Abdel alim Lara Llobet – Andalusiska Muslimer

… de som tror och vars hjärtan blir stilla när Guds namn nämns – är det inte så att då Guds namn nämns blir människohjärtat stilla? (13:28)

Allah har befallt i sin heliga Bok att de troende ska ägan sig åt Hans minne (dhikr), dag och natt, högt eller tyst, stående, sittande eller
liggande.

Dhikrullah, som den praktiserades av Profeten (frid vare med honom) och hans följeslagare (Sahaba) och anhängare efter de (Tabein och
Tabein Tabein), och i enlighet med alla forskare, är något som är nödvändig för de troende och en fast befallning från Allah.

Vi kommer att se att Koranen, Profetens sunna och islamiska lärda är alla överens i att rekommendera den som söker vägen till Allah att göra
kontinuerliga dhikr i alla livs tillstånd och söka ofta andras sällskap i dhikr möten.

Här vill vi presentera några bevis på det nödvändiga i att göra dhikr, en beskrivning av några av dess slag och former, åsikter från lärda i
islam om dess doktrin och praxis, med referenser från Koranen och Hadith.

Dhikr som vanligtvis översätts som minne (hågkomst), innefattar också begreppen att nämna, åkallan, påminnelse, förmaning. (1)

Dhikr förstås, i den religiösa känslan, som en praxis av åkallan genom en formel eller ett heligt ord verbalt uttryckt, dhikr khali eller khahri
(högt), eller mentalt, dhikr khafi eller tyst. Man kan utöva det individuellt och ensam under andlig reträtt (khalwa) eller kollektivt vid möten eller
sammankomster med troende. Utöver de tekniker och formerna för dess genomförande är dhikr fortfarande det mest effektiva sättet att
bekämpa mentalt distraktion från vardagen och för att säkerställa en livlig och uppfriskande andlig närvaro som tillåter de troende att delta
med hela sin varelse i tillbedjan av sin Herre. (2)

Läran om dhikr

Imamer och forskares uttalande om Dhikr

Imam Ghazzali (mGvnh) sa:

”Vet att Gud tar bort alla okunnighetens slöjor och leder människan till ett tillstånd av klarsynhet genom sin kontinuerliga Dhikr. Det första
steget i Dhikr är tungans Dhikr, sedan kommer hjärtats Dhikr och slutligen uppenbarelsen av den Gudomliga Närvaron i dhikrs recitatör vilket
gör det onödigt att fortsätta göra dhikr.” (3)

Den stora lärd Shihabuddin Ibn Hajar al-Haythami (mGvnh) sa: ”för den som söker, i ett tidigt skede, innan den blir en Lärd, måste lyda order
från sin sheikh som ger denne både gudomlig kunskap och sharia kunskap. Eftersom han är den store läkaren som har smakat och känt hela
den himmelska visdomen genom att bibehålla Dhikr i sitt hjärta.”

Ibn Qayyim al-Jawziyya (mGvnh) sade i sin bok (4):

”Det finns ingen tvekan om att hjärtat rostar, precis som koppar och silver. Dess polerande medel är dhikr, som förvandlar det till ett slags vit
spegel. Hjärtats rostning beror på slarv och synd. Dess polering sker genom två åtgärder, ånger (5) och dhikr.

Om någons hjärta är grumlig, kommer bildernas reflektion att inte vara tydliga, man kommer att se lögnen som sanningen och sanningen i
falskhetens bild (batil). När hjärtat är alltför rostig, mörknar det i hjärtat, och i mörkret visas aldrig sanning och verklighetens bilder. Det bästa
sättet att polera det är genom dhikrullah.” Han fortsatte i en annan del av boken med (6):

”Om en person vill bli vägledd, bör denne leta efter en person som tillhör dikhrs folk. Om du hittar någon som är från dhikrs folk, som gör
dhikr kontinuerligt och som följer Profetens (fvmh) sunna, bör du hålla fast vid denne.”

