IF:s Redaktion – www.svida.com

Fastan vänjer människan att hushålla

Fastan i islam som är, i slutändan, en bön, lär människor att hushålla är en dygd. Fastan kan betraktas som en
lärare som undervisar i ekonomi. En person som gör alltid allt han/hon vill, måste avstå från vissa saker när man
fastar. Till exempel, en man som alltid äter och överlämnar sig till sin kropps önskningar, när han fastar, kommer
han att behöva vänta tills det är dags att bryta fastan (iftar), och på så sätt lära sig att hantera situationen och
hålla sig borta från ett oansvarigt liv.

Fastan lovprisar själen

Människor är varelser som består av kropp och själ. På samma sätt som kroppen har vissa behov och önskemål, har
själen också sina önskningar och behov. Människan är en liten varelse i frågan om kroppsstorlek, men i sina andliga
egenskaper är hon kapabel att omfamna evigheten. Med sina tusentals frestelser, önskningar, känslor, fantasier och
tankar, är människan som en liten repertoar av universum.

Således det som leder till att uppfylla de önskemål och frestelser som utvecklar en persons alla kunskaper och
andliga aspekten, det som förlänger sina tankar och förbereder dem, det som disciplinerar hennes sensuella krafter,
som gör att man mognar och nå det sublima och höga band som förenar människan med sin Herre, är varken mer eller
mindre bönen.

Därför finns det i fastan, som är bara en form av hängivenhet, dessa egenheter. Profeten Muhammed, frid vare med honom,
säger i en hadith: ”Du måste ge allmosor för allt. Och den del som tillhör kroppen är fastan. Fastan är hälften av
tålamodet.”

Salat (daglig bön) är en av religionens pelare, fasta är själens pelare och mat och allmosorna är samhällets pelare.
Det vill säga, en religion utan salat, själen utan fasta och samhälle utan allmosor kan inte vara bestående. Precis
som mat ger näring till kroppen, så matar fastan själen, om man inte kan leva utan att äta någonting, är det inte
möjligt att fortsätta det andliga livet utan fasta.

Det är därför, bortsett från skillnader i sättet att göra det, var fastandet en fundamental princip i alla
religioner som påstår att dem utvecklar människors andliga egenskaper. Även alla de profeter som skulle vägleda
människor till att mogna, tillbringade sin förberedelse period för att utföra detta viktiga uppdrag med att fasta.
Och detta är ett bevis till som visar hur fastan påverkar mognad hos folket.

De som vill växa andligt måste utföra fastan. Med andra ord kan de som inte fastar blir kvar under sin kropps
inflytande och når inte den önskade mognad.

Fastan kontrollerar Nafs (det materiella jag)

Det är ett grundläggande behov för människan att kontrollera sitt Nafs, eftersom Nafs önskemål och vanor är som ett
dödligt gift, en tung börda som leder personen till det lägsta. Nafs beordrar alltid den onda.

Profeten Josef med följande uttalande definierar på bästa sättet egot: ”Jag kan inte ursäkta mitt Nafs, eftersom,
förutom de som min Herre skyddar, vanligtvis tenderar nafs alltid att beställa det onda. Egentligen är min Herre
förlåtande, barmhärtig. Nafs blir större ju mer man ger till det, och alltid vill ha mer och mer.”

Profeten Muhammed sade i en av sina böner: ”Min Gud! Jag söker skydd hos Dig från svaghet och lättja, feghet och
snålhet, från ålderdom och plågan i graven. Herre! Ge barmhärtighet till mitt nafs, rena den eftersom Du är den bästa
av dem som renar. Du är Mästare och Herre (av nafs). Gud! Från vetenskap som inte är till nytta, från hjärtat som har
ingen rädsla, från egot som inte blir tillfredsställd och bönen som inte accepteras söker jag min tillflykt i Dig.”
Och i en annan bön tar sin tillflykt till Gud från det onda och problem som kommer att orsaka hans nafs.

