Johann Hari, Najad Abdullahi, Mohamed Abshirwaldo – Red Voltaire
Västvärldens press talar bara om dem varje gång en västerlänning är kidnappad. De har aldrig berättat den sanna historien om de somaliska ”pirater” eller deras landsmäns levnadsvillkor. Dessa människor kämpar mot västvärldens fiskeplundring och de industrialiserade ländernas utsläpp av giftigt avfall i deras vatten främst genom europeiska maffior. I denna artikel från Censurerad Projektet förklarar vi hur det långvariga politiska kaoset i Somalia har använts av vissa intressen, vilket presenterar Somalia enbart utifrån piratverksamhets perspektiv. Även FN har visat stort vårdslöshet i frågan om de gällande fördragen för att kunna förebygga handel med giftigt avfall.
Det internationella samfundet fördömde med kraft och förklarade krig mot de somaliska pirat-fiskare, medan i tysthet skyddar det olagliga, icke rapporterade och oreglerade fiske av sina fartyg (IUU på engelska) som ägnar sig åt tjuvfiske och även utsläpp av giftigt avfall i somaliska vatten sedan den somaliska regeringens kollaps för 18 år sedan.
När regeringen i Somalia kollapsade 1991 utnyttjade utländska intressen tillfället för att börja plundra de somaliska havsresurser som är landets källa till livsmedel och använde det oövervakade vatten som en soptipp för kärnavfall och giftigt utsläpp.
Enligt Fria Havets arbetsgrupp (HSTF, dess förkortning på engelska) har under 2005 mer än 800 fartyg ägnats sig åt tjuvfiske samtidigt i somaliskt vatten, de utnyttjade landets oförmåga att övervaka och kontrollera sina egna vatten och fiske områden.
IUU-fartyg tjuvfiskar årligen skaldjur och fisk i Somalias hav på uppskattningsvis 450 miljoner US dollar. Genom detta stjäl de en värdefull källa till protein för en av de fattigaste länderna i världen och förstör dess legitima fiskares försörjning.
Anklagelser om utsläpp av giftigt avfall och olagligt fiske har funnits sedan början av 90-talet, men fysiska bevis framkom först när tsunamin 2004 drabbade landet.
FN: s program för miljö (UNEP) rapporterade att flodvågen svepte rostiga behållare av giftigt avfall till Puntland i norra Somalia. Nick Nuttall, UNEP:s talesman sade till den arabiska tv-kanalen Al-Jazeera att när behållarna bröts och öppnades av vågornas kraft förde behållarna ljus över en ”skrämmande aktivitet” som hade pågått i över ett decennium. ”Somalia har använts som en dumpningsplats för farligt avfall sedan början av 90-talet, och har fortsatt efter utbrottet av inbördeskrig i det här landet”, sa han.
”Avfallet är av mycket olika slag. Det finns uran radioaktivt avfall, vanlig skräp och bly och tunga metaller som kadmium och kvicksilver. Det finns också industriavfall, sjukhusavfall, kemiskt avfall. Allt.”
Nuttall sade också att efter att behållarna landade på stränderna, hundratals invånare blivit sjuk. De lider av blödningar i mun och buken, hudinfektioner och andra sjukdomar. ”Det mest skrämmande här är att man dumpar kärnavfall. Det radioaktiva uranet dödar somalier och förstör havet helt ” säger han. Ahmedou Ould-Abdallah, FN: s sändebud för Somalia, sade att i praktiken oljan bidrog till inbördeskriget som varade i 18 år i landet, eftersom företag betalar ministrarna eller milis ledarna för att släppa ut sitt avfall. ”Det finns ingen statlig kontroll … och det finns få människor med hög moral … de betalar andra ledare, på grund av bräckligheten i de” federala övergångsregeringen” några av dessa företag frågar inte ens myndigheterna de ”bara dumpar sitt avfall och försvinner.”
År 1992 EU medlemsländer och 168 andra nationer undertecknade Baselkonventionen om kontroll av gränsöverskridande transporter av farligt avfall och lagring. Konventionen förbjuder handel med avfall mellan undertecknande länder samt länder som inte har undertecknat avtalet, om man inte har förhandlat fram ett bilateralt avtal. Den förbjuder också transporten av farligt avfall till krigszoner.
Otroligt nog har FN ignorerat sina egna principer och ignorerat de somalisk och internationell upprepade kallelse till ansträngningar för att stoppa den fortsatta skövlingen av de somaliska marina resurserna och utsläpp av giftigt avfall. Överträdelse har också till stor del ignorerats av sjöfartsmyndigheterna i regionen. Detta är sammanhanget i vilket de män vi kallar ”pirater” dök upp.
Det råder enighet om att i början vanliga somaliska fiskare använde motorbåtar för att försöka avskräcka tjuvfiske båtar och båtar lastade med avfall eller åtminstone kräva en ”skatt”. De kallade sig ”Somalia Frivilliga Kustbevakning.” En av pirat ledarna, Sugule Ali, förklarade att hans motiv var ”att stoppa den illegala fiske och avfallsutsläpp i våra vatten … vi ser inte oss själva som havets banditer. Vi anser att havets banditer är dem som ägnar sig åt olagligt fiske och släpper ut avfall här, vi bär vapen, men det gör vi i vår hav.”