Ibn Atallah al-Iskandari (mGvnh) sade (7):

”Genom Dhikr lämnar du bakom dig vanvård och glömska, och håller ditt hjärta närvarande med Allah, den Allsmäktige och Härlige. Det bästa
sättet att närma sig Hans närvaro är genom att recitera ”Allahs” namn med hjärtat och tungan, eller genom att recitera någon av Hans namn,
Hans attribut eller ett av hans kommando eller en av Hans handlingar, eller något arbete som för dig närmare Allah.”

Och i samma bok skrev han:

”Dhikr tar bort ur kroppen orena ämnen som har kommit till av överätande eller genom att äta olagligt mat. Laglig mat rörs inte av det. Så de
skadliga komponenterna kommer att brännas medan de positiva komponenterna blir kvar.”

Abul Qasim al-Qushayri (mGvnh) sade (8):

”Dhikr är det starkaste stödet i Allahs väg, Azza wa Jall. Ingen kan nå den Gudomliga Närvaron om inte genom kontinuerlig recitation av
dhikr.”

Han sade också: ”Dhikr är en manifestation av helighet, ledstjärnan för föreningen mellan människan och sin Skapare, förverkligandet av
tjänarens vilja att gå genom Allahs väg, ett tecken på äktheten av starten på vägen som leder till Allah och dess utövande är ett tecken på
godhet. Det finns ingenting utöver dhikr. Alla lovvärda egenskaper återgår till dhikr och föds med utövandet av dhikr.”

Han tillade också: ”Dhikr är en solid pelare i Danningens (Allah den Allsmäktige) väg.

Ännu bättre är det grunden för själva denna väg. Ingen kan nå Allah, om inte med en omfattande och kontinuerlig dhikr.”

Moulay al-Arabi ad-Darqawi (mGvnh) skrev (9):

”En av våra bröder sade till mig: ’Jag är ingenting.’ Jag sade, ’Säg inte: Jag är ingenting och inte heller ’jag är något’. Säg inte: ’Jag behöver
det och det’ och inte heller ’Jag behöver inte någonting.’ I stället säg: “Allah” och ni kommer att se underverk.”

En annan bror sa, ”Hur kan man läka själen?” Jag svarade, ”Glöm det och inte tänk på det, för den som inte glömmer sin själ (glömmer sig
själv) kan inte minnas Allah.”

För man kan inte föreställa sig att det är världens existens som får oss att glömma vår Herre. Det som får oss att glömma Honom är vår
existens, vårt egos existens.”

”Vi ser att Dhikr är poleringen av hjärtat och nyckeln till den Gudomliga andetag som återupplivar de döda själar och vägleder dem mot Allah
den Allsmäktiges välsignelser och förskönar dem med Sina attribut och leder dem från ett tillstånd av fullständig vanvård till ett tillstånd av
fullständig uppvaknande. Om vi håller oss upptagna med dhikrullah, lycka och frid kommer att garanteras för oss eftersom dhikr är nyckeln till
lycka och Dhikr är nyckeln till glädje och Dhikr är nyckeln till Guds kärlek.” (10).

Det finns många former av dhikr (hågkomsten av Allah), antingen genom lydnad till Allahs lagar Allah eller genom upprepning av vissa fraser.

Sheikh Sirhindi bidrar till att klargöra förhållandet mellan olika former av dhikr:

”Kom ihåg att dhikr innebär att undvika att glömma Allah på alla möjliga sätt. I motsats till vad människor tror, det hand lar inte bara om att
upprepa Nafi wa ithbat formeln (la ilaha illa Allah) eller repetera ism dhat (Allah). I själva verket varje handling av underkastelse till Allahs
befallningar, vare sig positivt eller negativt, är ett minne av Allah. Även försäljningen där man uppfyller sharia normer är dhikr, likaså,
äktenskap och skilsmässa utförd enligt de shaira lagar är dhikr. För den som utför dessa handlingar i enlighet med det som har etablerats är
medveten om den som har gett dessa lagar och inte glömmer Honom.

Utan tvekan, dhikr innebär att säga Allahs namn och attribut är effektivare och mer användbar för att generera Allahs kärlek och tjäna Hans
närhet, och dhikr som innebär att underkasta sig Allahs bud, fullgörandet av Hans kommandon och avstå från Hans förbud är mindre effektiv
på att producera sådana egenskaper. Men några har förvärvat dessa kvaliteter som en följd av att praktisera dhikr i den meningen att lyda
Allahs kommando och undvika Hans förbud. Men sådana fall är sällsynta. Khwajad Naqshband sade om Zain al-Din Tabyadi att han kom till
Allah genom kunskaps väg.

