Fouad Bahri – Saphirnews

 

IIF:s Redaktion

Artikeln skrevs förra året i Saphirnews men ämnet är lika aktuellt varje år och detta gäller alla europeiska länder inklusive Sverige.

Ramadan 2010 var ett tillfälle för att återigen observera skillnaden mellan regler för fastställande av början och slutet av fastan för muslimer i Frankrike (1).

 

Vilka är exakt dessa regler?

De är allmänt kända, en muslims observation av den nya månen med blötta öga. Detta är en tradition som inrättades genom den profetiska traditionen (Sunna). ”Om någon ser den nya månen ska fastan brytas och om man inte kan se den, då ska det göras en uppskattning.” (Bukhari).

Uppskattningen innebär det faktum att fullfölja fastemånaden med en trettionde dag, om den nya månen för månaden av Shawal har inte observerats den tjugonionde natten. ”Månaden har tjugonio nätter. Så om ingen ser den nya månen, och om det inte blir möjligt att se den, komplettera då med trettio dagar” (Bukhari). En förutsättning är att denna observation åtföljas av konkret vetskap. ”Den som fastar på dagen när det finns tvivel, lyder inte Abu al Qasim.”(2)

Denna regel är den mest förekommande, men det finns några innovationer som användningen av teleskopet. Men de är inte längre ensamma. Under de senaste decennierna (3), har en annan möjlighet dykt upp, bestämningen av månens faser med hjälp av astronomiska beräkningar.

Denna nya regel har inte fått än ett officiellt enhälligt erkännande. Men det har fördelen av precision och framförhållning. Genom denna motsättning mellan ögat och resonemang, observation och beräkningen, två religiösa begreppen inom islam står emot varandra: bokstavstrogen traditionalism och fundamentalistisk reformism.

 

Att göra ett val

Vetenskapsmannen och astronomen Abd-al-Haqq Guiderdoni har analyserat på ett utomordentligt sätt detta problem i en text där han beskriver både de utmaningar och konsekvenser mellan regeln om observationen och beräkningar av månens faser.

Enligt honom är det inte möjligt att kombinera båda två och ett val måste göras. ”Det räcker med att säga att det inte finns något alternativ som är helt tillfredsställande, med andra ord det finns inget globalt kriterium som uppfyller kravet på lokal observation av månen, på alla platser och varje år. Man måste välja mellan att följa förutsättningen att Hilal ska vara synligt lokalt, utan en global kalender och en kalender som ska vara global och heltäckande, men som inte kommer att garantera att Hilal faktiskt syns.”

Författaren uppger att han personligen är för observationen med blotta ögat.

Den verkliga frågan, utöver kosmologiska petitesser är teologisk. Är de texter som föreskriver att observationen ska göras med blotta ögat ett obligatoriskt, kultrelaterad eller kontextuell verifieringsuttryck med tanke på de tidiga muslimers begränsade kunskap?

Maliki skolan från Maghreb, som nu är en majoritet bland de franska moskéer, har inte ändrat position. De är mot användningen av datorer och förespråkar en strikt bokstavstro tolkning i ärendet.

När det gäller astronomiska beräkningar är de idag förbjudna enligt UOIF (Frankrikes Förenade Islamiska Organisationer), som i denna fråga, representerar den franska inställningen i Europeiska Rådet för Fatwa. Deras ställning syntetiserar de två yttranden (observationen och beräkningen). Början och slutet av Ramadan bekräftas av okulärbesiktning eller med blotta ögat, eller från observatorier (…) förutsatt att de vetenskapliga astronomiska beräkningarna inte diskvalificerar observationen av den nya månen i något land.”(4)

Det är intressant att notera att fatwan från Europeiska Rådet försöker integrera gradvis beräkningen i muslimernas grundläggande tänkande, flytta in observationen under beräkningens kontroll. Men paradoxalt nog försöker de behålla den i sina händer.