I denna mening, är fastan som en sköld mot otukt som drar människan till stor fara. De som inte kan gifta sig,
enligt Profetens inrådan ska fasta, eftersom fastan är en sköld mot synder.

Det praktiska sättet att styra nafs är fastan. Det är därför den obligatoriska fastan (fard) blev en av pelarna i
religion och ansågs vara det mest praktiska sättet för en person att hitta vägen som leder till gudsfruktan.

Sannerligen, Gud säger: TROENDE! Det är en plikt för er att fasta, liksom det var en plikt för dem som levde före
er – kanske skall ni frukta Gud. (2:183). Fastan är som ett rep och tömmar som har placerats på nafs och som tjänar
till att mjuka upp dess envishet.

I en hadith sade Profeten Muhammed: ”Gud, för att uppfostra nafs gav det några straff. Först brände
Han det i elden och frågade: ’Vem är du och vem är Jag?’ Och Nafs svarade: ’Du är Du och jag är jag.’ Då lärde Gud
nafs om hunger och frågade igen: ’Vem är jag och vem är du?’ Nafs svarade följande: ’Du är Universums Herre och jag
är en obetydlig tjänare till Dig.’”

Sammanfattningsvis, människan, med fastan, räddar sitt eget nafs från olydnad mot Gud och förvandlar den till en
lydig tjänare. Var och en av de personer som fastar, noterar i sitt medvetande änglalika känslor oftare än på
vanliga dagar. Alla inser också att de inte kan göra något själva, de kan inte ens röra vid vattnet utan tillstånd
och därmed alla förstår att det inte är ägare men en egendom och att de inte är oberoende utan en tjänare. Så
uppfattar människan sina hinder och fattigdom, blir medveten om sina brister och förbereder sig för att knacka på
dörren till Guds nåd med en tacksam hand.

Fastan är en skydd mot synderna

Att begå en synd är en handling av inre förstörelse och en motsättning till det som är naturligt. En person som
begår synder är bara en olycklig som överlämnade sig till sitt samvetes kval och förlorat alla sina förmågor och
andliga egenskaper. Och om denne fortsätter att begå samma synd, då förlorar man all kontroll och har ingen kraft
att avstå från det.

Det finns gott om synder som täcker de vägar på vilka människan vandrar. På dessa vägar, tittar synderna på folk som
en orm, även om man lyckas rädda sig från en, är det väldigt svårt att följa vägen utan att gå vilse i andra. Man
måste ha ett järn viljestyrka för att korsa dessa vägar för om vi inte gör det skulle vi förminska vår andliga
varelse.

Så fastan är som en säkerhet mot dessa faror. För vissa är det som ett skydd mot avvikelsen, en försiktighetsåtgärd
mot uppror, en bra kamrat som är en sköld för att skydda sin vän, och som blir som en mystisk dörr i himlens murar
för att hjälpa honom att komma in i Paradiset. Allahs Sändebud sade: ”O ungdomar! Om någon av er har
möjlighet att gifta er, gift er, eftersom det (giftermål) skyddar mot lustfyllda ögons synder. Och de som inte har
någon möjlighet att gifta sig ska fasta, eftersom fastan är en sköld mot synder.”

Fastan är en praxis och utvecklar förmågan att motstå köttsliga begär. När en person fastar är denne kapabel att
förhindra alla typer av frestelser och negativa önskningar och förutom det, med den styrka man får i dessa stunder
kan man fortsätta att förhindra dessa typer av begär och frestelser. Fastan innebär inte bara att lämna magen tom,
men det är fasta med allt en person äger, känslor, syn, hörsel, hjärta och fantasi, hålla dem borta från värdelösa
saker och styra dem till det Andra Livet.

En man som fastar på detta sätt lever ett halal (lagligt) liv och utifrån denna synvinkel ska man tolka följande
hadith av Profeten (fvmh): ”Den som ger mig försäkringar om att skydda sin mun och det vällustiga i hans skrev, ger
jag garantier om himlen.”

