Ashraf El Khabiry

Den falska hotbilden av Islam och muslimer som härskar i västerländsk massmedia och som blandas med en smula ombeskriven
verklighet och mycket myter, är inget nyfött fenomen, utan en utväxt av en gammal ond tistel, med sina rötter i medeltiden
och samtidigt en logisk konsekvens av den snabba utvecklingen och omvälvande händelser i den muslimska världen.

Kommunismens fall ledde till att västvärldens beslutshavare började söka efter en ny fiende, och en del av dem trodde sig
ha funnit denna och kallade den nya utvalda fienden för ”den gröna faran”. Detta är en helt obefogad rädsla, då rådande
omständigheter i de muslimska länderna är sådana att det är omöjligt att förstå vilket slags hot de överhuvudtaget skulle
kunna vara mot någon stat!

Denna obefogade rädsla är historiskt betvingad och den leddes av den medeltida kyrkan med hjälp av korståg och inkvisitions
domar. Den formulerades i orientalisternas skrifter och befästes i och med kolonialismen. Den militära kolonialismen
upphörde för cirka trettio år sedan, då en form av nykolonialismen såg dagens ljus i kulturellt, politiskt och ekonomiskt
tänkande i de muslimska länderna, betvingad av bland annat den ekonomiska beroendeställningen och själva koloniallandets
samhällsstruktur. Vi kan med lätthet dra slutsatsen som många kolonisatörer har gjort: Denna forma av kolonialism är
betydligt bekvämare för kolonialmakten – och blir betydligt billigare! Dessutom betraktar sig västvärlden fortfarande som
en överförmyndare för de muslimska länderna och behandlar dem som ett herrefolk behandlar sina undersåtar, medan en rätt
att kontrollera och få sin vilja igenom närhelst det behagar honom.

Låt oss nu närmare betrakta dessa ovannämnda historiska fakta som är själva stommen i den djupt rotade fiendebilden mellan
väst och öst.

Korståget

Trots att den islamiska civilisationen skilde sig från den europeiska civilisationen när det gäller det andliga och sociala
system, borde de kunnat ha ömsesidig tolerans och respekt gentemot varandra. Vi bör också notera att det i den muslimska
staten i Spanien, Alhambra, som existerade i åttahundra år, levde där muslimer, judar och kristna sida vid sida i en
fruktbar symbios. En liknande samexistens rådde även i Syrien och Egypten. Muslimerna där betraktades som befriare och
föredrogs som statsmakt och administratörer av dem som hade en annan tro. Vidare hade den muslimska sidan alltid visat sin
goda vilja till tolerans och ömsesidig respekt. Som ett gott exempel kan vi nämna kalifen Harun al-Rashid som sände en
budbärare med gåvor till Karl den Store. Men européerna tog inte emot denna utsträckta hand.

De grymheter som utfördes av de ”fromma” riddarna vid korstågen, vandaliseringen och förstörelsen som de lämnade bakom sig
vart de än gick fram i de muslimska länderna (som de invaderade och – förlorade efteråt) sådde giftiga frön av fiendskap
och misstro i kontakterna mellan väst och orienten.

Den ondska som korstågen befäste var ju inte bara av militärt slag, utan även kulturell. De europeiska ledarna spred en
negativ propagandabild av Islam bland befolkningen, som inte fick höra annat än att Islam var en tro som baserar sig på lust och
våld, med enbart formella förpliktelser och ritualer, i avsaknad av en sann tro och rening av hjärtat. Islams profet
kallades av dem för Mahond, Denna benämning av profeten Mohammed (fvmh) har i modern tid använt av Salman Rushdie i hans
”Sataniska verser”. Av dessa fakta kan man uttyda att denna nidbild har fortsatt att existera ända till idag.

Daniel Norman skriver i sin bok Western views of Islam in the Middle Ages: “Profeten Mohammed betraktades av kyrkan som en
som påstod att han var en profet och en avhoppad kardinal som ville ta påvens stol och ställning. Man betraktade honom även
som en tjuv, en mördare, en förlustare, en icke troende, en trollkarl, en bedragare, satan och en terrorist som mördar och
förgör och kallar till motstånd mot kyrkans moral”.

