Den andliga betydelsen av fastan (I)

IF:s Redaktion – www.svida.com

Vårt mål på denna punkt är helt enkelt att studera den inre betydelsen av fastan. Men först ska vi studera några
viktiga punkter.

Vilken inneboende visdom ligger bakom att avstå under dagen från mat och dryck, som är naturliga behov, när man
fastar? Är inte det skadligt för hälsan eftersom det hindrar oss från att ta in tillräckligt med kalorier och
näringsämnen till exempel i vintern?

Att fasta genom att avstå från mat och dryck från den islamiska synvinkeln är inte skadligt för hälsan under det
kallaste vädret. Biologiska iakttagelser visar att vissa vilda djur som inte kan hitta något att äta, bekämpar
livsmedelsbrist och den yttre kyla med att söka skydd i hålor och spenderar vintern i en drömliknande tillstånd, det
som kallas dvala. En vinter dröm där kroppens ämnesomsättning saktar ner och ”fastar” under hela kyliga årstid.
Denna dröm föryngrar och stärker dem under den tidiga våren.

Detsamma gäller träden som tappar sina löv, blir vilande och behöver inte ens vatten. Efter några månaders ”fasta”,
med vårens ankomst, föryngras och bli mer kraftfulla träd, som spirar nya blad och blommor.

Liksom alla organ behöver matsmältningssystemet en vila och fasta är svaret på detta behov. Men det verkliga syftet
med fastan är inte sådana medicinska fördelar.

Människan är Guds stora verk. Det är en förening av motstridiga element, kropp och själ, det materiella och meningen
som kompletterar varandra i den. Människans lycka beror på balansen mellan de två. Eftersom vår vardagliga
materiella sida är mer dominant, alltid tenderar den att överskugga och dominera våra andliga krafter.

Om denna trend fortsätter att påverka under en lång tid, förhindrar det den mänskliga själens mognad. För att
underkasta kroppen till själen, måste vi begränsa kraften i kroppen och stärka själen.

Hunger, törst och sexuell lust begränsning förutom att styra våra tungor, våra hjärtan och våra sinnen är mycket
effektiva för detta ändamål. Detta är ett faktum väl bekräftad genom erfarenhet.

Ett tecken på mognad hos en individ är underkastelse av sin djuriska natur till sinnet och själen. Den mänskliga
naturen är stökig, ibland är det mild och ibland överdrivet. För att lugna det behöver man en hård praxis som
”fastan”. Om man ber om förlåtelse efter att man har begått en synd och försöker ta bort det genom fastan, blir hans
vilja stark och renar och tröstar sin själ.

Att avstå från mat och vatten är en av änglarna egenskaper. En som fastar är som änglarna, och ännu viktigare, det
tar honom närmare Gud eftersom fastan är ett påbud från Gud. Så når man Guds glädje som är det yttersta målet för de
troende.

Det finns vissa regler som måste följas för att uppnå målet med fastan. Fastan är handlingen att ”hålla sig borta
från handlingar som bryter den.” Med en perfekt mening, fastande sker med deltagande av alla organ eftersom vi måste
beröva magen från mat och dryck liksom att avstå från lögner, smädelser och att prata i onödan. Ögat ska inte titta
på det olagliga och hitta fel hos andra. Öronen ska inte lyssna på förtal eller skvaller. Och viktigast av allt,
hjärtat och sinnet måste tänka på vad som är det goda.

De andliga lärda säger att ljuga och skvallra om någon bryter fastan. Den som inte fastar med alla delar av sin
kropp ser ut att göra det men i verkligheten når denne inte djupet av fastan. En hadith av profeten Muhammed (fvmh)
nämnde samma sanning: ”Många som fastar får ingenting från sin fasta utom hunger och törst”.

Den som fastar med hela sin kropp och själ kommer att vara mer försiktig och anständigt. Och om någon förolämpar
eller retar denne, säger han, ”Jag fastar.” Vår älskade profet, frid var med honom berättade om det. Det är också
ett av skälen till att ordningens problem blir mindre.

Alla religiösa handlingar blir meriterande efter att de dekoreras med ”Ikhlas”, Ärlighetens ädel kvalitet. Ikhlas
innebär att göra en handling med en ren avsikt, bara för Gud. Fastan är det sanna tecknet på ”Ikhlas”.

I en hadith qudsi säger Allah: ”Fastan är bara för Mig och jag kommer att belöna er för det.” Därför ska de troende
vara fria från alla handlingar som skadar deras Ikhlas. Man ska inte vänta på någon belöning eller förmån för sin
fasta, så att de inte undergräver dess värdighet.

Fastan består av tre delar: Själens fasta som innebär att ge upp de höga ambitioner och att vara nyktra.
Intellektens fasta som är ingenting annat än att stå emot det sinnliga jagets önska. Nafs fasta som innebär att
avstå från mat, dryck och det icke tillåtna.

Hadith säger att ”Fastan är en sköld.” Det har tolkats som en separation mellan människan och allt annat utom Gud.

Sammanfattningsvis finns det tre grader av fastan: De vanliga människors fasta som avstår från att äta, dricka och
ha samlag från före soluppgång till solnedgång. De verkliga visas (Jawas) fasta, som innebär att ta full kontroll
på resten av kroppen förutom de vanliga folks fasta. Och så fastan hos ”eliten” bland de visa (Jawasul Jawas,
Arifin) som innebär att beröva hjärtat av allt det som inte är Gud. Under fastan fyller vanligt folk inte sin mage
med mat, de visa avstår från allt ont och kontrollerar alla sina andra organ och gräddan av Umma (Arifin), de fyller
enbart sitt hjärta med Gud. Detta är det verkliga syftet med fastan.

