningar.

Först bör halal behovet status räddas från bortförande av politiska åsikter där ”halal” används som en fotboll för att
skapa djupare etniska och religiösa spänningar. I många länder, till exempel Sri Lanka, används halal produkter och
varumärken av extremister som en förevändning för att främja anti-muslimska spänningar.

Även om de medborgerliga och politiska konsekvenserna av detta är en fråga som skall behandlas av regeringar, belyser
detta en större fråga för företag och varumärken som vill märka sina produkter som halal. KFC kritiserades för sina
nya halal franchise, inför en allt hårdare konkurrens från halal stekt kycklings kedjor i Storbritannien. KFC var
orubblig. McDonalds har orsakat förvirring i Indien, genom att erbjuda halal certifiering inom vissa områden men inte
i andra, samt genom att halv öppna vegetariska anläggningar.

Både när det gäller handeln som i konsumenternas ögon måste länderna först uppfylla sin trovärdighet som kött
leverantörer, halal produkter eller andra tjänster. Detta bör göras genom transparenta och rigorösa certifierings
processer. I icke-muslimska länder kan regeringarna vilja lägga denna roll hos lokala islamiska organisationer, såsom
Chile eller Spanien har gjort, vilket hade varit det ursprungliga förslaget i Sri Lanka. Alternativt, kan man bjuda in
ackrediteringsorgan som anses ha större anseende och auktoritet, vilket är fallet i Brasilien eller Brunei.

Det finns också nya och mer rigorösa och sofistikerad metoder som har utvecklats för att stödja halal status, vilket
är särskilt intressant i ljuset av skandalen med hästkött och efterföljande fall halal produkts kontaminering med gris
DNA. RFID tekniken används för en detaljerad spårning av produkter från ursprungsgård till konsumentens bord. Detta
inger förtroende i produktionskedjan. Det lindrar också, allt mer, problemet som uppstår med halal produkter, t.ex.
om en förpackning eller lagring tillsammans med icke-halal produkter kan orsaka förorening.

Det återstår att se huruvida icke-muslimska länder har möjlighet att framgångsrikt och trovärdig skapa sin egen halal
märkning. På lång sikt är det mycket troligt att med rätt investeringar och varumärkesbyggande, blir dessa länder
allmänt respekterad som halal producenter. Dock bör dessa märken noggrant utvecklats efter transparent
certifieringsprocess hanterad av myndigheter inom området, och övertala och övertyga de internationella konsumenterna
att landet verkligen bryr sig om halal frågan. Länderna bör kunna bevisa detta genom att visa hur de behandlar sina
muslimska minoriteter och deras varumärken halal bör gå i samklang med konsumenternas positiva föreställningar om
hygien, effektivitet och landets respekt för muslimer.

Singapore är ett exempel där det kan enkel skapas förtroende hos muslimska konsumenter runt om i världen, eftersom
Singapore är i sig ett pålitligt namn i fråga om renhet och processer. Det är ett land som redan skyddar och främjar
produktionen och halal handeln. Den fråga som denna lilla nation som ligger i mellan Malaysia och Indonesien ska göra
sig är om ett samarbete med angränsande islamiska stater är ett rätt politiskt steg i denna intensiva halal lopp.

För de mest avlägsna länder, export till nationer med muslimsk majoritetsbefolkning genom att bygga allianser med
muslimska organisationer och föreningar är det naturligt första steg för att bygga upp sina referenser. Det mesta av
köttet från Nya Zeeland är halal och exporteras till Mellanöstern. Storbritannien och USA exporterar redan halal kött
utomlands i stora volymer. Storbritannien noterar att det kött som produceras för Eid ul Adha, den offerfest, är en
stor välsignelse för deras ekonomi på grund av säsongsvariationer. Frankrike tillverkar lyxprodukter såsom halal foie
gras, som är mycket framgångsrik i Mellanöstern. Spanien har också en betydande jordbruks och boskapssektorn med
produkter som olivolja eller lamm som passar halal krav och får allt större uppmärksamhet från Medelhavsländerna med
muslimsk majoritet. Irland är väl placerad för att exportera till tillväxtländerna, men måste vara försiktig med
skandalen kring ett företag i Nordirland, efter upptäckten av förorening av griskött i sitt halal kött.

Företag och globala företag vars halal produkter skulle kunna säljas i andra länder måste också tänka igenom sina
strategier om certifiering. Detta är viktigt eftersom frånvaron av en erkänd halal märkning leder till en mager
konsumentförsäljning bland muslimer. Och, vad värre är, om intyget missbrukas, kan konsumenternas förtroende förloras.

Den vanligaste trenden eller fokus vid den här tiden är förvärv av flera certifikat från flera certifieringsorgan, en
för varje land. Alternativt, är att bolaget går in i samarbete med en eller flera befintliga halal certifieringsorgan
för att förbättra sin ställning genom den globala marknaden. Ett uppenbart exempel är halal standard som tillämpas av
regeringen i Malaysia, Jakim, som gradvis håller på att byggas ut i utlandet.

Med 1,8 miljarder muslimer världen över, en utveckling mot en yngre demografisk befolkning i muslimska länder och med
de ekonomiska polerna som roterar mot dessa regioner, företag som inte överväger att nå de muslimska konsumenterna
kommer, ärligt talat, att lämnas bakom. Att ha en strategi för utveckling av halal produkter och halal certifiering
bör vara en prioritet i listan över pågående aktiviteter för alla företag.

Anteckningar

Shelina Janmohamed är vice VD för Ogilvy Noor, ett konsultföretag specialiserat i utveckling och skapande av branding
för muslimska konsumenter.