Han betraktades också som en fiende till profeten Jesus (fred vare med honom). Naturligtvis visste inte de europeiska folkmassorna
sanningen om profetens liv och livsföring, moral och budskap, inte heller vad Koranen säger om Jesus (fred vare med honom).

Orientalismen och dess syften

Efter de misslyckade korstågen som pågick från 1095 till 1292, hördes det röster som ville flytta kriget från slagsfältet
till det kulturella fältet. Bland de första som kallade till kulturell mission istället för krig var Sankt Petrus, en munk,
som betraktade Islam och dess bok en källa till kätteri och som bad Robert Gitton att översätta Koranen till latin och
ladda den med kommentarer som förtalade både Islam, dess bok och dess anhängare.

Under renässansen sade bl. a. Bolidor Virgil att Islam var som et dåligt hopsatt stycke av kristendom och att Koranen är en
motsägelsefull bok utan harmoni och ordning, totalt mot det sunda förnuftet. Muslimerna betraktades som vilda djur, satans
barn och homosexuella hedningar som dyrkade bilder och statyer av Jupiter, Diana, Apollo och Aflaton.

1266 skickade den berömda filosofen Roger Bacon ett brev till påven och föreslog att man skulle låta främmande språk,
speciellt arabiska, ingå i studieplanen på universiteten. I ett stort kyrkligt möte i Wien 1312 bestämdes att bland annat
arabiska språket skulle ingå som ett ämne på flera av de europeiska universiteten till exempel Oxford, Paris och Rom.

Syftet bakom detta intresse och alla dessa studier var dock inte vetenskapliga utan de var rent religiöst missionera, detta
enligt ett uttalande av Rushdall H i sin bok The Universities of Europe in the Middle Ages.

Vid sidan av dessa religiösa syften fanns ett annat kolonialistiskt syfte, som tog form under 1700 talet, som en konsekvens
av de nya ekonomiska förbindelserna som fanns mellan kontinenterna och planerna på en ekonomisk utvidgning som började ta
form i Europa. En grupp vetenskapsmän skrev en rapport till de ansvariga på Cambridges universitet 1639 och krävde en kurs
i arabiska och Islam. De skrev ”Centret har för avsikt att tjäna kungen och staten genom att arbeta hårt för att våra
affärer med österländerna skall blomstra samt för att utvidga kyrkans gränser och sprida den kristna vägledningen bland dem
som fortfarande lever i mörker och ignorans” (Arberry AJ, The Cambridge School of Arabic, 1948, sida 8).

Under 1800 talet spred orientalisterna ett antal så kallade forskningsresultat, som beskrev Islam och dess historia,
civilisation och trons fundament. Det påstods att dessa forskningsresultat var sakliga och objektiva vetenskapliga studier
utan religiös fanatism. I själva verket kunde de allra flesta studierna inte göra sig av med de medeltida åsikterna.
Montgomery Watt skrev i boken ”Mohammad, a Prophet and a Statesman” (Oxford 1961, sida 3): ”Sedan 1200-talet har forskarna
ansträngt sig för att förändra den dåliga bilden av Islam till en mera rätt och objektiv bild, men trots de vetenskapliga
ansträngningarna har dessa effekter av den missvisande propagandan som i sig födde den fientliga attityden i Europa under
medeltiden, förblivit kvar i dessa studier.”

Bernard Louise skriver i sin bok ”Arabernas historia” (sida 63): ”Den västerländska religiösa fanatismen visar sig
fortfarande i många forskningsresultat och skrifter av en del vetenskapsmän och denna fanatism döljer sig bakom
kommentarerna i dessa vetenskapliga dokument.”

