Dr. Riffat Hassan
Rätten till migration från förtrycket
Enligt koranisk lära, en muslimsk yttersta lojalitet måste vara till Gud inte till något territorium. För att uppfylla sitt profetiska uppdrag, Profeten Muhammad, frid vare med honom, beslutade att lämna sin födelseort, Mecka, och emigrera till Medina.
Denna händelse, Hijra (emigration) har en stor historisk och andlig betydelse för muslimer, som uppmanas att komma bort från sin hemort om det förvandlas till en boning för det onda och förtryck där de inte kan fullgöra sina skyldigheter mot Allah eller skapa rättvisa.
Följande kraftfulla uttalande finns att läsa i Koranen: När änglarna samlar in [själarna från] dem som ännu i dödsögonblicket begår orätt mot sig själva, skall de fråga: ”Hur var er belägenhet?” Och då de svarar: ”På jorden var vi svaga och förtryckta”, skall [änglarna] säga: ”Var inte Guds jord vid nog så att ni kunde överge ondskans rike?” Helvetet skall bli dessa [människors] sista hemvist – ett i sanning eländigt slut! Till dem skall inte räknas de svaga och förtryckta – män, kvinnor och barn – som inte kunde bryta upp och som var osäkra om vägen; för dem finns hoppet om Guds förlåtelse – Gud utplånar och förlåter mycken synd.
Och den som lämnar ondskans rike med dess förtryck för att kunna tjäna Gud skall på sin färd finna många vägar [till en säker tillflykt] och han kommer att få rika tillfällen [att sörja för sitt uppehälle]. Och den som överger sitt land för att tjäna Gud och följa Hans Sändebud men överraskas av döden [innan han når fram], på honom väntar belöningen hos Gud – Han är ständigt förlåtande, barmhärtig. (4:97–100)
Njut av Guds välsignelser
Muhammad Asad har sagt att: ”Genom att förklara att alla goda och vackra saker i livet (det vill säga de som inte är uttryckligen förbjudet) är tillåtna till troende, har Koranen fördömt – underförstått – alla former av förnekelse av livet som asketism och självförödmjukelse.
Koranen som betraktar fysikaliska fenomen som Guds tecken, skiljer sig i hög grad från den klassiska Greklands anda med sitt förakt för känslor och subjektiva uppfattningar.
Några av de mest minnesvärda verserna i Koranen poängterar insikten och visdomen som kan vinnas genom att reflektera över de otaliga uttrycken för Guds skapande runt omkring oss.”
Koranen, som muslimerna anser vara Guds ord, talar om för muslimer att självisolering och asketism har inte beordras av Allah,
Och Vi lät [andra av] Våra sändebud följa i deras spår och Vi sände Jesus, Marias son, och gav honom Evangeliet; och Vi lät hjärtana hos dem som följde honom fyllas av ömhet och medkänsla. Men själva införde de munkväsendet – Vi föreskrev det inte för dem – och med dess [späkningar och försakelser] strävade de efter att uppnå Guds välbehag. Men de följde inte dess [regler] så som de borde ha följt dem. Vi belönade dem bland efterföljarna [till Jesus] som var [sanna] troende, men många av dem visade trots [mot Gud]. (57:27)
Även om de är viktig att komma ihåg att livet efter detta är viktigare än livet på jorden, muslimer ska förkasta den negativa uppfattningen att det är fel att njuta av skönheten i Guds skapelse och Hans belöning.
Gud säger i Koranen följande: Säg: ”Vem har förbjudit de sköna ting som Gud har skänkt Sina tjänare och allt det goda som Han gett dem för deras försörjning?” Säg: ”Allt detta tillkommer i detta liv dem som tror, och på Uppståndelsens dag skall det vara dem [ensamma] förbehållet.” Så framställer Vi [Våra] budskap fast och klart för alla insiktsfulla människor. (7:32)
Rätten att utveckla sina estetiska känslor, så att man kan uppskatta skönheten i alla dess former, och rätten att njuta av vad Gud har gett oss för att mänskligheten ska utvecklas är således förankrat i Koranens livsbejakande vision.
Rätten till uppehälle
Koranen påpekar att varje levande varelse är beroende av Gud för sitt uppehälle. I Koranen, en central begrepp som ligger till grund för det sociala, ekonomiska och politiska systemet i Islam bekräftar att ägare till allt som existerar är Gud och inte någon person.
