Hamzah Rifaat – TRT World

 

Den svåra situationen för kristna samhällen i Gaza, den ockuperade Västbanken och fram till denna vecka Libanon har blivit en akut fråga mitt i den bredare konflikten i Mellanöstern. När Israel fortsätter sina folkmordskampanjer och ockupationspolitik, utsätts arabiska kristna för omfattande förföljelse, ekonomisk strypning och fördrivning, vilket väcker betydande oro för deras överlevnad och kulturella bevarande.

Tillsammans med den oundvikliga mänskliga kostnaden från våldet, finns det också den mycket verkliga förstörelsen av ett folks kulturella och religiösa arv. I södra Libanon skändade israeliska styrkor en kyrka i den kristna byn Deir Mimas, medan flygbombningar utjämnade den näst äldsta evangeliska kyrkan i Syrien och Libanon.

Dessa handlingar är en del av premiärminister Benjamin Netanyahus mönster att rikta in sig på arabiska kristna, en minoritetsgemenskap med djupa och historiska rötter i regionen.

Betlehem, som tros vara Jesu Kristi födelseplats och en symbol för kristendomens rika historia, är ett exempel. Palestinska kristna i staden har länge lidit av ekonomiska och sociala begränsningar som införts av den israeliska ockupationen. År 2024 införde den israeliska regeringen ytterligare skatter på kyrkor och kristna institutioner i Jerusalem och andra palestinska städer. Dessa skatter, som bryter mot internationell lag, har förvärrat den kristna gemenskapens ekonomiska kamp och tvingat många att överge sina förfäders hem.

Samtidigt har illegala israeliska bosättare tagit mark från palestinska kristna på den ockuperade Västbanken, vilket gjort otaliga familjer hemlösa. Detta förvärras av bristen på internationell intervention, vilket lämnar palestinska kristna att klara sig själva mot systematisk fördrivning och demografisk manipulation. Och det finns mer.

 

Netanyahus demografiska planer

Netanyahus politik har underblåst oro över den avsiktliga marginaliseringen av arabiska kristna. En bosättningsplan från 2024 införd av finansminister Bezalel Smotrich syftar till att koppla illegala israeliska bosättningar i Gush Etzion-blocket till Jerusalem, vilket gör intrång på palestinsk mark, inklusive de få kvarvarande kristna byarna på Västbanken.

Planen förskjuter inte bara kristna invånare utan förändrar också den religiösa och kulturella identiteten i dessa områden. Till exempel riskerar dalen Al-Makhrur, ett sällsynt kristet fäste i regionen, att uppslukas av utvidgningar av bosättningar. Netanyahus tystnad om denna politik tyder på delaktighet i en bredare strategi av tvångsförflyttning och demografisk ingenjörskonst som hotar att radera den kristna närvaron i Palestina.

Trots denna alarmerande utveckling har den internationella reaktionen i stort sett varit dämpad. FN har antagit resolutioner som fördömer Israels ockupation av palestinska områden, men inga konkreta sanktioner eller samordnade åtgärder har följt. Denna brist på ansvarsskyldighet möjliggör fortsatta kränkningar av arabiska kristna, vilket förstärker en oroande dubbelmoral i hur det globala samfundet tar itu med kränkningar av mänskliga rättigheter.

Situationen har väckt sporadisk uppmärksamhet från globala ledare. I slutet av 2024 krävde påven Franciskus en utredning av vad han beskrev som det ”potentiella” folkmordet i Gaza. Men att inrama krisen som ”potentiell” misslyckas med att erkänna den bistra verkligheten: arabiska kristna står inför systematisk förföljelse som uppfyller kriterierna för brott mot mänskligheten, vilket framgår av Internationella brottmålsdomstolens (ICC) arresteringsorder utfärdade mot Netanyahu och andra israeliska tjänstemän.

 

Transnationell agenda för folkmord mot kristna

Förföljelsen av arabiska kristna är inte begränsad till Gaza och Västbanken. Det förblir en integrerad del av Netanyahus transnationella strategi att förgöra arabiska kristna som ses som en del av det bredare ”arabproblem” som Netanyahu har antytt inom Israel, före folkmordet i Gaza.

I Libanon, där kristna utgör mindre än hälften av befolkningen, har israeliska militära aktioner ödelagt områden med kristen majoritet under ett årslångt anfall, intensifierat under de senaste två månaderna före denna veckas vapenvila. Östra Beirut och Libanons norra kust har drabbats av omfattande förstörelse av israeliska bombningar. Kyrkor, viktiga symboler för libanesisk kristen identitet, har förstörts, vilket ytterligare urholkar samhällets kulturella och religiösa struktur.

Noterbart är att dessa attacker mot kristna områden inte är knutna till militära mål, som att rikta sig mot Hizbollah.

Många libanesiska kristna, inklusive framstående politiska personer som Samir Geagea från Lebanese Forces Party, har offentligt fördömt Hizbollahs agerande. Detta undergräver påståenden om att bombningarna är nödvändiga för Israels nationella säkerhet och pekar istället på en medveten kampanj mot arabiska kristna.

 

Inhemsk förföljelse i Israel

De utmaningar som arabiska kristna står inför sträcker sig till dem som bor inom Israels gränser. En rapport från 2024 från det Jerusalem-baserade Rossing Center dokumenterade omfattande trakasserier och egendomsskador riktade mot israeliska kristna, av vilka de flesta är av arabiskt ursprung. Ultraortodoxa sionistiska grupper har varit inblandade i skrämsel- och våldshandlingar, inklusive störande av religiösa tjänster.

Den israeliska regeringen har visat lite intresse för att ta itu med dessa frågor. Netanyahu-administrationen har inte vidtagit åtgärder mot förövarna, vilket signalerar ett tyst godkännande av sådant beteende.

Denna likgiltighet speglar en bredare agenda för sionistisk överhöghet som marginaliserar inte bara muslimer utan även kristna inom det israeliska samhället.

Den systematiska attacken riktade mot arabiska kristna är en del av en större strategi för att befästa judisk överhöghet i regionen genom att förskjuta eller radera icke-judiska samhällen.

För det internationella samfundet utgör detta ett moraliskt imperativ att hålla Israel ansvarigt för sina handlingar. Diplomatisk isolering, ekonomiska sanktioner och militära restriktioner är nödvändiga verktyg för att stävja dessa kränkningar och säkerställa rättvisa för drabbade samhällen.

Tyvärr är globala svar fortfarande otillräckliga. Den svåra situationen för arabiska kristna i Gaza, Västbanken och Libanon understryker det akuta behovet av ett enat internationellt svar för att skydda deras rättigheter och arv. Dessa samhällen är inte bara offer för krig utan offer för avsiktlig politik som syftar till att radera deras närvaro.

I århundraden har arabiska kristna varit en del av Mellanösterns kulturella och religiösa mosaik. Att bevara sina samhällen är inte bara en fråga om rättvisa utan också ett bevis på regionens rika historia av samexistens. Frågan är om det globala samfundet kommer att ta sig an denna utmaning eller fortsätta att blunda för deras lidande.

 

 

Originaltext: After Muslims, Israel’s genocidal war is swallowing Christians too