Yusef Bouifrouri

Följande artikel är inte någon anklagelse. Den är inte heller något okänt för oss muslimer, utan den är en del av den
verklighet vi alla känner till och lever i. Jag kallar den ”Det stora muslimska skådespelet”, andra kan kalla den
generationsgap, ”respekt för de äldre” eller ”rädsla för att förstöra familjens stolthet”, mm.

Det vi alltså tänker diskutera kring är den muslimska familjens situation, eller man kanske kan kalla det uppriktigheten i
den muslimska familjen.

Varför detta är så viktigt att diskutera är just på grund av att familjen kan sägas utföra tegelstenarna i den mur som kan
kallas för samhället. Ifall tegelstenarna är av dålig kvalitet eller vacklar kommer hela muren vara av dålig kvalitet och
vackla. Slutligen kommer muren att falla ihop. Min åsikt är att vår ”mur” redan fallit ihop för flera hundra år sedan.
Frågan är när vi tänker börja bygga upp den igen, eller om vi överhuvudtaget vill göra det.

En sådan uppgift kommer kräva uppoffring från samtliga individer i det muslimska samhället. Ni kanske känner igen mitt
resonemang. Ja, det är tagen från Profetens uttalande om att muslimerna är som en kropp, gör en del ont känns det i hela
kroppen (Bukhari)

I dagens läge känns det som alla muslimer kämpar för att hålla sin heder och ära på ytan, den muslimska familjen skall
alltså se ut att må bra ut på ytan, medan familjemedlemmarna kanske lider, ja kan rent av tycka illa om varandra. Man har
glömt den verkliga uppriktigheten mellan familjemedlemmar, som kan skänka familjen trygghet och stabilitet vilket därefter
kan resultera i trygghet och stabilitet för hela det muslimska samhället.

Vad jag är ute efter är att det är dags för oss muslimer unga och äldre, barn och föräldrar att bli uppriktiga ifall vi
skall kunna resa oss upp från vår situation, någonsin. För att överhuvudtaget kunna påbörja detta måste vi alla erkänna att
vi är berörda. Profeten sade, ”Allah förändrar inte ett folks situation förrän de förändrar sig själva”.

Det duger inte att se felen i alla andra muslimska familjer och fortsätta ”skådespelet” i sin egen familj, vilket många
muslimska familjer verkar ägna sig åt idag. Det är också detta som jag vill påstå ger upphov till det ytliga skådespel som
vi befinner oss i, att folk inte kan sluta prata om varandras fel, att de inte kan sluta upp med att sprida rykten om
varandra.

Detta är för övrigt en allvarlig synd, för Profeten (fvmh)
sade: ”Den som bär på skvaller kommer inte att beträda paradiset” (Muslim) samt ”Undvik misstänksamhet, för misstänksamhet
är den värsta lögnen i talet och var inte nyfikna på varandra och spionera inte på varandra och känn inte avundsjuka mot
varandra, och hys inte illvilja, och hys inte motvilja och fientlighet mot varandra. Och var goda bröder och tjänare till
Allah.” (Muslim)

Tänk inte ens på att förneka att detta existerar i din omgivning, för hade inte detta funnits i majoritet bland den
muslimska befolkningen, hade vi inte befunnit oss i den pinsamma situation vi är idag.

Denna situation verkar påverka hela muslimska länder, som istället för att sluta sig samman och arbeta gemensamt, arbetar
med att hålla uppe nationalism och bjuder på TV program som visar upp bördiga åkrar, arbetande människor i fabriker, skolor
med datorer och fräscha lokaler, härliga badstränder, välmående familjer med små runda barn mm. Det ser helt enkelt ut som
om det var fråga om länder som befinner sig på en materiel levnadsstandard långt bättre än den som finns i västvärlden.

Vi som har varit i muslimska länder har däremot sett det som ingen vill se. Människor i trasiga kläder som sitter med
handen utsträckt hela dagarna, oftast med ett barn eller flera runtomkring sig, slitna hus, mutade tjänstemän, ohygieniska
sjukhus, en mycket liten rik elit som förtrycker den stora massan, den stora massan i sig består också av en hierarki, där
så fort en människa får en maktposition över en annan, förnedrar han eller hon den underdånige på alla möjliga sött, det är
här som det finns folk som fortfarande pratar om att jag har det och det efternamnet, min familj är utav den och den fina
släkten och vårt folk är si och så överlägset. Att det muslimska folket aldrig skulle överge dessa vanor, med att skryta om
sitt efternamn finns emellertid bekräftat av ett uttalande från Profeten.

