Arif Bharakda – The Muslim Vibe

 

Tadzjikistan, ett instängd land i Centralasien, är känt för sina karga berg och antika sidenvägsstäder. Dess postsovjetiska historia är dock präglad av ett komplext och ofta kontroversiellt förhållande till Islam, den tro som utövas av majoriteten av dess befolkning.

Sedan Tadzjikistans regering blev självständig från Sovjetunionen 1991 har den genomfört olika åtgärder för att kontrollera och ibland begränsa islamisk praxis.

Detta tillvägagångssätt har både varit ett svar på säkerhetsproblem och en återspegling av regeringens engagemang för sekularism.

I den här artikeln kommer vi att utforska historien om dessa restriktioner, deras inverkan och det bredare sammanhang inom vilket de har inträffat.

 

Tidig självständighet och inbördeskrig

Efter Sovjetunionens upplösning förklarade Tadzjikistan självständighet 1991. Men den nystartade nationen hamnade snart i ett brutalt inbördeskrig från 1992 till 1997.

Konflikten underblåstes av en blandning av politiska, regionala och ideologiska skillnader, där islamistiska fraktioner spelade en betydande roll. Kriget slutade med segern för regeringen ledd av Emomali Rahmon, som sitter kvar vid makten till denna dag.

Inbördeskriget satte djupa avtryck i Tadzjikistans politiska landskap. Regeringen, som var försiktig med inflytandet från politisk Islam, började se det som ett hot mot den nationella stabiliteten.

Denna uppfattning lade grunden för framtida politik som syftar till att kontrollera religiösa sedvänjor och begränsa Islams inflytande i den offentliga sfären.

 

Reglering av religiös verksamhet på 2000-talet

När Tadzjikistan kom ur inbördeskrigets skugga vidtog regeringen åtgärder för att reglera religiös verksamhet.

År 2005 antogs en ny religionslag, som krävde att alla religiösa grupper registrerade sig hos regeringen. Denna lag syftade till att förhindra spridningen av oregistrerade religiösa organisationer, som sågs som potentiella härdar för extremism.

2005 års religionslag införde också restriktioner för religionsundervisning för minderåriga. Denna åtgärd var en del av en bredare ansträngning för att säkerställa att religiösa läror inte stred mot statens sekulära principer. Regeringen försökte främja en version av Islam som överensstämde med dess vision om nationell enhet och stabilitet.

 

2009 års Föräldraansvarslag

2009 införde Tadzjikistans regering lagen om föräldraansvar, som inkluderade en kontroversiell bestämmelse som förbjöd minderåriga att delta i moskéer och andra religiösa tjänster, förutom begravningar.

Denna lag motiverades med att den skyddade barn från radikal påverkan och att deras utbildning följde sekulära värderingar.

Kritiker hävdade att lagen kränkte religionsfrihet och föräldrars rättigheter. De hävdade att det var en del av en bredare kampanj för att sekularisera samhället och minska Islams roll i det offentliga livet. Trots kontroversen förblev regeringen orubblig i sitt åtagande att upprätthålla lagen.

 

Ökande begränsningar under 2010-talet

2010-talet såg en ytterligare intensifiering av regeringens kontroll över islamiska sedvänjor. En av de mest synliga aspekterna av denna politik var det informella förbudet mot hijab och skägg. Även om det inte var officiellt lagstiftat, fanns det utbredda rapporter om att kvinnor utsatts för påtryckningar att ta av sina hijab och att män tvingades raka sina skägg.

Dessa åtgärder motiverades av regeringen som nödvändiga för att bekämpa radikalism och främja en sekulär bild av staten.

 

Övervakning och kontroll av religiösa ledare

Under denna period ökade regeringen också sin övervakning av religiösa ledare. Imamer och andra religiösa personer var tvungna att få officiellt godkännande för sina predikningar, och kommittén för religiösa frågor fick betydande befogenheter att övervaka religiös verksamhet.

Denna kontrollnivå var avsedd att säkerställa att religiösa läror inte främjade extremism eller utmanade regeringens auktoritet.