Det enklaste sättet att få under kontroll religionen är att fasta, eftersom när magen är alltid fullt, når hela
kroppen en enorm kapacitet. Och detta orsakar önskningar hos nafs. Då kan man inte styra sin tunga. En okontrollerad
tunga är ett av de största hoten mot en persons liv i det Andra Livet. Och det enda sätt att kontrollera den är att
begränsa nafs önskningar.

Fastan fyller den funktionen och därför är den ett mycket lämpligt verktyg. I en hadith säger profeten
följande: ”Ingen av er får, under fastedagarna, säga något dåligt till någon och inte heller skrika. Om någon stör
dig, med tungan eller handen, ska ni svara, jag fastar.” ”Den som inte avstår från att ljuga och dåligt uppförande,
vet att Gud inte behöver från honom/henne att sluta äta och dricka.”

Kort sagt, den perfekta fasta innebär att får både mage, ögon, öron, hjärta, fantasi och tankar att fasta. Det vill
säga att skydda dem från de förbjudna handlingarna och leda alla dem direkt till Guds tjänst. Om man kan ta kontroll
över den största fabriken i den mänskliga kroppen, magen, då kan de övriga organen hanteras enkelt.

Fastan lär oss att respektera det som har gett oss i förtroende

Fastan lär ut hur man respekterar de saker som anförtrotts en person, oavsett om de är hemliga eller offentliga.
Eftersom det inte finns någon annan än Gud som får folk att avstå från beviljade välsignelser, som att äta och
dricka. Den som fastar respektera under hela dagen lång de gränserna Gud har satt. Även om han har alla välsignelser
på sina händer och ingen ser honom, fortsätter han att fasta. Eftersom personen är fylld med känslor av respekt mot
sin skuld till Gud. Och detta beteende påverkar livet för den troende. Därför, en fastande person är alltid noga med
allt som har anförtrotts.

Fastan lär oss vikten med att hålla sitt ord

Fastan är en av bönerna där den manifesterar på bästa sätt lojalitets känsla. Tjänaren, kommer vid vissa tidpunkter
att sluta göra vissa saker, och så visar han att han är trogen till sitt ord. Alltså med fastan utvecklar man
lojalitets känslor och detta kommer att vara en del av hans väsen. Och en person som uppnår detta tillstånd kommer
att vara en staty av lojalitet både i sitt familje liv som individ och i samhället.

Fastan lär människan värdighet

Tack vare fastan sätter upp människan hinder mot de djävulska problem orsakade av hans nafs, man tar den under
kontroll och försöker styra nafs. Så avstå man från mat, sexuell umgänge och andra världsliga välsignelser och
därmed upprätthåller ett värdigt liv och bort från mänskliga känslor och önskningar som orsakas av nafs. Man får då
en känsla av värdighet som Universums Herre förklarar är en troendes attityd, Men [den verkliga] makten ligger hos
Gud – och Hans Sändebud och de troende – och det vet inte hycklarna. (63:8).

Fastan lär oss tålamod

En av de främsta fördelarna med fastan är att de troende lärt sig att ha tålamod. När de troende fastar, genomgår
de en period av utbildning, eftersom de inte äter när de känner för det, de inte dricker vatten när de känner törst
och tålmodigt säger, ”Jag fastar” när någon stör dem. Medan de gör så och knyter händerna, fötter, tunga, läppar och
öron, och blir tålmodiga, förverkligas Buraq, en bevingad häst, för dem i deras resa till Gud och blir värdiga Hans
välbehag.

Fastan lär oss uthållighet och motstånd

Människorna kan förlora allt de har, rikedom, vänner och även barn. Man kan bli fattig och eländig när som helst,
överallt. Man kan drabbas av plötsliga oupphörliga plågor. Så man måste förbereda sin kropp och själ för en sådan
plötslig olycka.

