Efter att ha besegrat Rodrigos trupper vid La Janda sjön 711, fortsatte Musa ibn Nussair och berbern Tariq Ben Ziyabs
armé dess obevekliga framsteg över den iberiska halvön. De tog en stad efter den andra, utan att möta något motstånd i
de flesta fall.

Efter att bekräfta i sina positioner den lokala härskande klassen, som inte kände någon uppskattning för den
västgotiska monarkin, utsåg de en visir eller borgmästare. Västgöterna var under sin sista tid våldsamt antijudisk, så
de nya politiska herrarna av Hispania, fann i dessa, en god administrativ personal.

År 714 intog de Astorga. Under samma år, eller året innan tog de över Segovia, om det var samma stad på den tiden. År
1085 återerövrar Alfonso VI Toledo och etablerar den första stora gränsen av de två Spanien (kristna och muslimska),
vid floden Tejo. I samma kampanj återvände Segovia till den kristna sidan, efter 370 år av muslimskt styre. På båda
sidor av gränsen, bytte städerna ofta kontroll. Segovia återvände till muslimska händer under Alaken II kampanj 965,
och av allt att döma, mottogs detta med stor glädje i staden.

Segovia under muezzins böneutrop

Under de åtta år jag bodde i Segovia, läste eller hörde jag aldrig något som berättade om stadens muslimska förflutna.
Det är också sant att trots att den vackraste romerska akvedukten i Europa finns här, det finns inte en någon annan
romersk byggnad kvar värd namnet, och detta drog verkligen min uppmärksamhet under de år jag bodde i staden. Ingen
frågade efter det arabiska då, fortfarande är det ingen som söker det.

Klostret i Corpus Christi, bebodd av de fattiga Klara-systrarna, är en av de mest representativa av staden. Jag såg
aldrig på det på något annat sätt, än som ett kloster, och ja, som en tidigare viktiga synagoga i Segovia. Det är inte
en lätt plats att besöka eftersom det har scheman som inte ändras av någon anledning. Av en slump, för två år sedan,
när jag gick med min dotter längs Calle Real, fann vi det öppet. Vi gick in och min förvåning var stor, det kändes mer
som en moské än något annat, mycket likt det som finns i Fiñana om vilken jag skrev tidigare.

Jag köpte boken redigerad av Canon Santos San Cristobal, medlem av Academy of History of San Quirce, där han skriver
om klostrets historia, och prästen vågar ställa fråga om det var en moské innan synagoga. Svaret är ja, otvivelaktig.
Byggnaden är helt orienterad, med det som var qiblas vägg i östlig riktning, inte mot Jerusalem, utan mot Mecka.
Inriktningen har aldrig varit en grundläggande faktor i de judiska templen som det var i de kristna och muslimska
religiösa byggnader. Jag berättade ”min upptäckelse” till min bror som är historiker, och han sa åt mig att vara
försiktig med att påstå vissa saker med sådan övertygelse.

Jag läste boken noggrant Santos San Cristobals bok, eftersom där finns några intressanta fotografier av templets brand
i 1899, som avslöjade de inre väggarna där det förekommer tydlig röd tegelsten. Det tog bort all tvivel, men jag lät
ämnet vila.

I Spaniens Allmänna Krönika från 1866, vars författare är Luis Carreras, när man hänvisar till provinsen Segovia,
nämner författaren en moské byggd av Abd ar-Rahman III, och några jubileums stele som han citerar från någon skriftlig
källa. Romarna och speciellt araber, var kungarna när det gäller hanteringen av rött tegel. Araberna i synnerhet var
stor återanvändare av allt byggnadsmaterial de hittade. Katedralen-moskén i Córdoba, är det största museet av romerska
kolonner i världen. Jag gör inte anspråk på att detta är den som byggdes av den umayyadiske kalifen, den verkar för
liten. Moskén som fanns där måste ha varit större och med en gård.

I februari 2011 deltog jag i min moster Carmens begravning. Medan jag promenerade med min enda bror, Fernando, märkte
jag det här fönstret, i det som var kungen Henrik II:s slott, bror till Elizabeth, den blivande drottningen av
Kastilien. Tvivlen blev självklarheter, men min bror, för att parafrasera filmens 6:e Sinne utbrast: ”Jag ser ibland
moskéer”. Fönstret är precis som en som finns i Malagas muslimska citadell.

Ingenting försvinner. Västgöterna byggde inte någon stad, men i stället begränsade de sig att bara använda arvet från
romarna, nästan till deras förstöresle. Araberna tog över det som var kvar av dem, de förstorade dem och byggde nya.

I Segovia hittade de en del av det tidigare arvet, och i sin tur, har de kristna placerat sina på den muslimska. Det
finns massor av rött tegel i Segovia, och allt är inte kristen eller medeltida. Staden har kvar det mesta av
stadsmuren där man kan identifiera delar med romerskt ursprung, men ingen talar om den arabiska bidraget som med
säkert fortfarande existerar. På de arabiska murarna finns det en funktion som alltid skärskiljer dem, och det är att
de föredrog den kvadratiska formen för tornen, medan de kristna brukade ge dem runda form.

Anteckningar

Det moriska arvet från muslimska byggarbetare är riklig i Segovia och det erkänns utan problem. Två kyrkor i Segovia,
San Millán och Vera Cruz, har valv med kalifat stil.