I det sjätte året av emigrationen (Hijra), Profeten (fvmh),
beslutade att utvidga sitt uppdrag.

Han skickade åtta skrivelser till olika härskare på arabiska halvön där han bjöd dem in till islam. En av dessa härskare
var Thumamah ibn Uthal.

Thumamah ibn al-Hanifi Uthal var en av de mest kraftfulla arabiska härskare i den preislamiska eran. Han var ledare för hela
Banu Hanifah stammen och hans ord ifrågasattes eller ignorerades inte.

När Thumamah tog emot Profetens skrivelse, kokade han av ilska och avvisade det. Han vägrade att acceptera kallelsen till
sanningen och vägledning. Men ännu viktigare, kände han en önskan att döda profeten och begrava hans mission med honom.

Thumamah väntade sedan på rätt tid att utföra sitt uppdrag men tiden gick och den tonades ner och slutligen glömde han bort
det. Emellertid en farbror påminde honom om planen, som väntade på att fullbordas.

På vägen att förverkliga sina planer att mörda profeten Thumamah träffade en grupp av Profetens följeslagare och han
mördade dem. Detta resulterade i att profeten beordrade hans gripande.

Senare beslutade Thumamah att göra ett ritual besök till Mecka. Han ville gå runt Kaaba och erbjuda djuroffer till sina
idoler (folket i Mecka, innan de konverterade till islam hade placerat hundratals idoler runt Kaaba). Han lämnade området
Al-Yamamah för att åka till Mecka. När jag gick i närheten av Medina, en oväntad händelse inträffade.

En grupp muslimer som patrullerade området fångade Thumamah utan att veta vem han var. De tog honom till Medina och band
honom till en av pelarna i moskén och väntade på att Profeten skulle besluta vad man skulle göra med honom.

När Profeten (fvmh) gick in i moskén såg han Thumamah och frågade sina följeslagare:

– ”Vet ni vem ni har tillfångatagit?

-”Nej, Guds budbärare, sade de.

-”Detta är Thumamah Usal ibn al-Hanifi” sade han. ”De har gjort rätt i att fånga honom.”

Profeten återvände till sin familj och sa:

-”Ta mat och bär det till Thumamah ibn Usal.

Han beordrade sedan att hans kamel skulle mjölkas och mjölken skulle ges till Thumamah. Allt detta skedde innan han talade
med Thumamah.

Profeten närmade sig Thumamah med hopp om att han skulle konvertera till islam.

-”Vad tror du att jag kommer att göra med dig Thumamah? Sade han.

-”Jag tror (i min tankar) på det bästa Muhammed. Om du dödar mig, dödar du en mördare, om du behandlar mig väl kommer du
att göra det med någons kommer att vara tacksam, och om du vill ha pengar (lösen), kan du få vad du vill.”

Profeten lämnade honom sedan i två dagar, och skickade honom från sin egen mat och mjölk från sin kamel. Profeten (fvmh)
åter igen gick till den plats Thumamah var och sa:

-”Vad har du att säga om dig själv?”

Thumamah upprepade vad han hade sagt ett par dagar innan, så profeten gick hem och kom tillbaka nästa dag.

-”Vad har du att säga om dig själv?”

Thumamah upprepade återigen vad han hade sagt några dagar innan, så Profeten sade till sina följeslagare:

-”Frigör Thumamah.”

Thumamah lämnade Profetens moské och tog sig till Mecka där han under palm lund tog ett bad, och återvände sedan till
profetens moské och framför en grupp muslimer sade:

”Jag vittnar om att det inte finns någon gud utom Gud och Muhammed är Guds budbärare!”

Han gick då till Profeten och sa:

”O Muhammed! Vid Gud! I hela landet fanns inte något ansikte jag hatade mer än din, men nu är ditt ansikte den mest älskade
av mig! Vid Gud! Det fanns ingen religion jag hatade mer än din, och nu är din religion mycket kär för mig! Vid Gud! Det
fanns inte något land mer förhatlig för mig än ditt land, men nu är ditt land den käraste till mig! Jag mördade några av
dina anhängare, vad ska du göra med mig?”

”Det ska inte dömas för det Thumamah” svarade Profeten. ”Genom att acceptera islam har du utplånat alla dina tidigare
handlingar, och nu har du framför dig en ny början.”