Sidi Said b. Ayiba – www.tarikashadilia.es

I närvaro av den Barmhärtigaste, Upprätthållaren.

Och den som lämnar ondskans rike med dess förtryck för att kunna tjäna Gud skall på sin färd finna många vägar [till
en säker tillflykt] och han kommer att få rika tillfällen [att sörja för sitt uppehälle]. (4:100)

Det är Gud som har gett er jorden som boplats och [rest]… (40:64)

… Ingen kan rubba eller tumma på Hans ord… (6:115)

Sedan man började skriva mänsklighetens historia finner vi hur människan deltar i motsatsernas kamp, inte så mycket
för att lära av dem, som det borde vara, men för att ta ställning utan att förstå ofta vad det ”motsatta” betyder. Men
det verkar som att människan finner det svårt att förstå att motsatser inte är varandras fiender, utan de kompletterar
varandra, precis som det olika kompletterar varandra och därför behövs alla dem i mänsklighetens utveckling.

Eftersom motsatser är ett verk av en enda Skapare, borde vi inte erkänna att ingen av dem är en förbrukningsvara,
eftersom alla har en roll i livets dynamik?

Detta är hur Koranen instruerar oss:

[Och det är Han] som har skapat alla motsatspar… (43:12)

Av denna anledning varnar Koranen oss om den ensamhet som ibland och beroende på den extrema partiskhets okunnighet,
kommer att bli förpassad till den som utifrån sitt samvetes vision arbetar för rättvisa, tolerans, dialog och
förståelse.

Få människor kommer inte att stå för dessa värden, men på hur de själva uppfattar dem! Naturligtvis.

Vi glömmer ofta bort grunderna, den rikedom som finns i olikheterna. Vi menar inte den nedlåtande, toleranta
pseudorespekt från den som känner sig förment överlägsen, du har fel, men jag respekterar dig, det vi menar är
jämställdhet i olikheten, eller vad som är det samma, olika men lika! Låt inte din oenighet bli fientlighet.

Många saker liknar varandra, men ingenting är densamma, även två bönor eller två sand korn, varje varelse är en unik
händelse i universums historia. Så vill det Skapande Dynamiken, och därför bör vi lära oss att berika oss genom att
titta, lyssna, jämföra och lära av vad som är olika var och en av oss.

Koranen lär oss:

För var och en av er har Vi fastställt en lag och en levnadsregel. (5:48)

Så … vad kan man lära sig av det som är lika när den Skapande Dynamiken bestämmer att allt ska bli olika? Eller vad
kan ge oss medelmåttighet, det ”gråa”? När det gäller denna fråga Toran instruerar oss genom Jahves ord: ”Eftersom du
varken är kall eller varm kommer Jag att spotta ut dig ur min mun.”

Det räcker att man förklarar sig anhängare av någon religion eller ideologi, född i ett annat land eller annorlunda
på något sätt, för att vissa människor ska rusa till slutsatser. De ser på det, utan eftertanke, ett hot, de tolkar
fiendskap, eller åtminstone tittar på oss med motvilja. För människan är ofta snabb med att döma och långsam att
förstå.

Koranen säger:

Människan är av naturen en otålig varelse. (21:37)

Om islam, till exempel, hör vi nonsens för alla smak. Några av dem uttalas av västerlänningar, på grund av okunskap
eller media förförelse, grundad i en sjuka intresse eller historisk fiendskap. Ibland med skäl och ibland utan det.
Andra dumheter formuleras eller utförs av personer som felaktigt kallar sig muslimer.

Vi alla vet att många tysta kommer att märkas betydligt mindre än ett par som väsnas. Dessa få sistnämnda, med sina
ord eller genom handling, motiverar och ökar den allmänna motvilja på helheten, vilket är nonsens. Om vi ska vara
objektiva, måste vi erkänna att fanatismen är oftast resultatet från andra allvarliga problem, som på grund av deras
komplexitet kommer vi inte att ta upp här, eftersom det är inte syftet med denna artikel. Men det är allmänt
accepterat att ansvaret i vilket område som helst, inte alltid brukar falla på bara en av parterna.

När vi dyker djup i det islamiska regelverket, inser vi genast att sådana misstag beror på okunskap eller illvilja, av
den ena eller den andra, och inte på den ursprungliga Islam eller Muhammeds undervisning! Den okunniga fanatismen,
barbari och absurditet som förekommer eller har förekommit i alla stora religioner, har inte sitt ursprung i den
ursprungliga regelverk, men i den efterföljande deformation utförd av de mäktiga, ”experter” och pseudoreligiösa.

Det ursprungliga Islam främjar fred och verklig respekt för andra alternativ, som namnet antyder, är islam lika med
As-Salam, lika med freden. Och ingen borde förväxla folkets ideologiska sammanbrott genom historien, med det första
idens ursprung och syfte.

