Mehdi Hasan – Rebelion

 

”Israeliska ledare slog tre flugor i en smäll”, skrev Reuven Pedatzur, en militäranalytiker för den israeliska tidningen Haaretz. ”De mördade mannen som hade makten att nå en överenskommelse med Israel, de hämnades på någon som hade orsakat en hel del israeliska offer, och de indikerade för Hamas att kommunikationen med den endast kommer att utföras med militär makt.”

Syftade Pedatzur på det israeliska mordet på den höga Hamas-ledaren Ismail Haniyeh, chef för gruppens politiska byrå, i Teheran tidigt den 31 juli?

Nej. Pedatzur dog i en trafikolycka 2014. Hans Haaretz-citat ovan var ett svar på det israeliska mordet på en annan Hamas-chef, Ahmed Jabari, i november 2012, som startade Gazakriget 2012.

Som min tidigare kollega på The Intercept, Jon Schwarz, dokumenterade mycket detaljerat förra året, ”Jabari hade kommit att tro att det var i palestiniernas bästa intresse att Hamas förhandlade fram en långsiktig vapenvila” och hade varit i kontakt med den respekterade fredsaktivisten Gershon Baskin. ”Strax före mordet gav [Baskin] Jabari ett utkast till förslag till en sådan vapenvila för hans granskning och godkännande. Utkastet gjordes i samförstånd mellan Baskin och Hamas biträdande utrikesminister, och Baskin sa också att han tidigare visat det för Ehud Barak, dåvarande israelisk försvarsminister.

Skulle Jabari ha undertecknat en ”hudna”, eller långsiktig vapenvila, mellan Hamas och Israel? Vi kommer aldrig att veta.

Israel har faktiskt en lång och cynisk historia av att mörda Hamas-ledare som är mitt uppe i förhandlingar om eldupphör eller till och med föreslår långsiktiga vapenvila med den judiska staten.

Kommer du ihåg Sheikh Ahmed Yassin, den kvadriplegiske medgrundaren och andliga ledaren av Hamas? Han mördades mindre än tre månader efter att ha föreslagit en långsiktig vapenvila med Israel ”om en palestinsk stat etableras på Västbanken och Gazaremsan.”

Hans efterträdare, Abdel Aziz al-Rantisi, dödades mindre än tre månader efter att ha lämnat ett liknande erbjudande om vapenvila till Israel.

Det finns också mordet på Jabari 2012 av Netanyahu-regeringen, som, som nämnts, granskade ett ”långsiktigt ömsesidigt eldupphör”-avtal bara ”timmar innan han mördades”, enligt Baskin.

Parallellerna mellan 2012 och 2024, mellan morden på Jabari och Haniyeh, är kusliga.

”Han var i kö för att dö, han var inte en ängel eller en rättfärdig fredsman” sa Baskin om Jabari kort efter hans mord, ”men hans mord gjorde också slut på möjligheten att uppnå en vapenvila och även möjligheten att arbeta med egyptiska medlare.”

Detsamma kan sägas om Haniyeh. Mainstream västerländsk media är överens om att Hamas-ledaren – med Hamas-standarder – var en ”pragmatiker”, en nyckelfigur i pågående förhandlingar för att säkra en vapenvila i Gaza och befria israeliska gisslan.

Från Reuters:

”Trots hans hårda språk offentligt ansåg arabiska diplomater och tjänstemän [Haniyeh] vara relativt pragmatisk jämfört med de hårdare rösterna inne i Gaza, där Hamas militära gren planerade attacken den 7 oktober. Samtidigt som han berättade för den israeliska militären att de skulle finna sig i att ”drunkna i Gazas sand”, hade han och hans föregångare som Hamas-ledare Khaled Meshaal rest till regionen för samtal om ett avtal om vapenvila med Israel som förmedlades av Qatar av gisslan för palestinier i israeliska fängelser, samt mer hjälp till Gaza.”

Från Sky News:

”Haniyeh var Hamas pragmatiska ansikte utåt. Han var mindre hård och militaristisk än Yahya Sinwar, som är chef för Hamas inne i Gaza och styr striden. Haniyeh var det offentliga ansiktet utåt för Hamas diplomati i arabiska huvudstäder. Han ledde ansträngningarna att förhandla fram en vapenvila i Gaza.”

Det var den person som Benjamin Netanyahus högerextrema israeliska regering valde att mörda på iransk mark i onsdags.

Därför att?

Enkelt uttryckt vill Netanyahu och hans koalition av fascister och intoleranta inte ha ett avtal för att befria gisslan. De föredrar att fortsätta kriget, oavsett kostnaden för Gazas civila eller deras egna medborgare som fortfarande hålls i enklaven. Trots Joe Bidens löjliga påståenden om motsatsen är det Netanyahu som har varit det största hindret för att nå en överenskommelse om att befria israeliska gisslan i Gaza. Tidigare talesman för gisslans familjer hävdar att Netanyahu avvisade avtalet. Benny Gantz, tidigare medlem av det israeliska krigskabinettet, hävdar att Netanyahu blockerade ett avtal. Israeliska försvarstjänstemän säger till Haaretz att ”Netanyahu omintetgjorde systematiskt förhandlingar för att frige gisslan.”

Det är inget nytt här. För att felcitera Winston Churchill så har Israel alltid föredragit ”krig-krig” framför ”käft-käft”. Israeliska regeringar – särskilt de som leds av Netanyahu – har föredragit att ha Hamas som en permanent fiende – eller som en ”tillgång”, för att citera den nuvarande israeliska finansministern, Bezalel Smotrich – snarare än att försöka nå en permanent överenskommelse med Hamas.

Som den avlidne israeliska journalisten Pedatzur skrev, i sin analys av det katastrofala Jabari-mordet 2012:

”Våra beslutsfattare, inklusive försvarsministern och kanske även premiärminister Benjamin Netanyahu, var medvetna om Jabaris roll i att främja ett permanent vapenvilaavtal… Därför beslutet att döda Jabari visar att våra tjänstemän beslutade att en vapenvila skulle inte vara önskvärt för Israel just nu, och att attackera Hamas skulle vara att föredra.”

Ändra namnet ”Jabari” till ”Haniyeh” ovan, och de orden kunde ha skrivits idag.

Ju mer saker förändras, desto mer förblir de samma.

 

 

Originaltext: La historia israelí de matar a los líderes de Hamás que buscan un alto el fuego