De som fastar är redo och förbered för sådana olyckor och visar tålamod mot de mest grundläggande källorna till
obehag såsom hunger och törst och vänjer sin kropp och själ till de mest smärtsamma händelser och situationer som
man kan ställas inför i framtiden. I händelse av en sådan nöd, förlorar de inte lätt tron eller ge upp kampen för
bättre förhållanden. De framhärdar och bekämpar problem, svårigheter och plågor.

Dessutom, formar och förändrar fastan själen på ett snabbare sätt och ger till den fastande en stark och bestämd
karaktär. Den fastande bryr sig inte om världsliga sorger och inte heller begår orättvisor. Därför förbereder fastan
den fastande till att aldrig lämna sina principer för någon världslig vinning. Detta är den perfekta och idealiska
karaktär definierad och lovordad av islam.

Fastan får oss att få känslan för ordning och harmoni

Fastan ger den fastande en känsla för ordning och harmoni. Att äta och dricka vid en viss tid som suhur (den sista
nattens måltid innan fastan) och frukost ”iftar” vid definierade tidpunkter, ger den fastande en mer ordnad och
harmoniskt liv. De troende blir mer angelägna om att följa de dagliga bönerna vid rätt tid för varje bön. Dessutom
utför de bönen i gemenskap (Taraweeh), vilket görs endast i Ramadan, fastemånaden. Denna praxis med fastan ger
disciplin och harmoni till de troendes liv.

Vad samhället vinner med fastan

Tack vare fastan (särskilt i månaden Ramadan), etablerar människor relationer med andra i det sociala livet. Det
faktum att alla troende börjar samtidigt fastan, väntar tillsammans på iftar (frukost), vaknar upp för suhur, utför
Taraweeh bönen i församlingen osv., skapar ett band av broderskap och sann kärlek bland de troende.

Och så alla troende betraktar sig själva som en kropp om vilken profeten refererade i en av sina hadither: ”De
troende är som en kropp i frågan om kärlek, medkänsla och kärlek de känner för varandra. Om en del av kroppen klagar
över något, alla andra delar försöker hjälpa.” Med denna nobla tanke inrättas en enighet mellan människor i
samhället.

När alla familjemedlemmar samlas runt av en och samma skäl (för att bryta fastan), stärker detta familjen band
mellan dem och av denna anledning är det mycket viktigt. Denna händelse tjänar också till att stärka relationen
mellan de man känner och de man inte känner genom iftar inbjudningar.

Fastan påminner oss om de fattigas dåliga förhållande

Fastan lär rika människor som kanske aldrig i sitt liv var hungriga och som inte har någon aning om vad som är
hunger, betydelsen av de välsignelser som beviljas människan, som att äta och dricka. Således kommer de rika att
inse de fattigas svåra situation och försöka hjälpa dem. Och när de rika uppföra sig väl med de fattiga, kommer de
inte att känna hat eller avundsjuka mot de rika, och därmed blir det ingen konflikt mellan de två samhällsklasser
och även de fattiga i sin tur blir beskyddare av de rikas egendom.

Så väcker fastan känslor om dessa frågor. Därför bör de rika tar tillfället i akt att se på dem som inte har lika
mycket som dem och komma ihåg följande hadith från Profeten: ”Den som är fullt medan hans granne går hungrig är inte
en av oss.” Endast genom att lida hunger och törst kan man förstå betydelsen av dessa välsignelser. I denna aspekt,
att tygla våra önskningar med Guds order och fasta, gör oss till en perfekt del av en perfekt samhälle.

Fastan förhindrar tiggeri

Mannen som utbildar sina nafs med fasta, som står emot många vedermödor börjar motsätta sig händelserna. Han kan
inte stoppas av hunger eller törst och även om han lider av många olyckor, ber han ingenting till någon och lämnar
vid sidan sin stolthet. Däremot de som inte vet om fastan, eller praktiserat det under någon period av sitt liv,
inför en eventuell fattigdom börjar tigga utan att tänka på sin heder och stolthet.