Koranen föreskriver bara en enkel och intelligent religion:

För Gud är [den sanna] religionen islam… (3:19)

Om någon vill anta någon annan religion än Islam kommer detta att vägras honom… (3:85)

Denna dag har Jag fullbordat det religiösa regelverket för er och skänkt er Min välsignelse i fullaste mått. Jag har
beslutat att Islam skall vara er religion. (5:3)

Profeten Muhammed (fvmh) fick en gång en
fråga: ”Profeten: Vilka är de tre saker som Gud älskar mest i islam?” Han svarade: ”De tre saker Han älskar mest i
Islam är: enkelhet, enkelhet, enkelhet”.

Islam reglerar medborgarnas sociala liv, liksom andra religioner. Men det finns många religioner, som islam, som
lämnar till varje person samvetsfrihet inom privatlivet. Och att de ska visa djup respekt på andra alternativa tro.
Som vi kommer att se.

Koranen varnar och rekommenderar på följande sätt: Många efterföljare av äldre tiders uppenbarelser önskar, [innerst
drivna] av avund, att de kunde förmå er att förneka den tro som ni har antagit, och detta sedan sanningen klargjorts
för dem. Men förlåt dem och ha tålamod med dem, till dess att Gud tillkännager Sin vilja! Gud har allt i Sin makt.
(2:109) Det indikerar inte aggression mot icke-muslimer, som vissa okunniga människor säger eller illvilja, även bland
lärarna, men tvärtom: ”Förlåt och ha tålamod.”

Koranen säger i vers 7:3 att Följ det som har uppenbarats för er av er Herre. Så de måste alla respekteras.

Muhyid-din Ibn al Arabi fick namnet Muhyid-din genom sin relation till sin far Muhyid-din Abdul-Qader al-Jilani, som
han besökte Bagdad. Hans första utbildning, innan han var åtta år, fick han från två kvinnor med stor andlig nivå,
Jasmin från Marchena och Fatima från Córdoba. Den djupa respekts känsla han kände för de olika vägarna för uppstigning
mot Gud, inspirerades av Koranen, och han komponerade följande verser:

”Det fanns en tid när jag tog avstånd från min granne om hans religion var inte
som min. Nu mitt hjärta har blivit en behållare för alla
former, det är betesmark för gaseller och kristna munkars kloster,
idolernas tempel och pilgrimernas Kaba, lagens tavlor och
Koranens sidor. Eftersom jag bekänner Kärleks religion och går var den vill gå
för kärlek är min trosbekännelse och min tro.”

Till skillnad från andra religioner, vet det ursprungliga Islam att vägarna till det Gudomliga är lika många som
människor. Av denna anledning promulgerar den respekt för samvetsfriheten:

TVÅNG skall inte förekomma i trosfrågor. (2:256)

Eftersom: För var och en av er har Vi fastställt en lag och en levnadsregel. (5:48)

Det är människan som i den andliga världen bestämmer vad den vill utifrån det som hon antar hon behöver, i vilken
utsträckning, med full beslutsfrihet, och med accepterandet av möjligheten att ha fel. Det är deras skapelserätt och
lärande process. För att bättre förstå det, undervisar oss Koranen genom att tillrättavisa Muhammad (fvmh):

Det är inte din uppgift [Muhammad] att förmå människor att följa den raka vägen. Nej, Gud vägleder dem Han vill.
(2:272)

Om detta är vad som beordras till Islams profet, borde inte följa hans exempel de som påstår sig vara hans
efterföljare?

Därför är endast Gud som har makt att döma, och ingen annan kan belöna eller bestraffa i frågan och tro och ett beslut
efter det.

Uppmana de troende att förlåta dem som inte ser fram emot Guds dagar; det är nämligen Han som då skall ge människorna
den lön som de har förtjänat [med sina handlingar]. (45:14)

Religionerna har utnyttjat ”sanningen” för att anfalla, och glömt det grundläggande i att möta grunden, efter att ha
ignorerat det som inte är nödvändigt. Detta är en reflektion som har exponerats av Sufi traditionen.

Under dialogen, om det är vänlig mottagen, är meningsskiljaktigheter helt lämpligt, förutsatt att den följes av
artighet och inte fientlighet, annars vilken funktion skulle dialog och åsiktsfrihet ha? Det skulle räcka att tvinga
fram det. Men om någon inte följer vår inställning eller sätt att tro, ingen! utom Gud har auktoritet att blanda sig
i. I detta fall ska man låta andra vara i fred och avstå från att argumentera om det, även om det verkar uppenbart
fel, eftersom Koranen råder oss till det.