Vi alla känner till dessa saker, men vi skyller på makthavarna i dessa länder. Ja, det är de som förtrycker och lever i
sina lyxpalatser och blundar för alla orättvisor, hör man alla klaga. Men vems fel är detta egentligen, är det inte på
grund av att alla i ett samhälle har lämnat de islamiska värderingarna och istället jagar anseende i det jordiska livet
så att folk ska säga, ”den och den är en stor man, hans barn är så fina, han är utav den och den släkten, han har det och
det yrket…” Min egenåsikt är att man inte kan skylla på makthavarna för det finns ett islamiskt ordspråk som säger: ”Såsom
ni är, blir eran ledare.”

Här vill jag också nämna en koranvers till stöd för detta:

Sanningen är alltså att vi är precis som våra ledare, tycker vi att de är ruttna och fördärvade så är vi det också, och det
beror på oss för det är vi som har manat fram dem. Våra ledare är alltså helt enkelt de som nått allra högst i den
karriärstege som vi själva anordnat och är med och tävlar i, varför skall vi då klaga så mycket på dem? Är det kanske inte
så att många utav oss skulle bete sig likadant om vi nådde deras position?

Vad jag efterlyser är att den muslimska familjen sätter sig ner och efter att ha erkänt för sig själva att de inte är
”perfekta”, utan att det finns problem i familjen, för att därefter kunna uppvisa den trygghet och stabilitet som krävs för
att låta den svage i familjen våga säga vad som sker i dennes liv och tycka till om familjen, utan att få katastrofala
påföljder eller straff.

Tyvärr förekommer det att den svage i familjen, ett ungt barn eller en kvinna som om den talar, kan få stryk, bli skickad
till familjens ursprungsland och få utstå diverse andra bestraffningar. Om ni som familj gör detta är ni precis som den
förtryckande makthavaren, som hugger huvudet av dig om du vill vara ärlig, ni tillhör då de som aldrig vill resa upp den
muslimska nationen från askan, utan vill ligga kvar och kräla i de samhällets botten i vilket samhälle ni än befinner er i,
vare sig muslimskt eller icke muslimskt.

Det finns inte heller någon rapportering i några källor om att Profeten någon gång skulle ha ens så mycket som höjt sin
röst mot sin familj eller tjänare, detta kanske är något som vi kan lära oss något utav. Låt också oss påpeka att det inte
är någon lösning om man skickar denne familjemedlem till ursprungslandet, för ursprungsländerna är, enligt min åsikt,
källan till den fördärvade moral och pinsamma situation vi befinner oss idag.

Vill ni att den familjemedlemmen skall lära sig den ”moralen” och lära sig delta i ”det stora skådespelet”, har ni inte
uträttat mer än att ni har bidragit till att plocka bort ännu en tegelsten från den redan sköra ”muslimska tegelmuren”.
Förresten hoppas jag att man inte är så felinformerad att man tror att de dåliga element man vill undvika, till exempel här
i Sverige, inte finns i denna tredje världs länder.

De finns. Men de kommer inte fram till ytan då väldigt många är deltagare i ”det stora muslimska skådespelet”. Ni kanske
själva har märkt att människor i dessa länder är oerhört förtjusta i den västerländska livsstilen och ser upp till den,
säger du till dem att du bor i Europa, stönar och suckar de förtjust och längtande och påtalar för dig hur lycklig lottad
du är.

Om ni väl har tagit er förbi även detta svåra stadium kan ni kanske på allvar börja bygga upp en riktigt fungerande
muslimsk kärnfamilj, där alla individerna i familjen kan njuta av tryggheten och stabiliteten. Här kan vi då finna familjen
där man verkligen stödjer varandra och där man hjälps åt för att bli av med värken i en kroppsdel så att hela kroppen kan
må bra. Det är familjen som inte bara går och tar en bedövningsspruta för att bli av med värken utan verkligen försöker
hitta en medicin.

Här kan man alltså känna ett städ och trygghet från familjen då man står inför ett problem och behöver hjälp, istället för
att fortsätta den destruktiva linje, vi befunnit oss på så länge.

