Thierry Meyssan – Red Voltaire
Två gånger, den 4 oktober 2011 och den 4 februari 2012, har två permanenta medlemmar i säkerhetsrådet avvisat FN:s utkast till resolutioner om situationen i Syrien. Konfrontationen skedde mellan å ena sidan, medlemmarna i Gulfstaternas samarbetsråd (GCC) och Atlantic Treaty Organization (NATO) och den andra, de i Shanghai Cooperation Organization (SCO).
Den unipolära världens slut
Detta veto gånger fyra beseglar en period av internationella relationer som började med Sovjetunionens kollaps och som kännetecknades av USA:s exklusiva dominans över hela världen. Även om det inte innebär en återgång till det tidigare bipolära systemet, i varje fall visar det framväxten av en ny modell vars konturer har ännu inte definierats. Inga av New World Ordnings (NWO) projektet har förverkligats. Washington och Tel Aviv har misslyckats med att institutionalisera den unipolära systemet som de ville införa som ett odiskutabelt paradigm, medan BRICS länderna har också misslyckats med att skapa ett multipolärt system som skulle göra det möjligt för dem att uppnå den högsta nivån.
Mycket riktigt som den syriska strategen, Imad Fawzi Shueibi, förutspådde är den syriska krisen det element som har kristalliserat ett nytt styrkeförhållande, och baserat på det, en omfördelning av dominansen som ingen hade planerat eller velat, men som tvingas på alla idag (1).
I efterhand, Hillary Clintons lära om ”ledarskap bakifrån” kan ses som ett amerikanskt försök att testa gränserna de inte längre kan överskrida, som också inneburit att flytta ansvaret och konsekvenserna av deras experiment på sin brittiska bundsförvant och framför allt, den franska allierade. Det är de senare som antog rollen som politiska och militära ledare i störtandet av den libyska arabiska Yamahiria och som också har försökt göra det igen för att störta Syrien, men i själva verket fungerade som vasaller och entreprenörer för USA imperiet. De är därför London och Paris, snarare än Washington, som bär bördan av det diplomatiska nederlaget och kommer därför att drabbas av konsekvenserna av detta bakslag i form av inflytande förlust.
Med tanke på den senaste tidens händelser kommer tredje världens stater inte undgå att dra sina slutsatser: de som försöker tjäna USA, som Saddam Hussein eller att förhandla med Imperiet, som Muammar Khaddafi, riskerar att arkebuseras av de kejserliga trupperna och att deras land förstörs. Däremot, kommer att överleva de som Bashar al-Assad står emot och vet att etablera allianser med Ryssland och Kina.
Seger i den virtuella världen, nederlag i den verkliga världen
GCC och Natos misslyckande visar framväxten av ett styrkeförhållande vars existens många redan anade, men ingen hade kunnat hittills bekräfta: väst har vunnit media kriget, men har varit tvungna att avstå från det militära kriget. För att citera Mao Zedong, de har blivit virtuella tigrar.
Under denna kris, och vid denna tidpunkt har de västerländska ledarna och de arabiska härskarna lyckats lura inte bara sitt eget folk, men mycket av den internationella opinionen. De lyckades få de att tro att den syriska befolkningen hade rest sig mot sin regering och att den senare hade startat ett blodigt tillslag mot de politiska protesterna.
Deras satellit-TV-kanaler begränsade sig inte enbart till att visa tendentiösa i förväg att uppfylla deras egen propagandas behov. Med andra ord gav GCC och Nato ett liv i media över 10 månader till en revolution som bara fanns i bilder samtidigt som på marken fick Syrien konfrontera en låg intensitet krig som tvingades fram genom den beväpnade Wahhabi Legion med Natos uppbackning.
Men när Ryssland och Kina använde för första gången sin vetorätt och Iran tillkännagav sin avsikt att slåss tillsammans med Syrien om det behövdes, har USA och dess vasaller fått erkänna att envisas med deras projekt skulle leda till krig världen. Efter månader av extrem spänning, har USA fått erkänna att de försökte lura världen och att seger korten inte fanns i deras händer.