 

Stängning av moskéer

En annan betydande utveckling under 2010-talet var stängningen av många oregistrerade moskéer och bönerum.

Regeringen hävdade att dessa stängningar var nödvändiga för att förhindra spridningen av radikala ideologier. Men kritiker såg dem som en del av en bredare strategi för att begränsa Islams inflytande och förstärka statens kontroll över religiösa sedvänjor.

 

Begränsningar för pilgrimsmål

Förutom inhemska restriktioner satte regeringen begränsningar för antalet medborgare som får delta i Hajj-pilgrimsfärden till Mecka.

Dessa restriktioner var skenbart baserade på säkerhetsproblem och behovet av att säkerställa att pilgrimer höll sig till statligt godkända riktlinjer. Men de sågs också som ett annat sätt att utöva kontroll över religiösa sedvänjor och begränsa inflytandet från externa religiösa nätverk.

 

2016 konstitutionell folkomröstning

En betydande milstolpe i Tadzjikistans inställning till Islam kom 2016 med en konstitutionell folkomröstning.

Bland andra förändringar inkluderade folkomröstningen bestämmelser för att stärka statens kontroll över religiösa sedvänjor. Det inkluderade särskilt ett förbud mot politiska partier baserade på religion, vilket ytterligare befäste regeringens sekulära hållning.

 

Hårdhandskar mot religiös utbildning

Regeringen har också riktat in sig på informell religionsundervisning. Myndigheterna har slagit ner mot oregistrerade religiösa skolor och krävt att all religionsundervisning följer statligt godkända läroplaner.

Dessa åtgärder är en del av ett bredare arbete för att säkerställa att religiös lära stödjer regeringens vision om ett sekulärt och stabilt samhälle.

 

Regeringens motivering och kritik

Den tadzjikiskaregeringen motiverar sin restriktiva politik med nationell säkerhet och behovet av att bekämpa extremism. Tjänstemän hävdar att åtgärderna är nödvändiga för att förhindra uppkomsten av radikal Islam och säkerställa nationens stabilitet. De betonar också vikten av att upprätthålla en sekulär stat som är fri från religiös inblandning i politiska angelägenheter.

Denna politik har dock fått betydande kritik från människorättsorganisationer och religionsfrihetsförespråkare. Kritiker hävdar att begränsningarna kränker grundläggande rättigheter till religions- och trosfrihet. De hävdar att åtgärderna är alltför breda och ofta inriktar sig på fredliga religiösa sedvänjor som inte utgör något hot mot den nationella säkerheten.

 

Påverkan på samhället

Regeringens restriktiva politik har haft en djupgående inverkan på det tadzjikiska samhället. För många tadzjiker har åtgärderna skapat en atmosfär av rädsla och osäkerhet kring religiösa uttryck. Särskilt de informella förbuden mot hijab och skägg har setts som påträngande och diskriminerande.

 

Internationella organisationens roll

Internationella organisationer, inklusive FN och olika människorättsgrupper, har uttryckt oro över Tadzjikistans restriktioner för religionsfrihet.

Rapporter och uttalanden från dessa organisationer har uppmanat regeringen att respektera sina medborgares rättigheter att fritt utöva sin religion. Men den tadzjikiskaregeringen har ofta svarat genom att bekräfta sitt engagemang för nationell säkerhet och sekularism.

 

Sammanfattning

Tadzjikistans historia av att begränsa islamiska metoder är en komplex och mångfacetterad fråga. Med rötter i efterdyningarna av ett brutalt inbördeskrig och driven av oro för extremism, har regeringens politik försökt kontrollera och begränsa Islams inflytande i det offentliga livet.

Även om dessa åtgärder har motiverats med hänsyn till nationell säkerhet och sekularism, har de också fått betydande kritik för att kränka religionsfriheten.

När Tadzjikistan fortsätter att navigera i denna utmanande terräng kommer balansen mellan säkerhet och individuella rättigheter att förbli en kritisk och pågående debatt.