Safa och Marwa hör till Guds symboler. Den som beger sig till Helgedomen för den större eller den mindre vallfärden och då
vill vandra fram och tillbaka mellan dem gör därför ingenting klandervärt. Och den som av frivilja gör en god handling
utöver vad plikten bjuder [skall finna att] Gud, som har kunskap om allt, erkänner [Sina tjänares] förtjänster. (2:158)

Hagar är mänsklighetens symbol av en mors kamp för sin sons överlevnad. Dygden utav denna mors tålmodiga uthållighet i sin
tro ledde till grundandet utav två symboliska monument, Safa och Marwa, två kullar nuförtiden omgivna utav staden Mecka och
Stora moskéns komplex. Här bad, enligt historien, Hagar, modern till spädbarnet Ismael, om vatten i den förtorkade öknen i
närheten av Zam-Zam källan. Hon sprang i ett desperat tillstånd med upphöjda händer sju gånger mellan kullarna och bad Gus
om hjälp. Hon var trött, hungrig och törstig och om hon inte fick näring fanns det en stor risk att hon och henne son
skulle dö.

Genom Guds nåd fick hon till slut sina böner hörda. Ängeln Gabriel uppenbarade sig och slog i marken. Till hennes glädje
såg hon svalt vatten ifrån Zam-Zam källan sippra ut i ökensanden. Hon drack tacksamt av detta vatten med sin son Ismael.

Mer än 5000 år senare, dricks det renaste och heligaste vattnet fortfarande av miljontals pilgrimer och att gå sju gånger
mellan Safa och Marwa såväl som att läppja från Zam-Zam källan har blivit några utav ritualerna vid Hajj och Umrah.

Det borde vara tröstande för dagens mödrar att veta att Safa och Marwa symboliserar en utav muslims bästa egenskaper, –
tålamod (sabr) – och att det härrör till en kvinna. Dessutom symboliserar Hagars situation kvinnans öde reflekterad i
moderskapets ansvar, smärtan vid separation och ångesten av att skydda sin avkomma. Hur ofta har man inte funderat över den
gudomliga visheten kring, Profeten Abrahams förvisning av Hagar och hennes baby Ismael till Meckas ödemark.

Vissa hänvisar till Bibelns argument och menar att det var en hämndhandling utav Sarah (Abrahams första fru). Men sedan,
vid djupare eftertanke, uppstår frågan: Hur kunde en man, som totalt överlämnat sin vilja till Gud, följa dessa påstådda
önskningar av sin första fru och efter så många böner om att få en son, sedan överge honom?

Hagar själv var en ärbar egyptisk kvinna som gavs som gåva till profeten Abraham som kompensation för en egyptisk härskares
avsikter mot hans fru Sarah när de reste genom Egypten.

Bibliska och koraniska urkunder visar att Hagar levde ett ärbart liv, även som slavinna hos profeten Abraham och visade
aldrig brist på respekt mot sin husbonde eller matmor. Hagar som blev Abrahams andra fru för att ge honom en som, eftersom
Sarah var ofruktbar, kunde knappast ha varit medveten om att hon var utsedd till att axla ansvaret för ett stort kall.

Mänsklighetens universella religion som uppstod i Mecka har ett intressant ursprung: eftersom Mecka bestod av ödemark så
kom det dit varken resenärer för handel eller religion och Abrahams ankomst kan inte ha blivit påverkad utav någon känd
civilisation.

När profeten Abraham anlände till Mecka med Hagar och Ismael var det endast markerat med en hög av röd jord. Då var
familjen helt omedveten om att under denna hög fanns resterna av Guds tempel byggd utav Adam, och som snart kom att
återuppbyggas av Abraham och hans son Ismael. Nära denna plats lade Abraham sin son för att vila och gav sedan Hagar en
säck fylld med dadlar och en läderkalebass som innehöll vatten och vandrade ut i öknen. Hagar sprang efter honom och
frågade om Gud hade befallt honom att lämna henne och barnet ensamma. Han nickade jakande och Hagar sade: ”Sannerligen ska
Han inte låta oss gå förlorade.”

De lämnades med få förnödenheter och på den tredje dagen började Hagar och hennes barn att drabbas av törsten plågor i
Meckas dal, mitt i den brännande hettan av öknen och vattnet som profeten Abraham lämnat var slut. Det var i denna stund
som Hagar, fylld med fruktan för sitt enda barns liv, sprang fram och tillbaka mes upphöjda händer sökandes efter vatten i
dalen. Det är till minne utav hennes förtvivlan som alla pilgrimer genomför ritualen att gå mellan Safa och Marwa. Idag
rinner den mirakulösa källan fortfarande på samma plats och den är känd som Zam-Zam källan.

Mor och son bosatte sig på denna plats och levde där i flera år tills profeten Abraham återvände, då Ismael redan vuxit
upp. Då kom Abrahams beslutsamhet i att vilja offra sin son som Gud befallt honom att bli känt som Islam, den totala
underkastelsen eller överlämnandet till Gud.

Efter att åter ha byggt upp Kaaba blev profeten Abraham och Ismael tillsagda att förkunna detta till en plast för
pilgrimsfärd. De läste också en bön om att Gud ska upphöja en budbärare mitt ibland dem för att recitera uppenbarelsen, att
lära ut dess bok och att rena mänskligheten.

Denna bön (du’a), beviljades tusentals år senare i profeten Muhammed (fvmh).

Men den förste som kallade sina anhängare för ”muslimer” var profeten Abraham. Abraham har kallats muslimer urfader. Men
han delade sin viktiga uppgift som urförälder till alla Guds profeter med sina hustrur Sarah och Hagar. Medan Abraham var
den förste muslimska fadern var Hagar den första modern.

Historien om Hagar visar både vackert och gripande hur kvinnor har, lika mycket som män, inkluderats i Guds stora plan för
att upplysa mänskligheten och Hagars prov var inte lättare än det prov som gavs till Abraham. Islam historia är en historia
av både män och kvinnor som lyder Gud och söker att göra det goda och avstå det onda. Båda dessa urföräldrar klarade denna
prövning och visade sig värdiga för den stora uppgift som väntade dem och deras avkomlingar.

Salaam, 1998, Jan-Feb, sida 22-23