Khaled Harub – Al-Ayyam
Den viktigaste effekten av de arabiska fredliga revolutionerna över al-Qaidas logik och ideologi är att de har satt stopp för våldet som en resurs och tydliggjort dess oförmåga att generera interna förändringar bland grymma regimer. Araber och muslimer behöver inte beväpnade eller våldsamma organisationer som ger upphov till höga nivåer av terrorism för att störta regimer de inte vill ha. Nyckelordet som de arabiska fredliga revolutionerna har bidragit med till det politiska och sociala förändrings ordbok är ”effektivitet”. Dessa revolutioner som inte har använt några vapen eller något annan form av väpnat våld har varit ”effektiva”, de har uppnått allt andra förändringsmedel har misslyckats med.
De olika regimer var förvirrade och visste inte hur de skulle bemöta dessa fredliga revolutioner, de hoppades på att demonstranterna skulle ta till våldsamma metoder för att motivera användningen av sina blodiga verktyg för förtryck. Det extrema med detta blev uppenbar i den libyska fall när regeringen öppnade i början av upproret sina vapen lager så att folket skulle få tillgång till dem. På detta sätt blev revolutionens fredliga demonstrationer ett väpnat uppror som slogs ned med vapenmakt av militären.
Aiman Al Dawahiri framförallt men också några andra av al-Qaidas våld ideologer har sagt gång på gång att endast väpnad revolution kunde få dem att uppnå sina mål. Således våld och vapen har varit den viktigaste drivkraften inom taktik och strategi i organisationer knutna till al-Qaida. Förutom dessa två faktorer det finns ingenting annat som kan beskrivas som idéer, alternativ, politisk agenda eller lösningar på den islamiska världens problem som helhet eller för något särskilt land. Användningen av våld har förlängt livslängden på olika systemen, precis som det händer nu med den libyska regimen, eftersom våld ger en ursäkt för att mobilisera armén på gatorna och förtrycka utan nåd.
Dessa reflektioner är en del av slutsatserna från ett stort möte organiserat förra veckan av Gulf Research Centre, University of Cambridge om ”Elektronisk jihad och dess uttryck.” De noterar också att den tydliga förvirring hos al-Qaidas organisationer när de interagerar med de arabiska revolutioner speglar hur de har blivit omkörda av dessa revolutioner.
De arabiska revolutionernas slogan kretsar, och fortsätter att göra det, runt friheten, värdighet och politiskt deltagande, utan någon referens till den islamistiska ideologin. I denna mening har revolutionen inte bara lämnat bakom sig al-Qaidas våldsamma organisationer, men också de viktigaste strömningarna i politisk islam och dess slagord, särskilt den om ”Islam är lösningen.” Stora delar av de ungdomar som har lett dessa revolutioner, som är den ideologiska ryggraden, är globaliserade ungdomar, anslutna och öppna mot världen, de förkastar al-Qaidas logik om att regeln för muslimer om sitt förhållande till icke-muslimer är krig och resten är undantaget.
Al-Qaidas våld har förlorat argumentet som motiverade det. Den har avklätts av de fredliga revolutioner som visat regionens bräcklighet och vars existens baseras på situationer som systemet utnyttjar för att kunna använda våld mot sina folk, vilket är fallet med Libyen eller Jemen för att nämna ett par exempel. Konsekvenserna av den libyska planen för att omvandla den fredliga revolutionen till ett väpnat uppror öppnar dörren till alla möjligheter. Detta omfattar al-Qaidas uppmaning till sina ”anhängare” att rusa till vapenlager och utnyttja det våldsamma kaos som den kriminella regimen har skapat.
Detta skulle innebära att Libyen kan förvandlas till en nytt Irak tvungen att välja mellan två alternativ, de sämsta möjliga, al-Qaidas terrorism eller utländsk inblandning. I vilket fall, förekomsten av vapen på gatorna i dessa revolutioner har en tydlig förlorare, folket och deras ambitioner, medan vinnarna är terroristorganisationerna och västvärldens kontroll över regionen. Vi måste bedöma vilken grad av oberoende från västvärldens dominans kan arabländerna uppnå. Den högsta grad av suveränitet och beslutsfattandet kommer att uppnås om de fredliga revolutionerna lyckas däremot om revolutionen lyckas med hjälp av våldsamma metoder föreslagna av al-Qaida eller genom att begära en västerländsk intervention kommer resultatet att vara det motsatta.
”Al-Qaidas era” och deras våldsamma strategiers misslyckande grundas i deras fokus på förstörelse, kaos och blodsutgjutelse som enda resultat, utan att ha några projekt att slutföra. Deras främsta taktik för rekrytering av nya medlemmar var vapen och tal om jihad, de skapade en falsk romantik runt omkring vapen och kampsånger för att skryta om dem. Hanteringen av vapen, hur man använder dem och hur man genomför våldsamma attacker är dess viktigaste uppdrag utan ett övergripande eller viktigare mål, eller en övertygande strategi.
Om man betraktar deras försök att skapa idéer eller nya metoder, upptäcker man att de endast fokuserar på hur man smyger sprängämnen eller självmordsbombare ombord på civila flygplan. Ibland hör vi nyheter om misslyckade attacker av denna typ, varje gång handlar det om en ny metod eller taktik.
Möjligen finns det två förklaringar till detta absolut fascination för användning av civila flygplan. Den första är deras envishet att utmana de västerländska säkerhetstjänsterna och flygplatsernas säkerhetssystem. De älskar att plocka poäng mot västerländska underrättelsetjänster, utan att deras agerande har något samband med jihad även om det är påhittat. Striden har blivit en löjlig karikatyr av en brottningsmatch med poäng mellan al-Qaida och säkerhetstjänsten på bekostnad av folken i regionen, dess framtid och deras liv.
Den andra förklaringen är fascinationen med den image man projekterar. Trots alla svårigheter som har drabbat muslimerna som en följd av terrorism och den 11-S, förblir al-Qaida och dess ledare hänförda av median och dess dramatiska förmåga.
Allt vi har talat om visar tydlig att det saknas logik i Al Qaida och att de endast bryr sig om medlen, de saknar mål och strategi. De är besatta av deras bild och median, särskilt i dess mest provocerande och våldsamma sida i äkta Hollywood-stil. På denna sista punkt, som återspeglas av tidningarnas redogörelser, det finns en sorts ungdomlig passion i Al Qaida för median, TV-bilderna, videor och inspelningar. Det är klart att denna passion står bakom deras framgångar när det gäller att rekrytera och locka nya medlemmar till organisationen. Men gränslösa besatthet med median och image har sitt ursprung i dess totala brist på innehåll.
De fredliga arabiska revolutioner, genom video och internet, har marginaliserat al-Qaida som referens i användningen av median och image. Bilder och symboler ifrån det fredliga upproret har invaderat den arabiska fantasi och dess estetik, deras övertalningsförmåga och effektivitet är utan tvekan större än alla al-Qaidas försök på detta område, förr och nu.