DU HAR inte ansvar för dem som ger upphov till splittring i sin religion och bildar sekter. (6:159)

Islam betrakta sig inte som den enda Uppenbarelse men som den sista. Varje tid har haft sin uppenbarelse. (13:38)

När det gäller själen, är människan ensam ansvarig för att förändra sina attityder, vad man än väljer i sitt andliga
val måste det respekteras, i detta avseende endast Gud dömer och belönar eller straffar enligt sin Barmhärtighet och
Vishet.

Din Herre låter inte ett folk gå under på grund av [människornas] synd, så länge deras strävan är att bättra sig och
göra rätt [mot varandra]. (11:117)

Därför att: Gud förändrar inte människornas villkor, förrän de ändrar sitt sinnelag… (13:11)

Islam är, enligt vissa, synonymt med skräck, grymhet, okunnighet och trångsynthet. Men en saklig blick, med den goda
avsikten att veta, kommer att avslöja vad som redan borde vara känd på grundval av erfarenhet för alla och överallt:
att en idés ursprung och vad vissa människor har gjort med det senare, kan vara olika frågor, och även antagonistiska.

Islam är i dag ett av de stora exemplen, om vi går till ursprunget för att veta mer. Men det kommer att bli ett dåligt
exempel om vi låter oss förföras av okunnighet, fanatism, eller mediernas manipulation. Det är en av dessa kulturer om
vilket man kan vet väldigt lite av olika skäl, en del mycket gamla, andra har vi redan talat och skrivit om.

Försiktighet, sunt förnuft och en önskan att veta, kan undanröja hinder, främja väl underbyggda överväganden och ger
oss tillgång till den rikedom som finns i den andliga ström vi har valt. De olika gamla traditionerna upprätthåller
obestridliga skillnader i metod, yttre former, språk, osv. Men i huvudsak innehåller dem en gammal och djup visdom.

Varför skulle då vi inte kunna acceptera att andra, som vi har undervärderade på grund av sina olikheter, kan lära oss
det vi inte vet? En enkel sten kan visa ett helt universum, och därmed bli en belysnings verktyg, varför inte någon
annan oväntad människa? Jag minns denna fras från Gamla Testamentet som säger: ”Den sten som muraren avvisade har
blivit en hörnsten”.

Var vi minst förvänta oss kan vi hitta ett nytt ansikte, en ny vision, något helt oväntad. Koranen säger följande:
Alla som [befolkar] himlarna och jorden är beroende av Honom; varje stund är Han verksam och ingriper [i
skeendena]. (55:29)

Mångfald är en del av samma Gud, och vi kan inte undvika det även om vi försöker det. Så, varför inte acceptera och
dra fördel av den kunskap som finns i var och en av de olika delar som Skaparen visar för oss?

[Och det är Han] som har skapat alla motsatspar… (43:12)

Allt som Vi har skapat har Vi skapat i motsatspar… (51:49)

Vi sade att motsatser inte skapats som krigförande mellan dem, men som alternativ, som referenser, som jämförelse
modeller, och i synnerhet som stora aktörer inom Skapelsen. Dag och natt, man och kvinna, köld och värme, sommar och
vinter, födelse och sönderfall …

Vår resa genom denna period av livet bör inte bli en kamp för överlevnad, yttrandefrihet, eller helt enkelt för att
vara annorlunda. Sådana kamper är en produkt av ett alltför stort ego, vars önskan att dominera förändrar balansen son
Skaparen har föreslagit.

När egot utnämner sig själv till den enda herre är den som dikterar vårt beteende. Det är genom egots tyranni som vi
bedömer saker, inte på grund av vad de verkligen är, utan utifrån vad de kan ge eller göra för oss. Det är egot som
vill ha mer, och ta det som inte tillhör den. Allt kan bli användbart för att tillfredsställa egot. Det är egot som,
av rädsla, förkasta det som inte håller med om deras vision, den föraktar det den inte kan kontrollera, och angriper
allt som kan motsätta sig denne.

I detta avseende illustrerar Koranen:

Nej, människans högmod går verkligen över alla gränser då hon tror sig vara fri från allt beroende; – till din Herre
måste alla återvända. (96:6:8)

Ingenting styr oss med en sådan styrka som en illusion skapad av egot genom känslorna.

Rädslan för att förlora vad vi tror tillhör oss, och önskan om att få det vi inte har, är två känslotillstånd som
berövar oss friheten att se, förstå och välja i sann frihet. Dessa är några av de orsaker som gör världen till en
jämmerdal.

Men världen behöver inte vara en ”tårarnas dal” som religionen uppfostrade oss att tro när vi var barn, men en
trädgård av läckerheter och upptakten till en annan verklighet. Vi är inte kallade till att lida, men att lära oss
med ansträngning, men också med glädje och frid. Detta är vad Koranen lär.

Må den Barmhärtige fylla era hjärtan med hans frid.