Den Allsmäktige säger följande i Koranen: Det finns ingen levande varelse på jorden som Gud inte sörjer för; Han vet var de gömmer sig [vid fara] och den plats som skall bli deras sista vilorum; allt är inskrivet i [Guds] öppna bok. (11:6)
Eftersom Gud är Skaparen av alla varelser, varje varelse ges rätt att ta del av vad som tillhör Honom: Det är Han som har låtit er ta jorden i besittning och som har höjt några av er några steg över de andra för att pröva er genom det som Han har skänkt er. Din Herre är snar att straffa – men Han är helt visst [också] ständigt förlåtande, barmhärtig. (6:165)
Det är Han som har skapat jorden för att tjäna er; färdas då över dess vidder och livnär er av det som Han skänker er för er försörjning och [tänk på att] ni skall återuppstå för att möta Honom. (67:15)
Detta innebär att varje människa har rätt till att leva.
De som har ekonomisk eller politisk makt har inte rätt att beröva andra av de grundläggande behoven i livet genom att tillskansa sig eller missbruka de resurser som Gud har skapat till gagn för alla varelser.
Rätt till ett gott liv
Koranen försvarar inte bara rätten till liv, utan också rätten till ett gott liv. Det goda livet, som består av många element, blir möjligt när en människa lever i ett rättvist samhälle.
Enligt den koraniska läran, rättvisa är en förutsättning för fred, och fred är en förutsättning för mänsklig utveckling. I ett rättvist samhälle, alla dessa mänskliga rättigheter ska kunna utövas utan svårighet.
I ett sådant samhälle, andra grundläggande rättigheter finns också, såsom rätten till en säker plats för bosättning, rätten till skydd av personliga ägodelar, rätten till skydd av andra överenskommelser, och rätten till fri rörlighet.
Gud säger i Koranen: Skilsmässa [får återkallas] två gånger; därefter skall makarna återuppta samlivet i hedersamma former eller äktenskapet upplösas i godo. Det är inte tillåtet för er att återta något av det ni har gett er hustru om inte båda parterna fruktar att inte kunna iaktta de av Gud [fastställda] gränserna. Om ni alltså fruktar att inte kunna iaktta de gränser som Gud [fastställt], kan inget klander riktas mot någon av makarna, om hustrun för att göra sig fri avstår något [till mannen]. Överträd inte de gränser som Gud [har fastställt] – de som överträder de av Gud [fastställda] gränserna är syndare. (2:229)
TROENDE! Fullgör [era förpliktelser enligt] de avtal som ni har ingått! Tillåten föda för er är [kött av] alla växtätande djur utom det som [här] skall meddelas er. Iakttag förbudet mot jakt, då ni befinner er på vallfärd. Gud föreskriver vad Han finner för gott. (5:1)
Gud säger också följande: Rör inte den faderlöses egendom – annat än för att föröka den – innan han nått myndig ålder. Och håll vad ni lovar; ni kommer att ställas till svars för [era] löften. (17:34)
Övriga rättigheter
Eftersom Islams lära omfatta alla aspekter av människornas liv innehåller Koranen många hänvisningar till de mänskliga rättigheterna. Det är därför svårt att nämna alla dessa hänvisningar i en kort sammanfattning.
I ovanstående redogörelse har man också tagit upp de mänskliga rättigheterna som nämns i Koranen och vilka fortsätter att vara av intresse och betydelse i dagens muslimska samhällen. Utöver de rättigheter som tidigare nämnts kan följande också nämnas:
- Rätten till social och rättslig autonomi för minoriteter
- Rätten till skydd av heliga platser
- Rätten att återvända till sitt andliga center
Det finns indikationer från hela den muslimska världen att ett ökande antal muslimer börjar på allvar fundera över dessa läror i Koranen. De blir besvikna av kapitalism, kommunism och västerländsk demokrati.
Eftersom denna reflektion ökar är det sannolikt att det kommer att leda till insikten att den högsta uppgift människan fått av Gud (att vara Guds ställföreträdare på jorden) kan endast åstadkommas genom att upprätta rättvisa, som enligt Koranen är en förutsättning för äkta fred.
Utan att undanröja orättfärdighet, ojämlikhet och orättvisor, som dominerar det personliga och kollektiva liv av alla människor är det inte möjligt att tala om fred i koraniska termer.
Det är viktigt att notera att det finns mer koranisk lagstiftning om inrättande av rättvisa i familjeförhållanden än om något annat ämne. Detta pekar på ett underförstådd antagande i koranisk lagstiftning. Om människor kan lära sig att skapa ordning i sina egna hem så att rättigheterna för barn, kvinnor och män som lever i dessa hem är säkrade, så kan de också skapa ordning för samhället och världen i stort.
Med andra ord, Koranen betraktar hemmet som ett mikrokosmos av Ummah, eller det globala muslimska samfundet och världen och betonar vikten av att göra den till ”fredshemvist” genom att bara leva.
