Noam Chomsky
Det israeliska angreppet mot Frihetsflottan (Freedoms Flotilla) som transporterade humanitärt bistånd till Gaza chockade världen. Att kidnappa fartyg på internationellt vatten och döda passagerare är naturligtvis ett allvarligt brott. Men brottet är inte nytt. Under decennier har Israel kidnappat fartyg mellan Cypern och Libanon. De har kidnappat och dödat passagerare och ibland har de hållits som gisslan i israeliska fängelser.
Israel förutsätter att de kan komma undan med dessa brott eftersom USA tolererar det och Europa för det mesta följer Washingtons exempel.
Precis som redaktörerna för The Guardian påpekade med rätt den 1 juni: ”Om en grupp beväpnade somaliska pirater hade bordat igår sex fartyg på öppna havet och dödat minst 10 personer och skadade många fler, en förtrupp från Nato skulle redan i dag vara på väg mot Somalias kust.”
I detta fall kräver NATO fördraget sina medlemmar att de ska komma och hjälp ett medlemsland i Nato, Turkiet, som attackeras till sjöss.
Den israeliska förevändningen för attacken var att frihetsflottan transporterade material som Hamas skulle kunna använda för att skjuta raketer in i Israel. Den ursäkten är inte trovärdig. En tillräcklig anledning är att Israel kan göra slut på hotet från raketerna med fredliga medel.
Bakgrunden är viktig. Hamas sågs som ett stort terrorhot när de vann det fria val som hölls i februari 2006. USA och Israel eskalerade kraftigt sin straff mot palestinierna, nu för brottet att rösta på fel grupp.
Gazas belägring, däribland en marin blockad blev resultatet. Gazas belägring trappades upp kraftigt under 2007, efter att ett litet inbördeskrig gav Hamas full kontroll över det territoriet. Det som ofta beskrivits som en militärkupp var för övrigt uppmuntrat av USA och Israel, i ett tydligt försök att ogiltigförklara valen som förde Hamas till makten.
Detta har varit allmän känt sedan åtminstone april 2008, när David Rose i Vanity Fair rapporterade att George W. Bush, USA:s nationella säkerhetsrådgivare Condoleezza Rice och Elliott Abrams ”stödde en väpnad styrka under befäl av Fatahs starke Muhammad Dahlan, vilket ledde till ett blodigt inbördeskrig i Gaza och lämnade Hamas starkare än någonsin”.
I Hamas terrorism ingår uppskjutande av raketer mot närliggande israeliska städer, något brottslig utan tvekan, men bara en bråkdel av USA och Israels rutinmässiga brott Gaza.
I juni 2008 nådde Israel och Hamas ett avtal om eldupphör. Den israeliska regeringen erkände officiellt att tills Israel bröt mot avtalet den 4 november samma år och invadera Gaza och dödade ett halvt dussin aktivister från Hamas, hade Hamas inte skjutit en enda raket. Hamas erbjöd sig att återuppta vapenvilan. Det israeliska kabinettet diskuterade erbjudandet och förkastade det, de föredrog att lansera sin kriminella invasion av Gaza den 27 december.
Liksom andra länder har Israel rätt att försvara sig. Men hade Israel rätt att använda våld i Gaza i självförsvars namn?
Internationell rätt, inklusive FN-stadgan är tydlig, en nation har en sådan rätt bara om de fredliga medlen har uttömts. I detta fall försökte man inte ens använda sådana medel, fast, eller kanske för att de hade alla möjligheter att bli framgångsrika. Således var invasionen en rent kriminella aggression, och detsamma kan sägas om israelernas användning av våld mot frihetsflottan.
Det är en helt vild plats, skapat för att hålla djuren vid liv i burar, så att de internationella protesterna minskar men knappast mer än så. Det är den sista etappen av de israeliska planer som ritades för länge sedan och som stöds av USA för att separera Gaza från Västbanken.
Den israeliska journalisten Amira Hass, en ledande expert på Gaza, beskriver historien om separationsprocessen. ”Restriktionerna för palestinierna rörelsefrihet som Israel introducerade i januari 1991 vände tillbaka en process som inleddes i juni 1967.
”Då, och för första gången sedan 1948, en stor av det palestinska folket levde på ett enda lands öppna territorium, ett land i och för sig, som var ockuperad men ändå hel …”
Hass sammanfattar: ”Den totala separation mellan Gaza och Västbanken är en av Israels politik största framgångar, den syftar till att förhindra ytterligare en lösning som bygger på internationella beslut och avtal, och i stället göra ett avtal baserat på Israels militära överlägsenhet … ”
Frihetsflottan ifrågasatte denna politik och därför måste förstöras.
En ram för att lösa den israelisk-arabiska konflikten har funnits sedan 1976, då de arabiska staterna introducerade en resolution från säkerhetsrådet som bygger på två stater på den internationella gränsen som inkluderar alla säkerhetsgarantier från FN: s resolution 242, som antogs efter juni-kriget 1967.
De huvudsakliga principer stöds av så gott som alla, även Arabförbundet, de Islamiska Staters Organisationen (inklusive Iran) och andra icke-relevanta aktörer, inklusive Hamas.
Men USA och Israel har lett motståndet mot avtalet för tre decennier, med ett viktigt och högst informativt undantag. Under den sista månaden av president Bill Clintons mandat period, januari 2001, började Clinton förhandlingarna i Taba, Egypten, som nästan nådde till en överenskommelse enligt deltagarna, innan Israel satte stopp för förhandlingar. Idag, kvarstår det grymma arvet efter en misslyckad fred.
Internationell rätt kan inte verkställas mot mäktiga stater, förutom av sina egna medborgare. Det är alltid svårt, särskilt när väl uttryckta åsikter hävdar att brottet är berättigat, uttryckligen eller med en underförstått accepterande av en kriminell bakgrund, som är mer lömsk, eftersom den gör brottslighet osynlig.
Chomsky är professor emeritus i lingvistik och filosofi vid Massachusetts Institute of Technology i Cambridge.