Orientalismen spelade en grundläggande roll i fördjupningen av den nedvärderande andan mot Islam i det europeiska tänkande.
Trots att den andliga, kyrkliga kontrollen försvann behöll orientalismen det synsätt som korstågen fastställt. Trots att
religiositeten upplevde en nedgång i Europa och lämnade plats för materialistiska och ateistiska tankegångar, har den gamla
känslan av antipati mot muslimerna funnits kvar i den europeiska ryggmärgen. Graden av denna antipati varierar, men den
finns kvar som en gammal, mörk skugga från korstågstiden.

Man får dock inte glömma bort at det funnits en del orientalister som tillåtit sig att vara saklig och objektiva, och det
finns även de som har haft en positiv syn på Islam och muslimer, och den roll som muslimer har haft som spridare och
utvecklare av både moraliska värderingar och human- och naturvetenskapen. De har studerat Profeten Mohammeds (fvmh)
karaktär och genomgående fokuserat de olika sidorna i hans personlighet och försvarat honom mot fördomarna, ja till och med
prisat honom som Thomas Carlyle i sin bok Hjältarna: ”Det skamligt att en civiliserad människa av denna tid kan lyssna på
förtal, såsom påståenden om att Islam är en lögn och att profeten Mohammed är en falsk lurendrejare. Det är dags att stå
emot sådana torftiga uttalanden, skamligheter och uppenbara osakligheter. Det budskap som profeten Mohammed förde fram är
fortfarande en ljuspunkt i världshistorien!”

Den ungerska orientalisten Germanus skriver: ”Europa har inte känt till broderskaps princip bland människorna före den
franska revolutionen, medan Islam kallade till broderskap mellan människorna och praktiserade den mer än 1000 år före den
franska revolutionen!”

Richard Wood skriver: ”Många orientalister påstår att muslimerna inte kan nå framgångar så länge de binder sig till
koraniska texter som inte passar den moderna vetenskapen. Detta är fullständigt fel och beror på ignorans om Koranen. Ett
bevis på detta är att under den tidiga islamiska historien har de arabiska vetenskapsmännen värnat om kunskap och konst och
de har studerat böckerna väl av gamla vise män så som Aflaton osv.”

Dr Pennoir skriver: ”Vissa verser som nedsändes till profeten Mohammed för mer en 1300 år sedan passar ihop med de moderna
vetenskapliga principerna och därför har jag full tro, genom dessa observationer.”

Kolonialismen

Sedan 1700-talet har kolonialmakten haft kontroll i Öst- och Mellanasien och Nordafrika. Där byggde kolonialmakterna
fästningar för att lättare kunna kontrollera landområdena. Under det första världskriget var hela den muslimska världen
under den västerländska kolonialismens inflyttande. Kolonialmakterna var också väl medvetna om Islams roll när det gällde
att underblåsa motståndsandan och starta frihetsrörelser. Det var uppenbart för dem att man inte skulle kunna utrota Islam
från människornas hjärtan och därför uppmuntrade kolonialisterna sådana muslimska grupper som var inriktade på att man
skulle skilja mellan religion och samhällsliv och begränsa religionens inflytande till olika ritualer och andlig dyrkan.

Trots att kolonialisterna sinsemellan tävlade om landytor, var de överens om en likartad kolonialpolitik. De såg till att
kolonialmaktens språk användes istället för det lokala språket, utbildnings systemet förändrades, man såg till att orsaka
konflikter mellan olika sekter och stammar allt enligt ”söndra och härska” principen. Man utnyttjade den billiga
arbetskraften för att producera så mycket som möjligt, så billigt som möjligt och man utnyttjade, rent av plundrade
nationen på alla naturresurser man kom åt. Man ritade upp gränser med linjaler, bara med avsikten att slita sönder länder
som hållits ihop sedan urminnes tider och till slut band man kolonialländernas valuta och ekonomi till kolonialmakten.

De militära kolonialisterna kunde inte dölja sina va korstågsandan påverkade känslor. Ett sådant exempel är den franska
arméledaren Gora som gick fram till Salaheddins grav i Damaskus och sade: ”Nu har vi kommit tillbaka, Salaheddin.” General
Allenby sade när han kom till Jerusalem: ”Nu är det slut på korståget!”

