Man pratar så mycket om islam, och ändå så lite … Det är verkligen en media paradox att efter många år av att
vara nästan i vila har det återfått styrka, särskilt efter dess symboliska uppvaknande orsakad av tvillingtornens
kollaps. Det finns inte en enda dag där massmedia inte publicerar någon nyhet, artikel eller debattartikel som
innehåller ordet Islam, ett faktum som leder till slutsatsen att det inte finns någon annan religion eller livsstil
mer populär (eller populärt impopulärt) under de senaste år. Vi går in i det eftersom det är ett stort träsk.

Den kontroversiella och inte alltid välmenande Bernard-Henri Lévy sade en gång att den verkliga kampen mellan
civilisationerna ligger inom den muslimska gemenskapen. Jag vill tillägga, ännu mer, att det finns inom varje
muslim. En civilisationernas krig, men det är inte en konflikt mellan två homogena och påhittade block (det så
spridda tal om ”vi de goda mot de onda”), men en mer komplex där krampanfallet av olika sätt att leva (eller att
förstå livet), den ohejdbara stadstillväxt och trycket av en förförisk materiell kultur (även som en hägring)
skapar spänningar i en och samma enskild och social kropp. En chock som, ärligt talat, är inte exklusivt för
muslimer. På ett eller annat sätt är det en global egenskap som har som uppenbar konsekvens den exempellösa
miljöförstöringen.

Som levande organismer påverkar vi den miljön där vi bor, vilket i sin tur påverkar oss. Därför är vi ombedda att
ta ett förståelse språng för att se ekologin inte som en disciplin utan som den idealiska platsen där vi kan
integrera aspekter som vi ville skilja (från politiska ideologier till religioner). Det vill säga, att förstå
kroppen och andra organismer som bildar den biologiska mångfalden som ett konkret uttryck för vad vi är över vad vi
tror oss vara. Titta på praxis och de intentioner som ligger bakom varje handling. Fråga dig själv vilken relation
finnas mellan rädsla, våld, brist på acceptans av mångfald och vanhelgande av livet med extrema nivåer av
föroreningar, förstörelse och elände som skakar oss överallt.

Miljö aktivism och islam

Vid toppmötet om klimatförändringar i Istanbul 2009 sade Olav Kjorven, medlem av sekretariatet för FN: s program
för utveckling, ”islams roll kan vara en av de avgörande faktorerna för planeten att gå in i en hållbar framtid.
Det skulle kunna det civila samhällets största rörelse i historian”. Denna fängslande citat kan inte förstås och
kommer inte att kunna förstås så länge, som jag sade i början, fortsätter vi att vara inne i dessa media paradox
där man pratar så mycket om islam, och ändå så lite (fasthållen i våldsamma frågor, från terrorism till genus).
Under tiden fler och fler muslimer världen över arbetar, för att minska konflikten, i återhämtningen av den
ekologiska balansen (ur ett politiskt perspektiv, men också konstnärligt, kulinarisk, vårdinriktad, mm.).

Skälet till det hittar vi inte bara i behovet av att reagera inför sjukdomar och störningar av alla typer som
föroreningarna i miljön för med sig, eftersom detta är en gemensam nämnare för alla internationella miljörörelsen.
Vad som är speciellt med denna trend, och som många kallar ekoislam eller ekojihad, är möjligheten som det ger
muslimer att fullt gå in i islam och alla dess stora och rika arv i ekologisk och hållbar förvaltning.

Den turkiska professor Ibrahim Ozdemir, författare till boken ”Relationen mellan allt och allt” (utgiven av
oozebap) om miljöetik och koranisk perspektiv, skriver följande: ”Koranen, med dess betoning på naturens
metafysiska dimension, ersatte det arabiska hedniska begreppet på detta med en ny och bördig förståelse. Det är
slående att notera likheten mellan denna syn på naturen som något meningslös, utan mål eller syfte, och de idéer
som kommit fram århundraden sedan i den moderna tidens så kallade vetenskaplig översikt. Därför är numera Koranen
lika beredd att motbevisa den materialistiska uppfattningen av naturen och ge en mer holistisk och omfattande
vision kapabel att utveckla en miljöetik.”

Därför börjar man se det som det mest utbredda civila miljörörelsen, eftersom grunden är solid och det som behövs
är att vara medveten om det. På så sätt upplevs inte förändringarna av vanor i förmån på ekologiska parametrar som
ett förräderi mot trossystem, tvärtom, de är islams grundläggande krav som hade begravts av modernitetens bländning
och de koloniala allvarliga konsekvenserna.

Ekojihad, andlig krigföring

Inom kort kommer att finnas att köpa boken ”Ekojihad”, utgiven av Bellaterra förlaget. En medvetenhets öppnande
genom ekologi och halal konsumtion som jag själv skrivit som en inledande essä för att förstå hur detta
gränsöverskridande rörelse artikuleras, ge exempel (från antinukleära fatwor och mot genmanipulerade produkter i
Malaysia eller Indonesien, till Senegals landsbygds sufism eller systemet med gemensamma naturreservaten från 1400
år sedan i Mellanöstern) tillsammans med personliga reflektioner om halal mat och jordbruksekologiska kopplingar,
profeternas roll som modeller för social och miljöaktivism eller tänka om den islamiska världsbilden nyckel begrepp
för att upprätthålla en biologisk verklighet som vi måste värdera med den största vördnaden och vilja. Ämnen som
kan anses marginella, men med en viktig praktisk betydelse och som tillåter oss att etablera partnerskap och
dialoger längre bort från monolitiska inbillningar i ständig konflikt.

* Översättning av den artikel som publicerades i den katalanska tidningen Diari Ara, 30/10/2014