Imam Bukhari

 

Abu Abdullah Mohammed bin Ismail bin al Mughira al Jafai föddes på fredagen den trettonde Shawwal 194 i Bukhara, han kom att bli kallat Bukhari. Hans far Ismael var en lärd med hadither som specialitet och han studerade under ledning av Malik bin Anas, Hammad bin Zaid och Ibn Al Mubarak. Bukharis enda släktingar under hans uppväxt var en gudmor och en äldre bror vid namn Ahmed. Bukharis far dog medan Bukhari var ännu ung, men han lämnade efter sig en betydande egendom och Bukhari skaffade sig en kompanjon för att underlätta arbetet. När en av deras kunder blev skyldig 25 000 dirham och inte hade avsikt att betala sin skuld, föreslogs det att hans om huvudägare skulle gå till guvernören för att han skulle driva in skulden. Emellertid vägrade Bukhari att göra detta för att han inte ville hamna i tacksamhetsskuld till guvernören.

Bukhari började sina hadith studier redan innan han fyllt tio år och vid sextonårs ålder kunde han flera böcker av tidiga lärda som Ibn Al Mubara, Waki osv. utantill. Han nöjde sig inte med att lära sig haditherna utantill, utan han lärde sig även hadithsamlarnas biografier. Bukhari tillbringade sex år i Hijaz för att lära sig hadither och han reste till Baghdad i samma syfte åtta gånger. På en av sina resor till Adan bin Abu Anas när hans pengar tog slut levde han på det som naturen erbjöd under resten av resan. Han var en van vildmarksresenär och han brukade tillbringa tid utanför civilisationen för att hålla sig i god kondition och beredd på jihad om det skulle behövas.

Bukhari använde aldrig några hårda ord, och hans kritik av tidigare hadithsamlare var alltid försiktig och mjuk, men även andra lärda visste väl vad Bukhari menade med även de mjukaste ord. Han var mycket generös mot sina studenter och hans sekreterare Mohammed Abu Hatim sade: ”Bukhari brukade vakna ett dussintal gånger varje natt, tända lampan göra en del anteckningar om någon hadith och sedan gå och lägga sig igen. Jag frågade honom varför han inte lät mig hjälpa honom och han sade till mig att jag var så ung och att han inte ville störa min sömn.”

När Bukhari kom till Baghdad samlades de andra lärda för att sätta hans berömda minne på prov. De valde ut tio män som var och en av dem läste tio hadither, men de blandade ihop alla hadithers berättarkedjor (isnad) och de satte dem i fel kategorier (matn). När en läsare var klar frågade han om Bukhari kände igen haditherna. Bukhari svarade varje gång: ”Nej” och för en utomstående såg det ut som om han ingenting kunde och att han hade ett dåligt minne, men efter att alla hade berättat sina hadither återgav han alla hadithers rätta berättar kedjor (isnad) och uppgav till vilken kategori de tillhörde. Under sina levnadsår hade Bukhari vissa svårigheter med statsmakterna och guvernören beordrade honom att lämna landet. Bukhari dog på lördagen natten mot Fastebrottshelgen (Eid al Fitr) i slutet av Ramadan 256.

 

Bukharis arbeten

Bukhari samlade många verk, en del av dem har försvunnit medan andra är kvar. Bukharis mest berömda verk är Sahih Al Bukhari, eller Al Jami al musnad Assahih al Muktasar min umur Rasulillahi wa sunnahi wa Ayyamihi, vilket betyder ”En samling som innehåller alla slags autentiska hadither om Profeten, hans sunna och strider”. Bukhari samlade in detta verk under sexton år och den verkar ha påbörjats när han var i den Heliga Moskén i Mecka.

Han arbetade på verket fortlöpande och avslutade det i Profetens Moské i Medina. För varje hadith som Bukhari beslutade att ta med i Sahih al Bukhari badade han (ghusl) bad två frivilliga böner och om han kände sig nöjd tog han hadithen med i samlingen. Andra samlingar som Bukhari skrev var Qadaya as-Shahabah wat-Tabiins, som han samlade när han var arton år och som har gått förlorat, Rafal al-Yadain, Qirat khalf al-Imam, Al-Ibad, At-Tafsir al Kabir, Al Musnad al Kabir, Tarikh Saghir, Tarikh Awsat. Tarikh Kabir (8 vol.), al-Adab al Mufrad, Birr al-walidain, Ad-duafa, Al-Jami al-Kabir, Al-Ashriba, Al-Hibah, Asami as-Sahaba, Al-Wuhdan, AL-Mabsut, Al-Ilal, Al-Kuna, Al-Fawaid samt Sahih Bukhari.

 

Antalet hadither i Sahih Bukhari

Bukhari började varje kapitel med en del av hadith, och han upprepade hadithen flera gånger när han härledde dess legala betydelser. Om man räknar med upprepningar är antalet hadither i Sahih Bukhari 9082, men om man bortser från upprepningar är antalet 2602, och då har man inte räknat med efterföljarnas muntliga traditioner.

 

Bukharis granskningsmetoder

Det är vanligt att författare förbättrar sina verk och ger ut nyutgåvor. Så gjorde även Bukhari. Han har sagt att han reviderade sina verk tre gånger. Vi vet att varje ny utgåva skiljde sig lite från den föregående och att den tredje utgåvan var den mest korrekta. Han gjorde på samma sätt med sin Sahih, som han bättrade på även efter den senaste utgåvan med rubriker och tillägg.