Å andra sidan dhikr där man nämner Allahs namn och attribut är en form (wasilah) av dhikr där man lyder sharia regler i livet. Därför att det
är omöjligt att uppfylla normerna i sharia i alla aspekter om man inte har en stor kärlek för lagens Givare, och kärleken till Gud beror på dhikr
till Allah, att säga Hans namn och attribut. Därför bör man säga dikhr för att gör denna ädla dhikr.” (11)

”Med minne av Gud menar jag inte bara att minnas med ord men i alla dess former.

När Allah ger order om att ta bort den sista slöjan, kommer man till Yawm-id-Din. Då ser man Honom som man ser månen är i himlen. Bakom
det goda och den onda slöjan ligger sanningen. Därför har Allah ordinera att göra dhikr, för att dessa slöjor ska kunna tas bort. Och Gud har
sagt i Koranen: ”Idag har vi tagit bort slöjan och idag er din vision tydlig och du ser allt.” Och därifrån sade Han: ”Läs din bok, din bok, och
det är tillräcklig med att du själv dömer.” Det är viktigt att göra detta nu och inte vänta tills i morgon för att avslöja varje sida, med att börja med
din, och du kan inte ta bort den här slöjan om du inte minns Gud mycket.

Det finns två typer av minne, minnet med ditt sinnes ord och hjärtats minne.

Genom din tungas ord kommer också ditt hjärta att börja minnas. Och när ditt hjärta minns Allah, kommer då din tunga att sluta, för ditt hjärta
kommer att börja leva i Gud. När du är nära Honom behöver du inte skrika, det skulle inte vara artigt att skrika när du är i Hans närvaro. Och
denna Närvaro är den perfekta närvaro för människan, när dennes hjärta och allt han gör är med Gud. Därför har man sagt att ”Minnet av
Gud är flaggan, och den som har detta minne i sitt hjärta har mer helighet än ett helgon, och där detta minne överger en person, försvinner
denne.”

Precis som allt blod flyter till och från hjärtat, så Allahs omnämnande i hjärtat börjar sprida sig genom kroppen och hela väsen. Så blir varje
handling blir uttryck för minnet av Gud. Handen börjar minnas Honom när den rör något, ögat när den ser, örat när det hör, och hela kroppen
börjar minnas. Och så, med tungan först och sedan till hjärtat, och genom hjärtat sprider sig det till hela kroppen. Då berör handen bara det
Gud vill, ögonen ser bara det Gud vill, öronen hör bara det Gud vill, och sedan börja tungan att tala på ett nytt sätt. Hur? Genom att inte säga
något som kan orsaka Guds vrede. När denna punkt är nådd, är man ett heligt träd, Minnesträdet, och från detta träd allt som kommer ut är
ren. När Guds omnämnande berör hjärtat, är det som ett svärd med vilken du kan döda alla dina fiender, Allahs svärd. Du kan döda din
shaytan, ditt nafs, och din dunya.

Profeten Muhammed sade. ”Om du går genom trädgården för dem som minns Gud, känn dig nöjd.” Och vet också att det perfekta
onnämnande är en förintelse av sig själv i Gud. När ditt minne av Honom blir så, kommer Allah att flytta dig till den högsta nivån av dhikr, som
inte har något slut. Och detta är en kärlek som du aldrig träffat förut, så Gud tar dig från nivå till nivå till den högsta nivån. Som Allah säger i
Koranen: ”Ju mer du tackar Mig, desto mer kommer Jag att ge dig.”

Och vet mina kära vänner att varje bön och allt ni gör har en viss tid, men omnämnandet av Gud inte har en viss tid. När som helst kan ni
minnas Gud, när du arbetar, när du går, när du sover, när du äter … alltid. Därför sade Gud: ”Minns Mig mycket. Minns när du sitter, när du
står, och i alla lägen.” Och en person som var med Profeten frågade: ”De kommandon som Gud har gett oss är många, vilken är det bästa av
dem?” Och profeten, fred och välsignelse av Allah vara över honom, svarade: ”Era tungor måste alltid vara blötta av att nämna Allah.” För det
finns ingen annan väg till Guds dörr än vägen genom hågkomsten av Gud. Till det måste vi använda hela vår tid och all energi, från början till
slutet, allt.

