Ett av de bästa programmen som man hittar på TV för att förstå världen är The World Today, med Tariq Ali. (Den visas
söndagar kl. 21.30 på Telesur i Spanien).

I avsnittet som visades söndagen den 30 augusti, intervjuade Tariq Sinan Antoon, författare, dokumentär producent
och irakisk poet. Beskrivningen av Bagdad under 70-talet är bra för att kunna reflektera över dagens situation. En
stark auktoritär regim i ett samhälle som hade ett av de bästa utbildningssystemen i Mellanöstern, ”västerländsk”,
”modern” med citattecken du väljer, men framför allt djupt sekulära, en stat separat från den teologiska makten.
Kvinnor och minoriteter för vilka de fasor de lider av idag i dessa territorier var otänkbara när man tittar
tillbaka på den scenen.

Bilden som nyhetsmedierna presenterar för oss om ett inbördeskrig, som genereras av bakåtsträvande krafter som
skapar förstörelse, död och sönderfallande stater och att detta gör att en religiös känsla som var dold kommer upp
till ytan, är helt enkelt inte sant.

Den teokratiska hängivenheten hos den så kallade Islamiska Stat är inte någon återhämtning av något från det
förflutna, det är något nytt. En ny uppfinning. Det har aldrig tidigare funnits något sådant.

Detta för att ISIS är en perfekt djävulskt skapelse. De har även en svart flagga som om de hade rådgjort med en
semiotiker från CIA för att skrämma världen.

Tanken om att vi måste ”modernisera” Mellanöstern för att annars dyker upp den terroristiska fundamentalismen har
ingen historisk bekräftelse. Omvänt, västvärldens interventioner skapade allt hemskare monster som inte fanns innan
den amerikanska ”bidrag”. Talibanerna som förstörde historiska reliker i Afghanistan finner sin motsvarighet i den
Islamiska Staten som river ner Palmyras ruiner. Båda grupperna beväpnades av USA. Ingen beväpning i den meningen att
man sålde vapen till dem, de beväpnades genom att de organiserades, rekryterades, ”fick rådgivning” och finansierades av
amerikanerna. Vapnen såldes inte till dem, de fick dem gratis. Talibanerna för att bekämpa Sovjetunionen och ISIS
för att bekämpa den syriska regeringen, inte en tillfällighet, en allierad till Ryssland.

Den islamiska kulturen, historiskt, har underlättat utrymmen för interreligiös samexistens i tider när kristendomen
inte gjorde det. Med alla egenheter hos tusentals människor som den omfattar, den har inte en historia av grymheter
som det vi ser hos ISIS och talibanerna. De är perfekta karikatyrer av skräck.

De är västerländska skapelser. Att den Islamiska Staten river ner Palmyras ruiner visar den omsorg och respekt som i
tusentals år visades av en muslimsk kultur för detta kulturarv. Att de som attackerar dem fortfarande har checker
med färskt bläck från de extra budgetposter som godkändes av den amerikanska kongressen visar hjärnan bakom slakten.

Naturligtvis, alla vaktar sitt eget spel. Den så berömda turkiska engagemang i kampen mot ISIS är en annan lögn som
återspeglas i den omedelbara stölden av syriskt territorium under sken av en ”säkerhetszon” och bombningen av
kurderna, ISI främsta hinder.

Precis som talibanerna var en amerikansk skapelse och man kan fortfarande se det i en video med Rambo som hjälper
”det kämpande afghanska folket”, är ISIS också en västerländsk geopolitisk produkt.

Den vilda, terroristen, individen som producerar paranoia i väst, är en skapelse som inte har något historiskt
rekord men har alla spår av medverkan från underrättelseorgan från några av de Nato-länderna.

Bilden av Aylan Kurdi, det 3 år gamla syriska barn som hittades död i en turkisk strand, chockerade den globala
medvetenheten. Fallet upprepas tusentals gånger. Det är ingen tillfällighet, det har en historia och skälen till att
så många fall förekommer.

Från Afghanistan, Libyen och Syrien, länder som Nato förstörde, kommer flyktingarna som hittar dörrarna till
frälsningen stängda.

Det är en mördarkniptångsmanöver av en imperialism som vägrar att försvinna.

Om det finns något man kan be om till USA och Nato-länderna är att de slutar ”hjälpa till”. Det skulle räcka med att
de tar ut sina klor från de förslavade länderna för att saker skulle finna sin väg.