Kom ihåg att ni också gör allt detta för den muslimska nationens skull, och mår den muslimska nationen bra kommer onekligen
hela världen att må bra, för är det så att Allah, Den Nåderike, Upphöjde och Allsmäktige, har sagt till Profeten (fvmh) att
NI UTGÖR det bästa samfund som fått uppstå [bland och] för människorna … (3:110)

Kom ihåg att vi har ett ansvar om att förmedla denna religion och så som vi mår nu som ummah (nation), har vi haft väldigt
svårt att övertyga folk att man lever lyckligt som muslim. Vi måste göra oss av med det som i Islam så föraktfull kallas
att man gör någon bra handling för ”ri’a an naas”, alltså bara för att andra människor skall se på en och dör man har glömt
bort att om man gör en uppskattad god handling annat än för Guds skull, är den inte accepterad av Honom. Profeten säger
följande: ”Den som avsiktlig låter folk höra om hans goda gärningar, för att vinna deras beröm, (angående honom) kommer
Allah låta folk veta hans verkliga avsikt (på Återuppståndelsens dag), och han som gör saker offentligt för att visa upp
sig och vinna folks beröm, (angående honom) så kommer Allah att avslöja hans verkliga avsikt (och förödmjuka honom).
(Bukhari)

Låt oss nu en gång för alla resa på oss och visa världen att vi verkligen är de människor som Allah sänt som ett föredöme
och göra rätt för den fina gåva som Allah har skänkt oss, genom Islam. Vi har receptet som historiskt bevisar och bekräftar
att vi kommer att bli framgångsrika om vi följer det, så låt oss börja redan idag!

Observera att jag i denna diskussion inte vill mana folk till att gå runt och börja bekänna för varandra synd de gör, vilka
man skal försöka dölja enlig Islam och be om förlåtelse hos Gud för samt ångra. Enligt ett uttalande från Profeten,
”Tjänaren (vars fel) Allah döljer i denna värld, kommer Allah också dölja (hans fel) på Återuppståndelsens dag” (Muslim)
samt ”Alla människor kommer att bli förlåtna för sina synder förutom de som offentliggör dem.” (Muslim)

Det jag däremot bland annat eftersöker, är att när en familjemedlem tvingas leva ett ”dubbelliv” vilket är fallet bland
exempelvis många muslimska ungdomar som lever i västerländska samhällen och inte visar den sida de har när de är utomhus,
hemma och tvärtom. Skulle de mötas av förståelse från familjen och samhället skulle de kunna föra ihop sin personlighet och
arbeta på att uppnå en balans och jämvikt i sitt liv och slippa det krävande skådespel som de ofta måste hålla uppe för de
olika parterna i tillvaron. Därefter skulle vi på allvar kunna börja bygga upp en uppriktig muslimsk identitet i den
muslimska nationen.

Det krävs alltså att man påbörjar en öppen diskussion mellan generationerna, för att ungdomarna håller sig för sig själva
och de äldre för sig själva hör egentligen inte till Islam. Profeten (fvmh) hade följeslagare i alla åldrar. Det finns
också dokumenterat att han vid vissa tillfällen valt ungdomar till att inneha maktpositioner.

Den islamiska uppfostran (adab) lär oss också att ha respekt, även för barn vilket inte längre efterföljs. Ta exemplet jag
hörde från en muslimsk imam, då en ung pojke sitter bland en samling män och innehar en bekväm plats. Så kommer en äldre
man och schasar bort honom, eftersom man tycker att pojken är liten och ska respektera de äldre och därmed lämna plats.

Detta är inte ett islamiskt beteende. Tänk på hur du har förnedrat barnet bland alla vuxna människor, som han säkert ser
upp till och försöker var en utav. Tänk på om han fortfarande kommer se upp till dig och de som sitter runtomkring honom.
Har du tänkt på att han kan börja tycka illa om dig? Har du tänkt på hur han kommer att bete sig mot sin omgivning, när han
lärt sig hur han ska uppnå en bekväm position bland folk? Javisst! Även ett sådant litet exempel på beteende kan ha en
mycket stor inverkan på et barns psykiska utveckling och hur kommer det kommer att bete sig i framtiden.

Hur mycket bättre vore det inte om du nästa gång kunde fråga snällt om han vill dela med sig av sin plats, för att du också
skulle vilja vara med och sitta. Då kanske barnet lär sig utav dig, att agera likadant och kommer dessutom att tycka om dig
för den fina behandlingen och respekten du visat. Är du åskådare till situationen så kan du alltid säga till den som
behandlar den andra orättvist att han inte bör göra så. Då kommer åtminstone barnets stolthet att inte såras och nästa gång
han ser någon bli orättvist behandlad kommer han åtminstone säga till att detta är fel.

MEN DE troende, männen såväl som kvinnorna, är varandras [sanna] vänner och fasta stöd; de anbefaller det som är rätt och
förbjuder det som är orätt och förrättar bönen och betalar allmoseskatten och de lyder Gud och Hans Sändebud. Dem skall Gud
visa barmhärtighet. Gud är allsmäktig, vis. (9:71)

Salaam, Nov-Dec 1998, Sida 19-21