Och så mina kära läsare, använd alla era andetag bara för hågkomsten av Gud och håll ögonen öppna för glömskan. För allt detta, håll
levande minnet, under alla årstider, med tungan om ditt hjärta fortfarande inte nämner Gud, eftersom i början kan Han fortfarande inte vara
närvarande, men om ni fortsätter att komma ihåg, kommer ni att få denna närvaro. Då kommer Allah att öppna för er Minnets Trädgård. När
ditt hjärta får lugnet i hågkomsten, kommer det att vara fylld med ljus och närmare Gud. Och då kommer du genom Honom att bli medveten
om allt här i världen, när ni blir medvetna om er själva.

Tungans hågkomst är al-Awams station, den typiska personen som minns men inte förstår detta minne. Men när minnet når dennes hjärta, så
är al-Khawas minne, speciella personer. Al-Khawas minne är hjärtats minne. Sedan kommer andes minne, den gränslösa visionens station,
oändlig, och man ser Gud som om Han vore framför dig hela tiden. Detta är de perfektas minne (al-Khawas ul-Khawas). Här sitter man i
sanningen i närvaro av den Allsmäktige.

I slutändan, dhikrs sanning når den punkt där man slutar nämna Gud, när man blir nedsänkt i Hans närvaros hav där det finns inga ord. Du
befinner dig inför Gud, och då finns det ingen anledning att åkalla Honom. Precis som när man reser, man behöver ett fordon för att komma
fram, men när man är framme, behövs det inte längre. Men detta betyder inte att man gör sig av med fordonen, man bevarar den hela tiden.
Från och med nu, minns du med allt, med hjärta, tunga, händer, allt. Det är den obegränsade vyn. Man hör Allah i allt, i varje röst. När du
lyssnar på musik, hör du minnet, i djurens läte, vid varje fågelsång, i allt hör du dhikr. Detta är den bekräftade frihetens station (Maqam
us-shuhud al-mutlaq), den sanna minne.

När en person når den här stationen, då har man nått dhikrs kärna.

Bönen blir hågkomsten, även sången, allt man gör är att minnas. Det är kärnan i minnet. Profeten Muhammed sade att ”En timme av
hågkomst är bättre än sjuttio års dyrka.” Det innebär att när man vilar och börja gå igenom och bortom allt, bortom vad och varför, ser man
Skaparen av allt. När du är lugn och kommer ihåg detta under en timme, när du går bortom allt och ännu längre, är denna timme bättre än
sjuttio år av böner.” (12)

Anteckningar:

1. Letters of a Sufi Master, Sheikh ad-Darqawi, Anteckningar 4, 29 och 48 vid foten av Titus Burckhardt. Les vertues du Dikhr, Sheikh
   Abdelkader Aissa, s.8. Ed. IQRA. Paris, 1996.
2. Les vertues du Cheikh Abdelkader Aissa, s.7. Ed. IQRA. Paris, 1996.
3. Kitab al Arba’in fil-Usul al-Din, s. 52-55.
4. Al-Wabil as-Sa’ib, s. 52
5. Begäran om förlåtelse (al-istighfar)
6. Al-Wabil as-Sa’ib, s. 53
7. Miftah al-Falah (Nyckeln till framgång), s.4
8. Risalat al-Qushayriyya
9. Letters of a Sufi Master, s.18.
10. The Naqshbandi Sufi Way, history and guidebook of the Saints of the Golden Chain, Sheikh Muhammad Hisham Kabbani
11. Sufism and Shari’ah: A study of Shaykh Ahmad Sirhindi’s effort to reform sufism, Muhammad Abdul Haq Ansari. sid. 232-233.
    Ursprungligen skrivelser av Sheikh Sirhindi, Vol. II: 46.
12. Sufi läror av Sheikh Mohammad al-Jamal Rifa`i as-Shadhuli.