Den brittiske journalisten Johann Hari konstaterade i den amerikanska tidningen Huffington Post att även om inget av detta motiverar tagande av gisslan, ”piraterna” har den överväldigande stöd av lokalbefolkningen som anser att de har rätt. Den oberoende webbplats WardherNews1 i Somalia, ledde den bästa forskningen vi har om vad den vanliga somaliern tycker. Undersökningen fann att 70 % ”starkt stöder piratverksamheten som en form av nationellt försvar av landets territoriella vatten.”
Istället för att vidta åtgärder för att skydda människor och Somalias vatten mot internationella överträdelser har FN:s reaktion på denna situation har varit att passera aggressiva resolutioner som ger rätt och uppmuntra brottslingarna att föra krig mot somaliska pirater. En kör av länder som krävde hårda internationella åtgärder ledde till att en multinationell flotta ensidigt beslutade att invadera och ta kontroll över somaliska vatten. Säkerhetsrådet i FN (vissa av dess medlemmar kan ha egna hemliga intresse av att indirekt skydda sina illegala fiskeflottor i somaliska vatten) antog resolutioner 1816, i juni 2008, och 1838, i oktober 2008 för att ”bjuda in stater intresserade av säkerheten för maritim verksamhet att aktivt delta i kampen mot piratverksamhet på öppet hav utanför Somalia, genom att framförallt placera örlogsfartyg och militära flygplan…”
Nato och EU har utfärdat order i samma riktning. Ryssland, Japan, Indien, Malaysia, Egypten och Jemen har anslutit sig till striden, tillsammans med ett växande antal länder. Under flera år alla försök för att kontrollera sjöröveri till havs i världen genom FN-resolutioner fick inget gehör, till stor del på grund att medlemsländer menade att sådana arrangemang skulle påverka deras suveränitet och säkerhet.
Länderna är svag intresserade att ge upp kontrollen och patrullering av sina egna vatten. FN:s resolutioner 1816 och 1838 av FN, som fick motstånd av vissa västafrikanska nationer samt Västindien och Sydamerika, var därför tydlig med att markera att den gäller endast Somalia, ett land som inte har någon representation i FN för att kunna kräva ändringar för att skydda sin suveränitet.
Likaså ignorerades den somaliska civila samhällets invändningar till förslaget till resolution, som inte nämnde den illegala fiske och farorna med utsläpp av avfall. Hari frågar sig: ”Förväntar vi oss att den svältande somalier förblir passivt i sina stränder, paddlande mellan vårt kärnavfall, och titta på när vi stjäl deras fisk för att äta dem på restauranger i London, Paris och Rom? Vi har inte agerat mot dessa brott. Men när några fiskare svarade med att störa fartygstrafiken genom korridoren där 20 % av världens oljeförsörjning transiterar, då börjar vi skrika om denna ”ondska”. Om man verkligen vill ta itu med sjöröveri, måste vi ta bort orsaken till det, dvs. våra egna brott, innan man skickar en kanonbåt för att rensa havet från somaliska kriminella.”
Uppdatering av Mohamed AbshirWaldo (WardheerNews)
Krisen med somalisk piratverksamhet har inte minskat sedan min tidigare artikel, ”De två sjöröverier i Somalia: Varför är ett ord ignorerar den andra?” som publicerades i december 2008. Det olagliga fiske, dumpning av avfall och illegala sjötrafiken fortsätter med förnyade krafter.
Somaliska fiskare, förvandlade till pirater som svar på den massiva tjuvfiske av utländska beväpnade fiskeflottor, har intensifierat sitt krig mot alla fartyg i Adenviken och Indiska oceanen.
I ett internationellt svar på detta har utländska regeringar, internationella organisationer och massmedia gått samman för att demonisera Somalia och sina fiskare som beskrivs som onda män som överraskar fartyg och terroriserar sjömännen.
Denna version är förvrängd. Den konventionella media sa ganska lite om den andra piratverksamhet, illegalt fiske och avfallsutsläpp. Världens allierad militära flottor med en flotta av 40 örlogsfartyg, inklusive 10 asiatiska, arabiska och afrikanska länder, liksom många Nato medlemsländer och EU länder har intensifierat sin jakt på de somaliska fiskare-pirater, oavsett om de faktiskt ägnar sig åt sjöröveri eller normal fiske i somaliska vatten.
De olika mötena i den internationella kontaktgruppen för Somalia (ICGS) i New York, London, Kairo och Rom fortsätter att måla de somaliska fiskare som galningar och föreslå straffande åtgärder, utan att en enda gång nämna den olagliga fiske, utsläpp av giftigt avfall och alla kränkningarna av somaliska sjörättigheter som begåtts av fartyg från sina egna flottor.
I ICGS mötet i Kairo om kampen mot sjöröveri den 30 maj 2009 var Egypten och Italien de länder som insisterade på att be om strängare straff för de somaliska fiskare-pirat. Medan dessa länder möttes i Rom ICGS (10 juni 2009), det lokala samhället i den somaliska kuststaden Las Khorey stoppade ett italienskt fartyg och två egyptiska trålare packade med fisk som fångats illegalt i somaliskt vatten, vilka i sin tur bogserade två stora tankar som misstänktes innehålla giftigt eller kärnkrafts avfall.
Las Khorey representanter bjöd in internationella experter att komma och undersöka dessa fall, men hittills har ingen svarat på inbjudan.
Det bör noteras att IUU (förkortning för olagligt, icke rapporterad och oreglerat fiske) och avfallsutsläpp också förekommer i andra afrikanska länder. Elfenbenskusten är en annan viktig offer för internationell toxisk utsläpp.
Det sägs att sjöröveri följer förtvivlans logik och i fallet med Somalia, är inte den enas pirater, den andras kustbevakning?