Trots en militär budget som överstiger 800 000 miljarder euro, är USA bara en koloss med lerfötter. I själva verket, medan dess väpnade styrkor är i stånd att förstöra utvecklingsländer, försvagade på förhand av tidigare krig eller långa embargo som i fallet med Serbien, Irak eller Libyen, sanningen är att Washingtons trupper inte kan ockupera områdena eller stater med respons förmåga och kapabla att flytta kriget till amerikansk mark.
Trots det som det förflutna tycks visa, var Amerika aldrig en verkligt betydande militär makt. De deltog endast en kort tid i slutfasen av andra världskriget mot en fiende som hade försvagats av den Röda armén, de besegrades i Nordkorea och Vietnam, de har inte lyckats styra något i Afghanistan och tvingades att fly från Irak av rädsla för att krossas där.
Under de senaste decennierna har USA imperiet raderat den mänskliga verkligheten av sina krig och grundat sin kommunikationsstrategi på att ge intrycket av att kriget är ett slags spel. På detta baseras deras rekryteringskampanjer och sina soldaters utbildning. Så idag har USA förvandlat hundratusentals videospelare till soldater. Resultatet är att vid minsta beröring med verkligheten blir dess väpnade styrkor demoraliserade. Enligt deras egen statistik, dör de flesta av de döda inte i tjänsten men de begår självmord, medan en tredjedel av den aktiva tjänstgörande personal har allvarliga psykiska sjukdomar som gör dem olämpliga för strid. Pentagons överdrivna militära budget kan inte övervinna deras växande brister i mänskliga termer.
Nya värden: ärlighet och suveränitet
Gulfstaternas samarbetsråd och Natos misslyckande innebär också ett misslyckande för deras värden. De presenterade sig som försvarare av mänskliga rättigheter och demokrati, när de i själva verket har antagit tortyr som en regerings system och är till stor del emot principen om folksuveränitet.
Den allmänna opinionen i väst och Gulfstaterna saknar information i ämnet, men faktum är att USA och dess vasaller instiftade, sedan 2001, ett stort nätverk av hemliga fängelser och tortyr centra, även i länder inom Europeiska unionen. Under förevändning av kriget mot terrorismen har de terroriserat, kidnappat och torterat mer än 80 000 personer. Under samma period skapades specialenheter utrustade med en årlig budget på 10 000 miljarder dollar som redan begått politiska mord i minst 75 länder, enligt sina egna rapporter.
När det gäller demokrati, USA inte längre ens bryr sig om att dölja det faktum att detta ord inte är i deras uppfattning ”folkets regering, av folket och för folket” som Abraham Lincoln sa utan bara underkastelse av folks vilja till Washington, vilket framgår av president Bushs uttalande och krig. I varje fall förnekar detta lands konstitution själva principen om folksuveränitet och Washington har satt ur spel de grundläggande konstitutionella friheterna genom att skapa en permanent undantagstillstånd genom Patriot Act. När det gäller deras vasaller i Persiska viken, det räcker att komma ihåg att de är absolut monarkier.
Denna modell som skamlöst kombinerar storskaliga brott med humanitär diskurs är den som just har besegrats av Ryssland och Kina, två länder vars rekord på mänskliga rättigheter, för förkastligt det kan vara, är fortfarande oändligt överlägsen Natos och Gulfstaternas samarbetsråds.
Genom att använda sitt veto i FN:s säkerhetsråd har Moskva och Peking antagit i praktiken försvaret av två principer: respekt för sanningen, utan vilken rättvisa och fred är omöjligt och respekt för folk och staters suveränitet, utan vilka det kan inte finnas någon form av demokrati.
Det är dags att kämpa för att återuppbygga det mänskliga samhället efter en lång period av barbari.
Anteckningar:
1. ”Russia and China in the Balance of the Middle East: Syria and other countries” av Imad Fawzi Shueibi, Voltaire Network, 27 januari, 2012.