 

Bukharis villkor för att godkänna en hadith

Bukharis villkor för att godkänna en hadith var mycket stränga. Hadithberättaren måste vara en oklanderlig person och av mycket hög litterär och akademisk nivå. Det måste finnas klara bevis på att berättarna som berättarkedjan uppger har mötts och att studenten var en viss schejks elev. Det är svårt att vara helt säker på alla lärdas biografier och om vilka elever de hade, och Bukhari och Muslim hade olika åsikter om när två schejker levde på samma ort. Enligt Muslim skulle man godkänna hadither som hade dessa båda i sin berättarkedja, medan Bukhari menade att de inte skulle godkännas utan att det skulle finnas bevis på att de tagit lärdom av varandra, och till och med att man skulle granska deras biografier före godkännande.

 

Val av material

De flesta författarna till de sex viktigaste hadithsamlingarna har inte beskrivit hur de valde materialet men man kan dra vissa slutsatser genom att studera dras skrifter. Två lärda från sjätte århundradet, Hazimi och Maqdisi, studerade denna fråga. De studerade egenskaperna hos de hadithberättare vars berättelser hedrats genom att de togs upp i de viktigaste hadithsamlingarna. De kunde urskilja vissa mönster och gemensamma regler. Hazimi säger att dessa samlare hade flera gemensamma kriterier som de använde när de godkände hadither. Den som ville nedteckna autentiska hadither måste vara väldigt försiktig med bedömning av berättarkedjan och de lärda som förmedlat haditherna. Ibland kan en elev som lärt en hadith av en viss lärd vara mycket noggrann, medan samma berättare kan göra misstag i återgivningen av en annan hadith av en annan lärd. Detta innebär att vissa elever lär mer av vissa lärda, men att det finns även de elever som alltid lär sig och återger haditherna alldeles rätt.

T ex Hazimi analyserade förhållandet mellan Zuhri och hans elever. Han delade Zuhris elever i fem kategorier, den första kategorin Hifz (de med utomordentligt gott minne), som dessutom tillbringade en lång tid i Zuhris kompanjonskap och även reste med honom. Den andra gruppen var Adl de som också hade ett utomordentligt minne, men som inte tillbringade lika mycket tid med Zuhri, och därför placerades lägre än den första gruppen. Den tredje gruppen var de som hade levt lika länge med Zuhri som den första gruppen, men som hade kritiserats för något av de lärda. Den fjärde gruppen bestod av dem som hade inte tillbringat så lång tid med Zuhri, och som hade kritiserats av de lärda. Den femte gruppen bestod av dem som betraktades som svaga berättare, eller de som inte var kända för de lärda.

I Sahih återberättade Imam Bukhari mest hadither som återberättas av den första gruppen, men ibland tog han med även hadither från berättare ur den andra gruppen. Imam Muslim tog ibland med även hadither som återberättades av den tredje gruppen också. An-Nasai och Abu Dawud tog ofta hadither från första, andra och tredje gruppens berättare, och Abu Dawud tog med även hadither av den fjärde gruppens berättare. Attirmidhi tog hadither av den första, andra, tredje och fjärde gruppens berättare, men han nämnde denna kategorisering i sin samling, vilket an-Nasai och Abu Dawud också gjorde.

Naturligtvis var inte alla lärda lika berömda som Zuhri, och de hade inte heller lika många elever, och därför är denna gruppindelning endast tillämplig med de allra mest berömda lärdas elever. När en lärd hade endast få elever godkände Bukhari och Muslim materialet efter pålitligheten och noggrannheten i återberättandet. Det förekom även att de tog hadither på denna basis även om de inte bekräftades av andra berättare, men för det mesta sökte de bekräftande hadither hos andra återberättare.

 

Böckerna som skrivits om Sahih Bukhari

Sahih Bukhari har översatts till flera olika språk, både i kompletta och i förkortade verk och hundratals böcker har skrivits om Sahih Bukhari, en del av dessa böcker har getts ut i 25 volymer. De bästa böckerna som skrivits om Sahih Bukhari är Fathul Bari av Ibn Hajar (d 852) som betraktas som den bästa, Umdatul Qari av Aini (d 855) samt Irshad as-Sair av Qastallani (d 923).

 

Kritiken mot Bukhari

Många lärda har kritiserat Bukharis arbete. Denna kritik gäller ca 80 återberättare och 110 hadither, men denna kritik visade sig var obefogad för kritikernas argument och bevis inte nådde samma nivå som Bukharis kriterier. Ett exempel på kritik torde vara att en del lärda inte godkänner några hadither som återberättats av andra än de som tillhör den första kategorin av hadithberättare (se ovan) men om man undersöker saken närmare kommer man fram till att de i själva verket godkände även hadither av berättare från tredje kategorin, vilket ledet till att Bukhari ändå hade den högsta graden av pålitlighet i sin samling. Även om han tog hadither från andra kategorin, hade han uppenbarliga bevis som övertygade honom om hadithens äkthet.

T ex skriver Tirmidhi om Ibn Abi Laila: ”Al Bukhari sade: Ibn Abi Laila är sanningsenlig, men jag kommer inte att ta med några av de hadither som han har återberättat, eftersom det inte är känt vilka av dessa är äkta. Jag gör lika med varenda en av dem vars alla hadither inte är helt säkert äkta. Detta betyder att även en välkänd och högt lärd hadithberättare inte godkändes av Bukhari, utom om hans fick andra bevis för hadithernas äkthet. Men om han t ex kunde få tag i en originalskrift av lärarna till Ibn Abi Laila, som han kunde jämföra haditherna med, så skulle han godkänna hadithernas som återberättades av Ibn Abi Laila.

 

Salaam 1999, Juli-Augusti sida 15-17