TMV

Imam Abdullah Haron, född 1924 i Kapstaden, Sydafrika, var en muslimsk imam som kampanjade mot apartheid och rasism, och dog så småningom medan han satt i fängelse för sina aktiviteter mot staten. Imam Haron var den första religiösa prästen i landet som dog i fängelse under Sydafrikas apartheid- och vita supremacistiska regering.

Haron, den yngsta av fem barn, uppfostrades av sin moster på sin fars sida efter att hans mamma gick bort medan han fortfarande var ett litet barn. Efter att ha fått en islamisk utbildning i ung ålder i Saudiarabien, återvände Haron till Sydafrika för att fortsätta resten av sina religiösa studier, och enligt uppgift engagerade han sig också i organisationer som Teachers’ League of South Africa och Non-European Unity Movement.

Haron gifte sig med Galiema Sadan 1950 och utnämndes till imam 1955 och vid 32 års ålder var han en av de yngsta religiösa myndigheterna i landet. Han blev imam vid Stegmann Road-moskén i Kapstaden och blev snabbt en pionjär inom samhällsuppsökande och så småningom anti-apartheidrörelser.

Imam Haron introducerade klasser för vuxna i det muslimska samhället, samt diskussionsgrupper där ämnen kunde väljas av eleverna som skulle diskuteras. Han uppmuntrade också starkt muslimska kvinnor att delta i dessa klasser och diskussionsgrupper, såväl som personer utanför det muslimska samfundet. Dessa diskussionsgrupper och utbildningsklasser var till stor del en av de främsta uppgångarna till hans fulla engagemang i anti-apartheidrörelsen. Ett av hans bestående arv var också att låta moskéns barn sitta längst fram, snarare än bak, medan han ledde bönen.

Aneex Salie, en före detta medlem av ANC (African National Congress) som var pionjär i Sydafrika efter apartheid, sa i ett tal till BBC om den avlidne Imam Haron:

”Han passade inte in i det muslimska prästerskapets mönster som var ganska ritualistiskt. Han var väldigt progressiv, långt före sin tid.”

Imam Haron talade mot den vita supremacistiska regeringen vid den tiden och besökte regelbundet svarta samhällen som levde under apartheid på platser som Langa, Gugulethu och Nyanga, där han fick smeknamnet ”mfundisi”, vilket betyder präst.

Medan han höll mycket av sitt engagemang i anti-apartheidrörelsen hemligt för sin fru och sina barn för att skydda dem från myndigheter, utvecklade Imam Haron nära band med såväl ANC som PAC (Pan Africanist Congress), som båda förde ett väpnat motstånd mot Sydafrikas vita supremacistiska regering.

Imamen talade vid ett offentligt möte i Kapstadens Drill Hall 1961 och kallade apartheidregimen ”omänsklig, barbarisk och oislamisk”. Det var bara fyra år senare, när apartheidregeringen slog till mot antirasistiska aktivister, som imamen och hans familj tvingades bort från sina hem tillsammans med miljontals andra sydafrikaner.

1969 återvände Imam Haron till Sydafrika efter ett hemligt möte med den anglikanska prästen Canon John Collins från St. Paul’s Cathedral i London, som gick med på att smuggla pengar till familjerna till antiapartheidaktivister i Sydafrika. Imamen hämtades och greps av apartheidpolisen, där han påstås ha torterats medan han satt i fängelse. Bara fyra månader senare var imamen död.

Även om säkerhetspolisen vid den tiden hävdade att imamen dog efter att ha fallit i en trappa av misstag, visade Imam Harons obduktion två brutna revben och 27 blåmärken över hans kropp, efter att han hade hållits i isolering med dagliga förhör om sin inblandning i anti-apartheidrörelsen. Apartheidregeringen var inte främmande för användningen av tortyr, och imamens familj kräver fortfarande en ny utredning om dödsorsaken.

Imam Harons död var monumental i Sydafrika, med mer än 40 000 människor som marscherade bredvid hans kista i 10 km tills han lades till vila på Mowbray Muslim Cemetery. Medan hans död skickade chockvågor över hela landet, förblir hans arv av solidaritet, gemenskap och antirasismaktivism en stärkande inspiration för inte bara muslimer utan för sydafrikaner i allmänhet. Victor Wessels, en lärare vid imamens begravning 1969, sa:

”Han dog inte bara för muslimerna. Han dog för sin sak, det förtryckta folkets sak.”

Apartheid upphörde först officiellt 1994 i Sydafrika med valet av Nelson Mandela som den första svarta presidenten i landet, vilket markerade ett slut på ett nästan 50 år långt styre av vit överhöghet i landet. När ett halvt sekel har gått sedan Imam Harons död, blir det absolut nödvändigt för muslimer idag att minnas arvet från en man som denna, som outtröttligt och med sitt liv kämpade för alla folks jämlikhet, oavsett tro eller ras.