Vilka är de andliga fördelarna med fastan?

Människan är en sammansatt struktur av kropp och själ. Vart och ett av dessa två element försöker få individen att
rotera runt dess axel. En aspekt av dessa två element är den sensuell och djuriska lust. Det vill säga den aspekt
som är relaterad till den mänskliga kroppen.

En annan aspekt av människan är det andliga, som påminner honom om hennes skäl för att existera, uppmuntrar henne
att utföra goda gärningar, får henne att se de andliga världarna, att njuta av obeskrivliga smaker även on hon är
hungrig och törstig, och uppmanar henne att hålla sig bort från det onda.

Om i en person förlorar själen sin makt och det materiella blir dominerande, då er denna person bortförd av
köttsliga begär. Denne ignorerar gränserna för sinnet och religion, och spenderar större delen av sitt sinnes kraft
med att få de bästa och mest varierade typer av mat och dryck. Hans enda intresse är att tänka alla former att
tillfredsställa sina sinnliga begär. Det finns ingen bättre beskrivning än följande vers i Koranen: men de som
framhärdar i att förneka sanningen skall [under en tid] få njuta av livet och inta sin föda som boskapen betar;
därefter skall [den eviga] Elden bli deras slutliga boning.
(47:12).

Fastan påminner om föreningen med Gud

Varje ögonblick, varje sekund hos en fastande personen är mycket viktigt eftersom de påminner denne om Gud, hans
välsignelser och det viktigaste, föreningen med Honom.

Fastan utför denna funktion på två sätt. Detta kan sammanfattas enligt följande: en önskan om välsignelser som inte
förstörs av smaker och smaken som kommer med minder bitterhet. En person som tillbringar en hel dag med hunger och
törst, även om den ser irriterad, glömmer allt lidande när han tänker på alla välsignelser som kommer att föra den
här bönen. Den fastande personen tänker bara på sin Herre, och för Hans skull slutar äta, dricka och tänka på
köttsliga begär. Tack vare denna tanke, alla handlingar i sitt liv flyttar rättfärdigt. Och Guds budbärare
förklarar: ”Det finns två avkopplande perioder för den fastande personen. En är när han bryter fastan (iftar) och
den andra är den tid då han möter sin Herre.”

Fastan får människan att uppnå änglarnas nivå

Det finns två sidor i människan: den änglalika och den bestialiska. När en person beter sig i motsatt till sina
djuriska känslor känner han i sitt medvetande sin änglalika sida och då krymper den bestialiska. Människor är lägre
än änglarna, men högre andra varelser. Och Gud gav honom makt att nå den högsta rang och även att sjunka ner till
den lägsta nivån. Därför överstiger människor ibland änglarna och lämnar de efter sig i graden av närhet till Gud.
Och ibland sjunker de längre ner än var demonerna finns. Vi har sannerligen skapat människan i den bästa skepnad
men därefter låtit henne sjunka lägre än de lägsta…
(95:4-5).

En av egenskaperna hos människor som skiljer dem från änglarna är det faktum att de har nafs (det materiella jag).
Hos änglarna finns inte beteenden såsom att äta, dricka, gifta sig eller göra uppror mot Gud. De är, till sin natur,
oskyldiga varelser och spenderar varje ögonblick med att be till Gud. … de talar inte förrän Han har talat, och de
handlar [bara] när Han befaller. Han vet allt vad [människor] kan veta och allt som är dolt för dem, och de kan inte
tala till förmån för någon annan än den som Han är nöjd med. Och de bävar inför Hans [majestät].
(21:27-28).

När det gäller människor, måste de äta och dricka för att överleva. Och det är alltid möjligt att göra misstag och
att göra uppror. Men en troende som fastar förvärvar änglalika egenskaper genom att avstå från att äta, dricka,
sexuell umgänge och dåliga handlingar, som att ljuga eller begå grymheter. Han kan bli bättre än änglarna med dessa
beteenden. Och Gud är stolt över att Sina tjänare beter sig bra och visar de som exempel för änglarna.

Fastan lär oss värdet av välsignelserna

Gud prydde jorden med tusentals välsignelser och lämnade den under Jordens Kalifs översyn, dvs människor. Varje dag
är som om vi fick ett bord nedsänkt från himlen, när man tar bort en omedelbart kommer en annan. Träden bär frukt på
sommaren och vintern, himlen är fylld med skatter och jord vimlar med många välsignelser: Han ger er något av allt
det som ni ber Honom om, och om ni ville räkna Guds välgärningar, skulle ni aldrig kunna precisera deras antal. Men
människan är sannerligen alltid beredd till förnekelse och synd och djupt otacksam!
(14:34)

Himmel och jord har placerats under människans order och dem ingår i dem, men de ser inte dessa välsignelser. De är
som fiskar som trots att de simmar i vattnet, inte känner igen havet. De är i havet, men de är inte medvetna om
vattnet som gör det möjligt för dem att simma. Människan som simmar mellan välsignelser, tack vare fastan, tar
hänsyn till dess betydelse och försöka att tacka Gud för dem.