Mhamed Krichen – Middle East Monitor

Israel och dess folk förblev döva för resonemang i mer än en månad efter den 7 oktober, då ingen vågade tala om något annat än en överväldigande önskan om mer hämnd mot palestinierna i Gazaremsan. Det spelade ingen roll om det var civil infrastruktur som skulle förstöras, sjukhus eller skolor, det spelade inte heller någon roll om offren var kvinnor och barn. Ingen ville veta vad som egentligen pågick i Gaza. På många sätt är det fortfarande så, men det har skett en liten men viktig förändring i israelisk media.

I en Haaretz-artikel av Gideon Levy – ”Giora Eilands monstruösa Gaza-förslag är ond i sikte” – skrev den välkända israeliska journalisten känd för sina djärva och modiga åsikter: ”Utländska journalister som kommer hit kan inte tro sina ögon: Gazas lidande finns inte. Israel har inte dödat tusentals barn och inte vräkt en miljon människor från sina hem. Gazas offer är helt ur bilden, borta inte bara från det offentliga samtalet utan även från de dagliga nyheterna.” Han tillade: ”På israelisk tv, ensamma i världen, dödade vi inte barn. Enligt israelisk media har (Israel Defense Forces) inte begått ett enda litet krigsbrott i detta krig.”

Denna kollektiva dövhet kombinerar förnekelse med hämndlust, men den har börjat knaka lite de senaste dagarna, bara lite, men det är en spricka som är värd att bevaka. Det är bara i vissa utspridda tidningsartiklar och tv-program, och inte inom den politiska klassen eller militärledningen.

Vändpunkten var i första hand den tillfälliga vapenvilan, mer än något annat, och var relaterad till förödelsen av Gaza eller Israels rykte i väst, vilket gradvis ändrade tonen i det initiala blinda raseriet.

Haaretz är nästan den enda israeliska tidningen där du kan läsa artiklar som utmanar det rådande narrativet. Detta har fått en del extremister att uppmana till ett slut på statligt stöd genom annonser eller prenumerationer. Den publicerade en artikel i söndags av journalisten Iris Leal där hon sa att gisslan som Hamas hållit kunde ha släppts för en månad sedan, men allmänheten var inte redo att höra det, och att skillnaden som gjorde dagens situation möjlig var ingenting mer än ”den israeliska allmänhetens mognad”. Författaren avslutade med att säga att allmänheten snabbt måste inse att Israel inte kommer att gå segrande ur denna katastrof och att den enda öppna vägen är att få tillbaka alla tillfångatagna individer till den allra sista. Även om detta inte kommer att bli en seger, påpekade hon, kommer det att trösta själarna lite.

​Denna gradvisa omvandling, som för närvarande är begränsad till media, skulle inte ha dykt upp lite i taget utan två grundläggande saker: den legendariska ståndaktigheten hos folket i Gaza trots all den massiva förstörelsen, och motståndets förmåga att skada ockupationsstyrkorna, även om detta inte har erkänts officiellt. Båda öppnade vägen för den tillfälliga vapenvilan och utbytet av gisslan och fångar. Vapenvilan tillskrivs en förändring i Washingtons och europeiska huvudstäders position. Många var extremt generade över det vansinniga dödandet av försvarslösa kvinnor och barn som sågs i realtid på sociala medier, trots de bästa försöken från västerländska medier att täcka över omfattningen av folkmordsangreppet.

Nu har samma media börjat backa från sin orimliga pro-israeliska partiskhet. Andra berättelser om vad som händer i Gaza har börjat dyka upp och ersätter fördömandet av den 7 oktober utan sammanhanget av vad som hände i 75 år före den ödesdigra dagen eller, faktiskt, vad som har hänt sedan dess.

Denna trend kan bli tydligare med videoklippen som visar fångväxlingen under de senaste dagarna.

Det finns en skarp kontrast mellan behandlingen av palestinska fångar som hålls av de israeliska ockupationsmyndigheterna och hur de israeler som hålls av Hamas behandlades.

Israeliska tv-talkshower hade inget annat val än att berömma vad de hörde från fångar om vad Al-Qassam-brigaderna gav dem, såsom mat, medicin och aktiviteter.

Den största utmaningen nu är att denna förändring sprider sig till de israeliska beslutsfattare som fortfarande hotar att återvända till kriget efter vapenvilan. Detta kan ha börjat redan, med förre premiärministern Ehud Olmert som sa att regeringens tillkännagivande om eliminering av Hamas ”gav orealistiska förväntningar” och att ”Israel borde erbjuda sig att inleda förhandlingar om en tvåstatslösning med den palestinska myndigheten omedelbart efter slutförandet av kriget.” Det här blir ännu en omgång som inte är mindre komplicerad.

Originaltext: There’s a slight but important shift in the Israeli media