Ingen av kolonialmakterna lämnade de muslimska länderna frivilligt, utan deras formella uttåg föregicks av ändlösa
protester och envist motstånd. Både militära, politiska och kulturella protester hördes i kolonialländerna. En stor del av
dessa protester kom från eller hade någon anknytning till de islamiska rörelserna. Bernard Louise skrev i sin bok
Västvärlden och Mellanöstern: ”Sedan det västerländska intåget till den muslimska världen fram till idag har de viktigaste
rörelserna som stridit mot kolonialismen varit islamiska rörelser.”

Ingmar Karlsson skriver i sin bok Islam och Europa: ”Europeiskt kolonialstyre följdes av inhemska regeringar som styrdes av
monarker eller av officierare som fått sin utbildning i kolonialmakternas militära akademier, där de inte tränats för att
överta självständiga demokratier, utan för att tjäna som instrument för den förna kolonialmaktens intressen.
Svaga ekonomier, bristfälliga utbildningssystem och hör arbetslöshet har också omöjliggjort framväxten av fungerande
demokratier.”

Ovannämnda historiska fakta har tillsammans bidragit till fördjupningen av fiendebilden mellan öst och väst och också varit
anledningen till att vissa, små muslimska rörelser avskyr allt som kommer eller förmodas komma från väst, från Coca Cola
till västerländs demokrati. Dessa faktorer är också den historiska bakgrunden till den väl utbredda och allmänna, fientliga
attityden mot Islam i väst och således även massmedians attityd mot Islam. Det bästa sättet att förändra situationen skulle
vara en sann och öppen dialog och ett ömsesidigt brobyggande på flera olika plan.

Den västerländska massmedians attityd mot Islam

Den fientliga laddningen mot islam som råder i massmedia följer i de medeltida attitydernas fotspår. Man förstorar vissa
händelser och presenterar dem som ett direkt hot mot väst, medan man nonchalerar en del mera uppskakande och viktiga
händelser. Man fäste t ex mindre uppmärksamhet på hur många barn som mördades och hur många kvinnor som blev våldtagna i
Bosnien än mordhotet (obs! ett hot från icke myndighet håll, ingen konkret handling) mot Taslima Nasrin som fick stora
rubriker och gjorde henne världsberömd.

Snart sagt alla terrorhandlingar påstås vara muslimernas verk. Efter bomben i Oklahoma fick de 5 miljoner amerikanska
muslimerna svåra tider. De blev förföljda av både myndigheter och massmedia tills det visade sig att gärningsmännen inte
var muslimer, då allting tonades ner, precis som att bombdåden inte var intressant längre, när gärningsmännen var inte
muslimer. Samtidigt brukar det betecknas som att en våldsaktion utförd av en ickemuslim är en enskild mentalsjuk dåres
verk, men om exakt samma handling skulle utföras av en muslim, då är det organiserad terror.

De små beväpnade grupperna till exempel i Algeriet och Egypten har liknande beväpnade motsvarigheter i väst med någon
ideologisk bakgrund som t ex nynazister. Deras organisationer kan söka bidrag till sina aktiviteter av staten och de samsas
med demokratiska partier som har visat en del sympatier med deras ideologier, bl. a vad det gäller invandrarfientlighet.
Det är uppenbart att terrorn inte är bunden till religion, och att det kan finnas i vilket samhälle som helst. Terrorn är
en handling som vi alla fördömer, då det är en handling mot samhället och de mänskliga rättigheterna, oavsett om denna
terror utförs av privatpersoner eller av en stat mot grupper i samhället.

De som har det fria ordet idag måste ta till sin uppgift att bearbeta misstron som finns på båda sidorna. De som idag
formar folkopinionen måste hjälpa till att förmedla kunskap och vara gränssättare för extrema åsikter. Med tanke på att vi
idag besitter kommunikationsmedel som genom sin lättillgänglighet har fått världen att krympa till en liten by, där alla är
beroende av varandra, måste vi nu lära oss att umgås med varandra, hänsynsfullt och med respekt, för att värna om vår lilla
by, jorden.

Salaam, Nov-Dec 1995, Sida 24-28