Vem skulle ha trott att årets Eurovision final skulle träffa oss så direkt. Det faktum att det är Israel som står
som värd för årets bilaga är redan i sig en stark faktor som väcker bland muslimer starka känslor på grund av
landets beteende, men vi ska inte gå närmare på det, vi vet hur det går när man kritiserar Israel, annars får man
fråga Jeremy Corbin (Labour i Storbritannien) eller Ilhan Omar (Demokraterna i USA).

Det som är ännu mer intressant för oss muslimer är Frankrike och Italiens representanter och deras bidrag. Har ni
inte lyssnat på dem än? Gör det och sedan säg, om ni vågar, att de inte är tabubelagda ämne, något vi låtsas som om
att det inte finns, för det är det vi gör.

Båda länder tillhör gruppen som kallas The Big Five (”De fem stora”) inom Eurovisions sammanhang. Det är de länder
som bidrar med mest pengar till Europeiska Radio- och TV-unionen och få alltid vara med i finalen oavsett hur deras
bidrag placerat sig föregående år. Förutom Frankrike och Italien ingår i gruppen Spanien, Storbritannien och
Tyskland. Så vi får räkna med att de kommer att vara med i finalen i Tel Aviv.

Frankrikes bidrag, Roi (Kung), sjungs av Bilal Hassani, en 19-årig erfaren sångare vars föräldrar är
fransk-marockaner. Detta är inte Hassanis första träff med berömmelse. Han är redan ganska känd i Frankrike sedan
hans deltagande i The Voice Kids 2015 när han var 15 år gammal. Han har en stark social media som följer honom med
nästan 500 000 följare på Instagram. Var och en av Hassanis inlägg på Instagram får tiotusentals ”like”, främst på
grund av hans stora personlighet och hans könsneutrala stil.

Bilal Hassani kom först ut som homosexuell till sina fans online när han var 17 år, vilket ledde till som det
brukar en hel del homofobiska och rasistiska angrepp. Han kallades för ”en arab med peruk” av musikkritiker
under den första delen av Eurovisions tävling i Frankrike.

Roi är en stark låt vars text tar upp hans kamp för att hitta sin identitet under uppväxten. Homosexualitet är
inte precis något en muslimsk familj vill gärna diskutera eller acceptera i sitt hem men det sker och det är inte
bara familjen, men hela gemenskapen som har det svårt att hantera frågan vilket utnyttjas flitigt av islamofober.

Italiens bidrag, Soldi (Pengar), sjungs av Alessandro Mahmood, vars mor är italienska och fadern är egyptier. Låten
har uppmärksammats för den känslomässiga texten och den starka uppträdande Mahmood bjuder på när han sjunger, för
att inte nämna musiken som är riktig bra. Den har en text som är tydlig i sin anklagelse om den tomhet som
frånvarande faddrar lämnar efter sig. Vi rekommenderar videon som har gjorts till låten, den är lika stark i sina
bilder som låtens text.

Mahmood vann San Remo festivalen som avgör vem som representerar Italien i Eurovision med stöd av juryn och
mediarepresentanternas röster som jublade när han utsågs till vinnare.

Fenomenen med muslimska barn som växer utan en far är ganska spridd i Europa. Muslimska män som gifter sig med icke
muslimska kvinnor, får barn och sedan överger dem, i de flesta fall för att gifta sig med en ”riktig” muslimsk kvinna
från sina länder hör inte till ovanligheterna. Vissa besöker barnen ibland, andra bryr sig inte alls, det finns
också de som hämtar dem till sina hemländer där de lämnar barnet till sina släktingar, ibland till och med mot
deras mödrars vilja. Oavsett vilket, blir resultatet detsamma i de flesta fall, barnen som växer utan en far som
kan vägleda dem, barnen som ser allt som är förknippad med fadern med en negativ inställning, bland annat Islam.
Och vi vet hur viktig är det ha en förebild hemma, både en far och en mor som ger barnet den trygghet vi alla
behöver för att växa starka i våra övertygelser och ha framtidstro.

Oavsett vad man tycker om de har ämne och Eurovision det finns något vi kan göra, om bara för att förarga
Eurovisions värd, rösta på en av dem, den du tycker bäst. Vem vet, kanske den till och med vinner. Sedan är det upp
till oss att börja öppna våra sinnen för att bygga upp en bättre gemenskap där vi kan hantera alla frågor.