En förkastlig form av avund är ett obegränsat förakt för de välsignelser som har skänkts till den man avundas. Därför,
när man föraktar något, känner man sig sårad och överväldigad av deras blotta existens, och det blir en sjukdom i
hjärtan, till den grad att man njuter om dessa välsignelser tas bort från den man avundas, även om det inte leder
till någon nytta för honom själv, förutom att ha tagit bort smärtan från hans själ.

För att denna känsla av smärta och bitterhet ska försvinna från den avundsjukes själ, måste denne kontinuerligt
övervaka den han avundas, för att finna tröst när denne förlorar dessa välsignelser, och i vissa fall kan det bli
värre, som när den man avundas lider av någon sjukdom, och avundsjukan går till den extrem att man önskar att denne
inte återhämtar sig.

Profeten (fvmh) sade: ”Jag svär vid Honom som
har min själ i Sina händer! Ingen av er kommer att tro förrän ni önskar för er broder det ni önskar för er själva”
(Bukhari och Muslim).

Han sade också: ”Det bör inte finnas avundsjuka förutom i två fall: (på) en person som Allah har beviljat visdom, som
hanterar det i enlighet med den och lär den till folket; och (på) en person som Allah har beviljat rikedom och
egendom tillsammans med förmågan att spendera det för sanningens skull.” (Bukhari och muslim).

Ibn Umar (mGvnh) sade följande: ”(Och) en person
som Allah har gett Koranen och reciterar det natt och dag, och en person som Allah har beviljat rikedom och egendom som
han spenderar i välgörenhet dag och natt.”

Avund kan uppstå till följd av fiendskap, stolthet, egoism, önskan om ledarskap eller själens förorening. Utifrån
detta är fiendskap den allvarligaste orsaken, vilket leder till ondska och detta i sin tur gör att man törstar efter
hämnd och glädjas åt varje olycka som kan plåga ens fiende.

Imam Al Ghazali (mGvnh) sade i sin bok Al Ihya: ”Se upp för avundsjuka, för det är en av hjärtats dödliga sjukdomar,
och det finns ingen medicin för hjärtsjukdomar förutom genom kunskap och handling. Den kunskap som kan lindra avund
sjukdomen är, utan tvekan, att känna till att avund är dödlig för folkets världsliga liv och för deras religion. Det
innebär ingen fara för den person man avundas i fråga om dennes liv eller religion, å andra sidan, den person man
avundas kan till och med gynnas av denna avund.

Faktum är att avund verkligen är farligt för den avundsjukes religion, eftersom det är genom denna avund han hatar
Allahs plan och de välsignelser Han delar bland Sina tjänare, han hatar även Hans rättfärdighet, som Han har
etablerat i denna värld på grund av Sin visdom. Därför kämpar den avundsjuke mot och motsätter sig dem. Detta står
emot tron på Guds Enhet.

Dessutom kan den avundsjuke dela med Satan och resten av icke troende, tillfredsställelsen med krisen som drabbar de
troende och för de välsignelser som de tappar bort. Det här är det onda i hjärtat som slukar goda gärningar och
radera bort den som natten raderar dagen. Den person som lider av avund, torteras av det, och alltid kommer att vara
orolig när han ser de välsignelser Allah ger till den person han avundas.”