Den mest konsekventa teologiska ståndpunkten kommer från Dr Qaradawi (5), som försvarar tydligt användningen av integralkalkyl, utan direkt observation. Dr Qaradawi baserar sin semantiska analys på den ovannämnda hadithen och skiljer mellan syftet och medel.

Direkt observation var under tiden för Uppenbarelsen ett medel för att uppnå målet, vilket var att snabbt definiera en månad i sin helhet. Ett tillgängligt sätt för alla. ”Om vi hittar ett annat sätt, bättre lämpad för att uppnå målet för denna hadith och med bättre stöd för att undvika misstag, (…) Om den här metoden har blivit lätt att använda och inte utgör något problem (…), varför skulle vi då inte använda det medlet, som inte är ett mål i sig, och ignorera avsikten med hadithen?”(6)

 

Mot en enda kalender?

Beräkningen verkar vara det bästa och mest pålitliga, mest förutsägbara och säkraste sättet att förena datum för viktiga händelser i den muslimska kalendern. Det gör det möjligt att producera i förväg årliga kalendrar för de dagliga bönerna.

Det är dags att gå ett steg längre och arbeta för en dubbel kalender. En omfattande kalender av festivaler och evenemang (Ramadan, två Eid, Ashura, Arafat), plus den nuvarande schema för böner, men förenade med den lokala (nationella eller regionala) eftersom tiderna för bönen inte kan förenas i en större skala, eftersom de är beroende av både solen och månen.

Det är därför mer än angeläget att fastställa gemensamma regler, konkreta och välutvecklade, vilket kommer att kulminera i en formalisering av denna enda och tvådelade kalender (globala för helgdagar och fester och lokalt för böner), som kommer att harmonisera praktiserande och främja en starkare gemenskap. Vi kan bestämma med absolut tillförlitlighet tiderna för de dagliga böner och datum för händelser i den muslimska månkalendern, med hjälp av astronomiska beräkningar. En muslimsk kalender baserad på vetenskap, finns något bättre bevis på tro och sunt förnuft?

Inga flera dubbla bönetidtabeller för samma stad, osäkerheten med planering av dagen, de problem med att ansöka om en ledig dag från sitt arbete, det hjärtekrossande med att vissa följer detta land och andra som följer ett annat, förändringar i meddelande och fiaskot som medföljer dem. Inget mer ilska och skam som förgiftar hjärtan och tar ifrån glädjen från dessa utsökta stunder av religiös gemenskap.

Det bör noteras att en liten steg framåt har tagits under de senaste två åren med CFCM:s tillkännagivanden (CFCM är en fransk muslimsk organisation) av datum förenliga med data från astronomiska beräkningar. Men fram tills nu är det vetenskapliga kriteriet fortfarande inte officiellt accepterat och okulärbesiktning förblir CFCM:s ansikte utåt.

När man iakttar konsekvenserna med den nuvarande situationen med två metoder, direkt observation och beräkning, kan man se bara fördelar med det sistnämnda. För att uppnå detta, måste muslimerna mobiliseras, det måste börja med gräsrötterna för att snabbt få en förändring hos den verkställande makten i de muslimska organisationerna. ”Sunt förnuft är det bästa i en delad värld” sade Descartes. Ge honom rätt …

Fouad Bahri är journalist och författare.

 

Anteckningar

1. Detta innebär inte nödvändigtvis motstridiga uttalanden. Två olika regler kan komma överens om ett datum.
2. För att citera en av Profetens följeslagare, Ammar ibn Yasir.
3. Problemet med astronomisk beräkning är gammal. Det fanns redan under de första århundradena efter utvecklingen av traditionella juridiska skolor.
4. Europeiska rådet för fatwa och forskning, insamling av Fatwas, ed. Tawhid.
5. Dr Yusuf al-Qaradawi är också medlem av Europeiska rådet för fatwa.
6. Läs mer om detta i ”Observationen av månen för att fastställa för starten för ett månvarv” i profetens sunna av Yusuf al-Qaradawi.