Prisad vare Gud, Universums Herre. Vi förhärligar honom, vi ber om förlåtelse för våra synder och till Honom vänder vi oss.
Vi tar vår tillflykt till Gud från det onda som finns i våra egna själar och konsekvenserna av våra misstag.

Den som Gud vägleder kan ingen vilseleda och den som vilseleds av Honom kan ingen vägleda. Jag vittnar om att ingen är värd
att dyrka utom Gud, den Unde, som inte har någon partner.

Jag bevittnar att Muhammad är Hans tjänare och budbärare. Prisa Gud, unik och utan partner i hans rike. Prisa honom vars
dyrkan är den främsta anledningen att vi kommer in i Paradiset.

Prisa Gud som har väglett oss till islam, och gjort oss medlemmar i den sista av profeternas gemenskap som sänts till
mänskligheten, Muhammed, som beviljades visdom och Koranen.

Prisa Gud för all den nåd och välsignelser Han gett oss. Prisad vare honom för att ha gjort denna värld till ett land att
så och skörda frukterna i detta liv och därefter. Den som gör gott, kommer att hitta en belöning, och bör tacka Gud. Alla
som har gjort fel, kommer att förtjänar straff, och bör inte skylla någon annan än sig själv.

Systrar och bröder i Islam! Låt oss frukta Gud, eftersom nåden är den bästa bestämmelse och den rakaste vägen vi alla bör
följa. Gud säger: ”Troende! Frukta Gud så som det åligger er att frukta Honom och underkasta er Hans vilja, innan döden
överraskar er!” (3:102)

En dag var Guds budbärare med sina kamrater i ett av hans välsignade möten, när det dök upp en grupp beduiner som kom från
långt håll. De hade gjort en lång resa för att besöka Guds profet eftersom de nyligen hade omfamnat islam och ville träffa
honom. När Profeten såg dem, konstaterade han att de var barfota, trasiga kläder med vilka de täckte sina kroppar, en
gammal trasig skjorta eller jacka. De var trötta, hungriga och hemlösa.

När han såg dem blev profeten var djupt bedrövad och alla märkte det.

Men vad skulle profeten göra när i sitt eget hus, ibland gick det mer än två månader utan att tända en eld för att laga
mat, på grund av brist? Men när han så deras tillstånd, gick profeten in i sitt hus för att leta efter något för dem. Men
precis som han gick in, kom han ut, tomhänt, eftersom han hittade ingenting. Men hans avsikt att hjälpa dessa människor
slutade inte där, utan han kallade efter Bilal och beordrade honom att kalla till bön, tills alla var samlade och bad Dhuhr
bönen. När de var klara, gick han upp till minbar och efter att ha prisat Herren sade han:

“MÄNNISKOR! Frukta er Herre som har skapat er av en enda varelse och av denna har skapat dess make och låtit dessa två
[föröka sig] och sprida sig [över jorden] i väldiga skaror av män och kvinnor. Frukta Gud, i vars namn ni innerligt och
enträget ber varandra [om hjälp], och [visa aktning för] de nära släktskapsbanden. Gud vakar över er.” (4:1)

Sedan sa han:

TROENDE! Frukta Gud, och tänk på vad ni sänder framför er, var och en, till morgondagen! (59:18)

Sedan kom Profeten och bad dem att ge bort från sitt guld, silver, lite kläder, en handfull vete eller dadlar, och
fortsatte med att säga. ”Även om det är en halv dadel!”

Då kom fram en man från Ansar med händerna fulla av silvermynt, han kunde knappt bära dem. Efter honom följde andra efter
med saker att lämna bort, tills det var två högar av mat och kläder.

Då i det ögonblicket, dök upp ett leende i Guds budbärare. Han strålade av glädje, eftersom han hade lyckats samla stöd
till dessa behövande beduiner. Det var ett av profetens ständiga bekymmer, att tillgodose människors behov, att hjälpa
andra. Stående där framför allt denna hjälp för dessa människor, glad, utnyttjade Profeten detta tillfälle för ge en viktig
lärdom, ett exempel på livet, en gyllene regel.

Sedan sade han: ”Den som är först att göra en god gärning i islam kommer att få belöningen för sitt eget arbete, men också
för alla dem som följer hans exempel, utan att minska på något sätt deras belöning. Men var försiktig, eftersom den som är
den första med att utföra en dålig handling, kommer att bära inte bara sitt eget, men synderna från alla andra som följde
hans exempel, utan att minska på något sätt de andras synd”. (Muslim 1017)

Det var så profeten använde detta tillfälle för att ge denna stora lektion:

Att hjälpa andra är en av de många vägar som leder till Paradiset, att ge hjälp till de behövande, ett ord av uppmuntran,
goda råd, hjälp i en svår tid.

Många är de exempel som profeten gav oss om det, men se på detta för sin enkelhet och lätthet. Profeten berättade att i
Paradiset kommer det att finnas en person, som kommer att njuta av trädgårdens skönheter och läckerheter. Vad var det som
gjorde att han trädde in i Paradiset? Han såg en taggig gren i en av de vägar som muslimerna använde, och han tog bort det,
med uppriktig avsikt att behaga sin Herre och att ingen person skulle skadas av dessa taggar.

Gud tackade honom för hans arbete, och belönade honom med Paradiset. Prisa den Frikostige!

Bröder och systrar i islam be om frid och välsignelser för profeten Muhammed, den bästa av lärarna och rådgivare, som Gud
lär oss:

Gud och Hans änglar välsignar Profeten; be Gud välsigna honom, ni troende, och hälsa honom med en vördnadsfull
hälsning! (33:56)

Översättning av den predikan som levererades av Shaykh Muhammad Al Ruwaili i Kung Fahds moské i Buenos Aires (Argentina)
den 11 november 2011