Dr Binoy Kampmark – Middle East Monitor
Israels stadiga och hänsynslösa internationella kampanj för att stoppa finansiering av FN:s hjälporganisation för palestinska flyktingar i Mellanöstern (UNRWA) håller på att nystas upp. Nyckeln i ansträngningen var en tunn, giftpenna-dossier som gjorde påståenden om att 12 individuella UNRWA-anställda (av 13 000 som arbetar i Gaza) var Hamas-operativa inblandade i attacken den 7 oktober. Inom några dagar inleddes två interna utredningar, olika individer sparkades och finansieringen av 450 miljoner dollar från givarstater avbröts.
Som chefen för byrån, Philippe Lazzarini, förklarade vid en presskonferens den 4 mars, har han ”aldrig blivit informerad” eller fått bevis som styrker Israels påstående, även om han fick uppmaningen om de profana tolv direkt från israeliska tjänstemän. Varje år försågs både Israel och de palestinska myndigheterna med personallistor, påpekade han, ”och jag fick aldrig den minsta oro över den personal som vi har anställt.”
Hade de israeliska myndigheterna godkänt dessa påstådda deltagare i kläm eller konspiratorisk förståelse? Förvisso fanns det mer än en jävla doft av distraktion över det hela, med tanke på att Israel hade kommit dåligt i den internationella domstolens process som inleddes i Haag av Sydafrika, under vilken domarna utfärdade ett interimistiskt beslut som krävde efterlevnaden av FN:s folkmordskonvention, en ökning av humanitärt bistånd och lagring av bevis som kan användas för framtida åtal för folkmord.
En plötslig våg av initiala framgångar med att svälta byrån av medel följde, med ett antal länder som tillkännagav planer på att frysa sina donationer. I USA anklagade upprörda kongressmedlemmar UNRWA för att ha ”långvariga kopplingar till terrorism och främjande av antisemitism”. En utfrågning hölls vederbörligen med titeln ”UNRWA Exposed: Examining the Agency’s Mission and Failures” med Richard Goldberg, en senior rådgivare för Foundation for Defense of Democracies, som skummade vid en byrå som påstås uppmuntra till ”våld mot Israel, subventionerar USA-designade terroristorganisationer, förnekar palestinierna deras grundläggande mänskliga rättigheter och blockerar vägarna till en hållbar fred mellan Israel och palestinierna.”
Försöket att kasta UNRWA i glatt välkomnad glömska har inte fungerat.
Frågor ställdes om den ursprungliga siffran på tolv påstådda militanter. Nyhetsbyråer började ifrågasätta siffrorna.
Donationer återupptas nu. Kanada, till exempel, godkände ”den robusta utredningsprocessen som pågår”, och erkände också att ”mer kan göras för att svara på de akuta behoven hos palestinska civila.” Den initiala indragningen av finansieringen till byrån, anklagade Thomas Woodley, president för Canadians for Justice and Peace in the Middle East, hade varit ”ett hänsynslöst politiskt beslut som aldrig borde ha fattats.”
Den svenska regeringen uppmuntrades också av åtaganden från UNRWA ”att tillåta oberoende revision, stärka den interna övervakningen och möjliggöra ytterligare personalkontroller.” Det utlovade en initial utgift på 200 miljoner kronor (19 miljoner dollar). Sveriges minister för internationellt utvecklingssamarbete och utrikeshandel, Johan Forssell, lovade att de skulle ”övervaka noga för att säkerställa att UNRWA följer vad de har lovat.” Biståndspolitisk talesperson för Kristdemokraterna, Gudrun Brunegard, medgav också att UNRWA, med tanke på de ”stora” behoven från civilbefolkningens sida, var ”den organisation som är bäst positionerad för att hjälpa utsatta palestinier.”
Ungefär samma åsikter uttrycktes av Europeiska unionen, där kommissionen gick med på att betala 50 miljoner euro till UNRWA från ett utlovat totalt belopp på 82 miljoner euro under förutsättning att EU-utsedda experter granskar granskningen av personalen. ”Denna granskning”, förklarade ett uttalande från Europeiska kommissionen, ”kommer att granska kontrollsystemen för att förhindra eventuell inblandning av dess personal och tillgångar i terroristaktiviteter.” Efter att ha befunnits bristfällig i sin skrikande vändning, insisterade EU-kommissionens ordförande Ursula von der Leyen på att EU stod ”bi det palestinska folket i Gaza och på andra håll i regionen. Oskyldiga palestinier ska inte behöva betala priset för terroristgruppen Hamas brott.”
Kommissionär Oliver Varhelyi var hårt byråkratisk när han uttryckte tillfredsställelse över ”UNRWAs åtagande att införa kraftfulla åtgärder för att förhindra eventuella missförhållanden och minimera risken för anklagelser.” Vid ingen tidpunkt har Israels eget bidrag till katastrofen i Gaza, och dess omättliga vendetta mot byrån, nämnts.
Det klumpiga misstaget med Israels hela ansträngning misskrediterades ytterligare av information om att UNRWA:s personal hade blivit offer för tortyr från Israels försvarsstyrkor (IDF) när de utarbetade ärendet. I ett uttalande som släpptes av byrån riktades en allvarlig anklagelse ut: ”Dessa påtvingade erkännanden som ett resultat av tortyr används av de israeliska myndigheterna för att ytterligare sprida desinformation om byrån som en del av försöken att avveckla UNRWA.” Genom att göra det ”utsatte Israel vår personal för risk och har allvarliga konsekvenser för våra operationer i Gaza och runt om i regionen.”
För sin del hävdade IDF att allt detta var överdrivet rök: ”Misbehandling av fångar under deras tid i förvar eller under förhör bryter mot IDF:s värderingar och strider mot IDF (sic) och är därför absolut förbjudet.”
Alltmer på den förlorande sidan av den striden, beslutade de israeliska myndigheterna att koka siffrorna ytterligare och förklarade med stor tillförsikt att 450 UNRWA-anställda i Gaza var medlemmar av militanta grupper inklusive Hamas. För att hålla sig till rutin, beslutade de som gjorde det påståendet att bevis för sådana påståenden inte behövdes. Dessa anställda, hävdade konteramiral Daniel Hagari, ”är militära aktiva i terrorgrupper i Gaza… Detta var ingen slump. Detta är systematiskt. Det finns inget påstående att ’vi visste inte.’”
I krigsdimman frodas lögnaktigheten med kraft, men det nuvarande förslaget från olika givarstaters sida är att det humanitära incitamentet för att lindra lidandet för Gazabefolkningen har haft företräde framför Israels ihållande dödliga attacker på palestinier. Det är åtminstone fallet med vissa länder, vilket gör att tvivlarna blir skarpt utsatta.
Originaltext: Aid wars over Gaza: resuming donations for UNRWA
